Foto: Kenneth Johansson

Dalripa

Dalripan är en hönsfågel som återfinns i landets norra delar, såväl i skog som på fjäll.

2012-09-06

Kännetecken

Dalripan är tillsammans med fjällripan den enda hönsfågeln med stora vita fält i dräkten. Att skilja riparterna åt kan vara svårt. Miljön brukar ge en första ledtråd då fjällripan är knuten till kalfjället med blockrik och lågväxande vegetation, och under vintern i glesare fjällbjörkskog samt i ris- och videzonen. Lätet (se nedan) är den enda tydliga karaktären som skiljer riparterna åt i alla dräkter. Dal- och fjällripa i sommardräkt skiljer sig på att grundfärgen, i de mörka fälten, är brunaktig hos dalripa och kallt grå hos fjällripa. I vinterdräkt skiljer fjällripstuppen ut sig på att den har ett mörkt band (tygel) mellan öga och näbb i övrigt (fjällripehönor och dalripor) är riporna helvita på vintern.

Ungfåglar på hösten kan i handen skiljas från äldre fåglar på att under näbbhalvans undersida är gulaktig medan den hos äldre fåglar är mörk.

Läten

Det klassiska ”dalripeskrattet” vilket är tuppens spelläte kan beskrivas som ett kacklande ”kau kau ka ka karrrr”. Detta läte hörs ofta under vår och försommar månaderna från sittande tuppar. Vid uppflog hörs ofta en ljudlig kacklande och som mynnar i en avtagande ramsa.

Ekologi

Parbildning sker på våren och riporna samlas inte till större spelplatser som tex orre och tjäder utan tupparna försvarar sina revir. Hönorna lägger omkring 10 ägg som är rostgula med stora bruna fläckar. Hönan ruvar äggen i ca 21 dygn och över 90% av äggen kläcks om dom inte äts upp av rovdjur. Häckningsframgången varierar år från år beroende på predationstryck och väderlek. Viktiga predatorer är hermelin, räv och kråkfåglar. Vissa år kan också många kycklingar dö på grund av kallt och regnigt väder.

Dalripans matvanor skiftar med ålder och säsong. Kycklingarna lever första månaden huvudsakligen på insekter. För vuxna och mer än månadsgamla kycklingar dominerar bär och bärris dieten under sommaren och bete på björk och vide under på vinterhalvåret.

Hos dalripan räknar man med en 90% dödlighet från ägg till nästföljande häckningssäsong. Vinterdödligheten hos ungfåglar uppgår till 75% och hos vuxna till ca 45% och predation är troligen den vanligaste dödsorsaken. I fjällen lever kungsörnen i stor utsträckning av dalripa.

För att klara det hårda vintervädret har ripan ett antal anpassningar vilket inkluderar tjock och dunig fjäderdräkt och att dom gräver ner sig i snön (för isolering) och är bara uppe några timmar på dagen för att äta.

Jakt och viltvård

En vanlig jaktform under framför allt hösten är jakt med stående fågelhund. I viss utsträckning stöts och skjuts ripor utan hjälp av hund. Vintertid används smygjakt på skidor och snarning.

För att inte överbeskatta dalripstammarna i någon del av fjällvärlden, som staten upplåter för jakt, begränsas jakttrycket per ytenhet. Man tillåter alltså bara ett visst antal jägare per kvadratkilometer och dag. En förbestämd övre gräns för jaktansträngningen.

Biotopvårdsåtgärder (till exempel bränning och föryngringshuggning) har förekommit i liten omfattning i Sverige. I Storbritannien och Irland är biotopvård för ripa mycket omfattande. Försök har också gjorts för att bättra på vinterbetestillgången genom att kapa björkar för att gynna skottillväxt.

Dalripan och människan

Jakt på dalripa är ekonomiskt viktig för en del människor i glesbygd. Ripjakten har också ett stort rekreativt värde för många jägare. Öppnandet av småviltsjakten på statens marker ovan odlingsgränsen samt på renbetesfjällen i Jämtland har ökat möjligheterna för fler jägare att utnyttja denna resurs. Innan var denna ripjakten förbehållen renägare. Dalripans populationsdynamik är välstuderad.

Utbredning och status

Dalripan finns Europa, Alaska, delar av Kanada och Ryssland. En ras, moripa (L. l. scoticus), förekommer i Storbritannien och Irland. I Sverige finns dalripan i fjällvärlden och skogsmarker ut till norrlandskusten och på skärgårdsöar i kustbandet. Den högsta tätheten av häckande fåglar hittar man strax ovanför skogsgränsen i fjällen. I skogsområdena lever dalripan mestadels på mossar och kalhyggen. De mest omtyckta biotoperna under vintern är björkskog och videsnår. I Norge finns den i fjällvärlden ända ner till sydspetsen av landet och verkar begränsas av tillgången till bergsområden.

Vill du veta mer om Dalripan?

Lär känna Dalripan. Rolf Brittas. 1988.
En artmonografi från Svenska Jägareförbundet