Dovhjort

Dovhjorten är en av de arter som ökar snabbast i Sverige. Vid millenieskiftet sköts mindre än 10 000 hjortar i landet och numera cirka 80 000.

Dovhjorten är flocklevande och väldigt ortstrogen vilket gör att den kan vara mycket vanlig på ena sidan om en väg eller vattendrag men knappt finnas på den andra. Vi skjuter idag fler dovhjortar än älgar men på en mycket liten del av Sveriges yta.

Dovhjorten lever i flockar och är oftare aktiv på dagtid än många andra viltarter. Stora delar av året lever hindflockarna på vissa lokaler och handjuren på andra, utan att träffas. Generellt finns hindflockarna där betet är av högre kvalitet medan handjuren fokuserar mer på mängden bete än kvaliteten.

Kännetecken

Dovhjorten förekommer i flera färgvarianter. I mogen ålder har den också tydlig könsprägel, bland annat i form av hanens kraftiga horn och större kroppsstorlek (nästan dubbelt så stora).

Dovhjorten kan variera kraftigt i utseende och går från vit till mörkt brun, nästan svart.

Den mest kända röd-bruna färgen med vita prickar över rygg och flanker (tänk Bambi – även om Bambi är en Vitsvanshjort) är den naturliga färgvarianten och övriga är ett resultat av tidigare riktad avel i fångenskap.

Dovhjortens ”akterspegel” skiljer sig tydligt från våra övriga inhemska hjortdjur med en ganska lång svans (15-20 cm) med svart ovansida och ljus undersida.

Kroppslängden för ett fullvuxet handjur är upp till 160cm, mankhöjden 100 cm. Hinden är mindre än hjorten.

Hjorten kan väga upp till 140 kg, hinden väger ungefär hälften.

Dovviltet har också andra egenskaper som skiljer det från våra övriga hjortdjur. Dels har vi det så kallade fyrsprånget. Detta yttrar sig i flykten genom att viltet studsar fram på i stort sett raka ben. Ett annat speciellt beteende som dovhjorten använder för att undkomma fara är att trycka hårt för att undgå upptäckt. Dvs förbli helt passiv stående eller liggande i en tätning även när något potentiellt farligt passerar på nära håll.