Foto: Mostphotos
Rödräv
Räven är ett av världens mest spridda rovdjur. Den är aktiv året runt och finns i alla miljöer, från kalfjället till städernas parker och villaområden. Räven är allätare och äter såväl djur som smågnagare, rådjurskid, harar och insekter, men också bär, kadaver och avfall.
2019-09-08
Rävstammen drabbades hårt av rävskabb under 70- och 80-talet, men har återhämtat sig. Rävarna är troligen mer motståndskraftiga nu och nya utbrott får inte lika omfattande följder.
Priset på rävpälsar har gått ner kraftigt och det finns inte längre några möjligheter att jaga för ekonomisk vinning. Rävjakten bedrivs därför numera främst som rekreation och i viltvårdande syfte. Somliga jägare försöker begränsa rovdjurstrycket för att öka den lokala småvilt- och rådjursstammen.
Kännetecken
Räven är långsmal till formen, med stora öron, spetsig nos och en lång svans. Pälsen är i allmänhet brunröd på ovansidan och vit till gråvit på undersidan. Under täckhåren finns ett lager av grå bottenull. Pälsen på benens framsidor och tassarna är svarta, liksom öronens baksidor. Mörka teckningar finns också ofta i ansiktet.
Pälsfärgen kan variera och det finns rävar i olika färgvarianter från svart eller silvergrått till brunröda med ett svart kors över ryggen. Det kan ibland förekomma inblandning från djurfarmer. Det rör sig i de fallen om nordamerikanska rävar, som är mörkare.
Räven är 100-130 cm lång från nos till svansspets och 35-40 cm hög. Honan är något mindre än hanen. När räven bär den tjockare vinterpälsen (från senhösten till senvåren) ser den betydligt större ut än under sommaren. I sommarpäls kan den i gengäld se ut att vara mer högbent. Vikten ligger för det mesta ligger kring 5-8 kg, men varierar med djurets kondition. Men det finns exempel på fällda rävar som vägt alltifrån 3,5 till 15 kg.
Räven blir ungefär tio år gammal i vilt tillstånd. För att avgöra åldern används några olika metoder. Den lättaste är att titta på djurets storlek och proportioner, vilket ger en ungefärlig uppfattning. Behöver åldersbestämningen göras noggrannare kan skelettdelar från benen tas ut och undersökas. Den säkraste metoden för åldersbestämning utgår från tänderna.
Tanduppsättningen hos en räv ser ut som hos andra rovdjur, med långa, spetsiga hörntänder och en lång rad av bitande/skärande kindtänder. Med åldern slits tänderna och det kan användas vid åldersbestämning, sammantaget med att årsringarna räknas i genomsågade tänder.
Rävens gryt och spår
Rävar vistas i så kallade gryt. Det är håligheter i marken bestående av till exempel klippblock eller grävda gångar i sand eller lera. Grytets placering i landskapet är nog så viktig för att räven ska finna det attraktivt. Rävar väljer ibland att ta skydd i gryt om det är riktigt ruggigt väder eller om de på något sätt känner sig hotade. Något som också gör att rävar besöker gryten är den ökade aktiviteten i samband med parningstiden under eftervintern. Som flitigast använder räven gryten i samband med att en dräktig rävtik föder fram sin kull.
Gryten i ett område har stor dynamik. Ibland bebos de av räv, ibland av grävling och ibland av båda arterna samtidigt. Gryten står tidvis tomma och ibland till och med förfaller de och upphör att var några egentliga gryt. Succesivt tillkommer också nya gryt i området.
Ibland vägleder spårtecken om vilken art som för tillfället bebor ett gryt. Det kan vara spårstämplar vid ingångarna, runda legor från räven uppepå grytet eller grävlinglatriner utanför grytet.
Spårstämpeln hos en räv har en stor trampdyna längst bak med fyra mindre runt om framkanten. Avtrycket (50-60 mm långt) liknar hundens, men rävens är mer utspärrat. En annan skillnad syns på de enskilda trampdynornas placering: dras en rak linje genom framkanten på ytteravtrycken ligger mittentårnas avtryck fria (hos hund skär linjen igenom dessa). Följ länken till höger för att se en spårstämpel avbildad. Räven rör sig vanligen genom att trava. Vid travet sätts baktassen i framtassens just lämnade spår. Det är en gångart som sparar energi när djuret ska röra sig i snö.
Vintertid springer räven längre sträckor i gamla fotspår i snön, eller längs skid- och skoterspår. Vid snabb förflyttning (på bar mark) kan räven röra sig i hastigheter på upp till 50 km/h. Den är vig och kan ta sig över hinder på upp till 2 meter.
