Den nya älgförvaltningen ska vara ekosystembaserad, vilket innebär att både foder och älgstammen ska förvaltas aktivt. Jägareförbundet välkomnar därmed självklart Mera tallprojektet. Styrgruppen för projektet kommer dock med svepande generaliseringar, som riskerar att slå sönder gemensamma åtaganden mellan jägare och markägare.
Det avgörande för mängden skogskador är mängden foder per vilt. Befintlig forskning visar att mängden foder är viktigare än mängden klövvilt för skadebilden. Bägge spelar dock roll. Därmed har Svenska Jägareförbundet aktivt arbetat för en övergång från att bara reglera älgstammen utifrån skadebilden, vilket varit fallet sedan älgexplosionens dagar.
Det är dock av yttersta vikt att skogsbruket och skogsägarna på allvar börjar att tänka vilt när man gör sina skogliga åtgärder. Skapa och öka mängden begärligt foder är att ta ansvar för balansen mellan viltet, skogen och den biologiska mångfalden. Det handlar egentligen mer om skötselmetoder och inställning till att förbättra balansen. Det är således viktigt att inte bara tänka ”barr” utan också fokusera på lövet som en betydande resurs, vilket ofta tendera till att vara det motsatta.
Nu ska vi sedan 2012 förvalta både foder och älgar aktivt. Det är kostnadseffektivt och skapar acceptans hos både jägare och markägare. Acceptansen bygger på en gemensam förståelse för att viltförvaltningens och skogsbrukets olika ekosystemtjänster måste vägas mot varandra.
Styrgruppen hävdar i sin artikel att Mera tall åstadkommit samverkan genom att inte komma med pekpinnar. Samtidigt hävdar man att betestrycket hotar den biologiska mångfalden, trots att all forskning visar att skogsbrukets inriktning är vad som begränsar trädbildningen mest hos rönn, asp, sälg och ek. Det finns inga studier som visar att klövviltet begränsar den biologiska mångfalden vid normala, svenska tätheter. Tvärtom, faktiskt.
Jägareförbundet har länge anslutit sig till de aktörer som propagerat för att föryngra med tall på tallmarker, istället för gran och contorta. Det vill säga ett ståndortsanpassat brukande. Det är absolut nödvändigt för att minska skadorna i skogen. Få markägare törs ta risken att sätta sig med ”Svarte Petter” genom att själva vara först med att sätta tall. Därmed krävs det gemensamma åtaganden på landskapsnivå, så att älgarna och skadorna sprids och späds ut. Precis som inom Mera tall. Samtidigt som vi diskuterar hur stora klövviltstammarna ska vara, med respekt för varandras intressen.
Det är den enda möjliga vägen mot en hållbar viltförvaltning med acceptans från samhället och alla aktörer.
Elias Turesson, Jaktvårdskonsulent
Karl-Johan Brindbergs, Jaktvårdskonsulent
Daniel Ligné, Riksvårdskonsulent