Foto: Kenneth Johansson

Utter

Uttern var nästan utrotad i Sverige men är idag spridd över stora delar av landet och ökar i antal. Uttern är ett mårddjur som lever nästan uteslutande vid vatten. Den fångar mest fisk och men även djur som grodor och mindre däggdjur kan ingå i dieten.

2012-09-08

Kännetecken

Uttern är ett mårddjur som lever nära vatten. Den art som oftast förväxlas med utter är mink då den är det mårddjur som också lever nära vatten. Uttern är dock betydligt större än en mink och har en längre och "tyngre" svans. Det brukar var bra att fokusera på svansroten för att skilja utter från mink. Utterns svans är grövst vid svansroten, för att smalna av bakåt, medan minkens svans är lite tunnare i roten jämfört med den yviga pälsen längre bak på svansen.

Uttern är vanligen nattaktiv och det som oftast avslöjar att det finns utter i området är spår i strandkanten. Förutom spårstämplar så kan man hitta rännor i snön som skapas när uttrar "åker rutschbana" nedför slänter eller strandbankar.

Spillning av utter kan på utseendet förväxlas med minkens. Men ett sätt att skilja dessa arter åt är att de flesta personer tycker minkens spillning luktar illa och utterns spillning luktar "gott". Utterspillning luktar sötaktigt (violdoft enligt vissa) och minkens spillning luktar mycket fränt.

Ekologi

Uttern lever både i salt och sött vatten, från havskuster till sjöar och vattendrag. Den är väl anpassad till ett liv i vatten och fångar sina byten i grunda vatten. Födan består i huvudsak av fisk, men kan variera beroende på lokala förhållanden och tillgång av bytesarter.

Vid två års ålder är honorna vanligen könsmogna. Omkring två månader efter parning föder honorna 1-4 ungar i ett gryt nära vatten. Födslar kan förekomma under hela året, men i Sverige är april-juni den normala perioden. Ungarna stannar med modern i ungefär ett år. Uttern, framför allt hanen, kan företa långa vandringar längs vattendragen.

Uttern är en skicklig simmare och ett kraftfullt rovdjur. Mycket tyder på att uttern kan vara en del i förklaringen till minkstammarna minskar i vissa områden. I Storbrittannien har man sett att utter gärna dödar minkar och när utterstammarna ökar försvinner eller minskar minkarna.

Förvaltning och jakt

Förutom att minska organiska miljögifter (till exempel PCB) i miljön bör åtgärder vidtas för att skydda de kvarvarande uttrarna till exempel genom att använda fiske-och fångstredskap som inte dödar uttrar. En annan viktig åtgärd som görs idag är att bygga utterpassager det vill säga se till att uttrar kan passera vägar utan att bli överkörda.

Svenska Jägareförbundet i samarbete med WWF bedrev med framgång utsättning av uttrar i Sörmländska vatten när utterstammen var nära utrotning. Det är möjligt att detta arbete var en betydande del i utterns återkomst i Mellansverige.

Ingen jakt är tillåten på utter i Sverige.

Uttern och människan

Historiskt sett har uttern jagats för sin vackra, slitstarka och värdefulla päls. Den jagades också för att man ansåg att uttern konkurrerade med människan om fisken. Senare undersökningar har visat att denna konkurrens är liten, eftersom uttern huvudsakligen lever på fisk som har liten ekonomisk betydelse för människan. Uttern kan däremot orsaka skada i fiskodlingar.

Idag är det fler och fler människor som fått förmånen att se detta charmiga mårddjur i Sverige. Om man ser en utter är det bra om detta rapporteras till närmaste länsstyrelse.

Utbredning och stammarna

Den utterart som finns i Sverige har sitt utbredningsområde i Europa, Nordafrika och norra Asien. För bara 50 år sedan fanns uttern spridd över hela sitt utbredningsområde. I de mest industrialiserade delarna av Europa är uttern idag helt eller till stora delar försvunnen även om den börjar återhämta sig. Efter år 1950 minskade antalet skjutna uttrar markant. Denna minskning reflekterar en minskning i populationen som helhet. Trots fredning 1968 fortsatte stammens nedgång i oförminskad takt. Flera faktorer bidrog sannolikt till denna nedgång, även om det tycks som om miljögiftet PCB, som påverkar uttrarnas reproduktion, har varit huvudorsaken.

Noteringar över dödsorsaker för utter i Europa idag visar att många uttrar dödas på vägar eller i fångstredskap för fisk. En del dödas också genom misstag eller med avsikt (tjuvjakt). I Sverige idag är det många uttrar som faller offer i trafiken . Dessa dödlighetsfaktorer kan ha en påverkan på en redan svag population med en låg reproduktion.

I samband med att halterna av PCB minskar i den svenska miljön tycks bestånden återhämta sig ganska snabbt och arten finns nu i stora delar av landet och stammen ökar stadigt. Idag finns det uttrar i hela landet även om arten fortfarande är ovanlig.