Andra spår som röjer att räven varit framme är bytesresterna. De påträffas oftast utanför grytet på vårkanten. På vuxna rådjur som fällts av räv syns ofta bett i nackregionen, medan spåda kid ofta bits tvärs över huvudet genom skallbenet. När ett rådjur eller annat större bytesdjur dödats biter den också ofta av delar (först huvud och bog) och bär med till ungarna, eller gömmer undan för framtida behov. Räven klarar inte att tugga igenom grövre ben utan äter bara tunna skelettdelar.
En fågel som tagits av en räv (eller annat rovdäggdjur), får fjädrarna avbitna, medan rovfåglar sliter ut fjädrarna. Av harar lämnas ofta tassar med päls kvar.
Rödräven tillhör familjen hunddjur, Canidae, inom ordningen rovdjur (Carnivora). Räven som finns i Nordamerika räknas ibland som egen art (Vulpes fulva) och är mindre än den europeiska rödräven.
Rävens sinnen
Syn, hörsel- och luktsinnet är välutvecklat. Både läten och dofter används i kommunikationen mellan djuren. Hanar markerar revir med spillning och urin på stubbar, stenar och andra framträdande ställen. Honan annonserar också sin brunst via dofter i urinen.
Räven har ett flertal olika läten och kan höras alla tider på året. Det mest bekanta är kanske ett kort och strävt skall, men även mjukare läten används inom gruppen.
Förökning
Rödrävar blir könsmogna vid 9-10 månaders ålder. Parningen infaller under januari-mars. Honan är dräktig i 52-53 dagar och ungarna föds från slutet av mars i sydligaste Sverige till början av maj i de nordligaste delarna av landet.
Kullen föds i ett gryt som anlagts i ett stenröse eller grävts ut i en sandig sluttning. Grytet har i allmänhet flera olika kamrar och öppningar. Rävar kan också överta gamla gryt från grävlingar.
Ungarna är blinda vid födseln men öppnar ögonen efter ett par veckor. De första två månaderna av sitt liv är de beroende av moderns kroppsvärme, diar och är hårt bundna till grytet. Därefter lever de lösare, lekande kring grytet, där de förses med uppstött föda eller byten som föräldrar eller hjälpmödrar släpat hem.
I slutet av sommaren rör ungarna sig friare i föräldrareviret. Under senhösten utvandrar de unga hanarna, medan honorna ibland stannar kvar i gruppen som stöd för uppfödandet av nästa kull.
Undersökningar på svenska och finska rävar har visat att den enda kullen i medeltal består av ca fem ungar. Kullstorleken varierar med ålder och födotillgång. Honor som är äldre än två år brukar få större kullar. Fler ungar föds också under goda sorkår.
Ekologi
Rödräven är ett födgeni. Dess huvudföda kan bestå av frukt, insekter, daggmaskar, hushållsavfall eller smådäggdjur beroende på den lokala tillgången. Dessutom är enskilda rävar kapabla att ta fullt friska vuxna rådjur under lämpliga snöförhållanden.
I större delen av Sverige (barrskogslandskapet) är räven beroende av smågnagare - sork - för sin överlevnad och för en lyckad föryngring. Rävtätheten följer därför med i sorkarnas tre-fyra års svängningar. I Sydsveriges rikare bygder finner räven fler alternativa födoslag. Där kan de leva i små familjegrupper om en hane och flera (2-4) vuxna honor. Endast en av honorna får valpar. Med största sannolikhet är hon också mor till de andra vuxna honorna. Ettåriga honor är könsmogna, och medelkullstorleken är fem valpar. I barrskogslandskapet kan familjegrupper byggas upp under år med ökande sorktillgång för att därefter brytas ned när födounderlaget (sorkarna) viker. Grupperna eller paren lever i revir, vilkas storlek varierar med födotillgången. I Bergslagen är dessa i medeltal ca 6 km2 stora.
När skabben tog ned rävpopulationen avslöjades hur betydelsefull räven kommit att bli i svensk fauna just som rovdjur på småvilt. Harar, skogshöns och rådjur ökade i antal. Detta jättelika naturliga experiment spegelvändes när rävarna återhämtade sig. Småviltet minskade åter.
När ungrävarna blivit ett halvår gamla ger de sig av från föräldrareviret för att söka sig ett eget område (detta gäller åtminstone unghanarna). De kan då vandra avsevärda sträckor. Öronmärkta svenska rävar har återfunnits upp till 50 mil från märkningsplatsen.
Läs mer under Population.
Forskning
I Sverige har räven berörts i flera forskningsprojekt. På SLU har man bland annat man tagit reda på rävens effekter på sina bytesdjur, såsom skogshare och rådjur. Men räven har även studerats som bytesdjur - för lodjuret. Vidare har man på Stockholms Universitet belyst rödrävens effekter på fjällrävstammen.
