Bläsgås

Bläsgåsen liknar och är nära släkt med fjällgåsen. Den har fått sitt namn genom att de vuxna fåglarna har en vit bläs runt näbbroten.

Kännetecken

De vuxna fåglarna utmärker sig på bukens svarta och grova tvärfläckar i kombination med relativt mörkt enfärgad rygg och skär näbb.
Till skillnad från grågåsen är bläsgåsen jämnt mörk på vingarnas undersidor.
Sädgåsen har ibland en mindre vit bård runt näbbroten och fjällgåsen har en rejäl bläs som når hjässan. Bland annat därför är det viktigt att studera flera karaktärer vid fältbestämning av gäss.

Ungfåglar av bläsgäss saknar bläsen runt näbbroten och bukfläckarna. Dessutom har de mörk näbbspets, vilket gör att de i olika situationer kan likna grågås såväl som sädgås.

Bläsgåsen finns i Sverige uteslutande i samband med sin höstflytt mot övervintringsområdena. Då uppträder den ofta familjevis, så de lättidentifierade föräldrarna åtföljs av årsungar.

Ekologi

Bläsgässen upphåller sig mest i slättbyggd under rastning och övervintring. Födan består i dessa områden då av växter på ängs- och betesmarker samt åkrar.

Väderförhållanden kan störa bläsgåsens häckning. Om snötäcket ligger kvar när bläsgässen anländer till vårens häckningslokaler påbörjar de inte häckningen. Och försvinner inte snön inom cirka 14 dagar ger de upp och beger sig till ruggningsplatser, för att byta ut vingpennorna. Även predatorer kan utgöra en betydande störning för häckningen. De 5-6 äggen kläcks normalt i juli.