Rödräven jagas numera främst av två skäl. Dels, för jaktglädjen som är förknippad med att komma i kontakt med detta fascinerande djur, dels, i viltvårdande syfte. Det vill säga rävjakt med syfte att förbättra småvilt- och rådjursstammarna. På senare år har cirka 60 000 rävar fällts årligen enligt Jägareförbundets Viltövervakning.
Rävjakt bedrivs i många former. Vakjakt vid åtel är en vanlig jaktform. Platsen inåtlas, dvs räven erbjuds föda på platsen under en tid innan jakten påbörjas. Jägaren väntar sedan tills platsen besöks av räv. Skotten avlossas antingen på längre avstånd med ett kulvapen försett med ljusstarkt kikarsikte, eller nära inpå med hagelvapen. Skytten sitter i ett täckt utrymme med en skjutöppning, som med fördel är välvd inåt eller på annat sätt skyddar bössmynningen från att synas.
Lockjakt är ett annat sätt att jaga räv. Jägaren frambringar då ljud (oftast med hjälp av en pipa) som liknar rävens bytesdjur. Grannskapets rävar som uppfattar detta kan närma sig för att undersöka om det finns mat att finna. Jägare som sitter väl dolt och undviker att lämna vittring till räven kan få en skottchans.
Även vaktjakt, det vill säga att överblicka områden där rävar brukar passera eller söka föda i gryning och skymmning, är en vanligt förekommande jaktform.
Rävar jagas också med hjälp av hundar. Antingen genom grythundar av raser bland terriers och taxar. Då smyger jägaren obemärkt upp till ett gryt och släpper hunden som går ner i grytet, söker upp räven och irriterar den. Räven väljer oftast inom några minuter att smyga ut ur grytet. Den obemärkta jägaren får då chans att med hagelvapen fälla räven.
Även jakt med drivande hundar (till exempel Smålands- eller Schillerstövare) förekommer. Hunden söker av markområden och finner förhoppningsvis mer eller mindre färska spår efter räven som den följer. När hunden får helt färska spår börjar den skalla allt mer i löpan - driva. Då vet jägaren att räven rör sig inom området. Jägarens utmaning är då att stå tyst och stilla på den plats där räven kommer passera under hundens drev. Jägaren avslutar jakten med hagelvapen.
Vid fångst av räv används antingen en typgodkänd tunnelfälla eller snara. Tunnelfällan är utformad som en avlång låda med lock i vardera änden, som slår igen när räven besöker åteln som lagts i fällan.
I de nordliga länen (Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland) får rävfångst bedrivas vintertid med fotsnara, som ersatt de numera förbjudna rävsaxarna. Fångstplatsen kan inåtlas även vid snarjakt för att locka till sig räv.
Snaran ser ut som en ögla med tillhörande fångstankare och apteras under ett rävspår. Fångstmetoden drar nytta av att rävar brukar följa gamla spår i djup snö. När snaran slagit igen brukar räven, med fångstankaret med sig, ta sig några tiotal meter bort till buskage, där den känner sig mer trygg. Räven kan då på avstånd avlivas med ett skott från ett finkalibrigt vapen.
Jakttiden för räv är anpassad för att undvika jakt på hona som behövs för vård av ungar. Den inleds i augusti och sträcker sig längre ju längre norrut man kommer.
Det finns speciella regler för skyddsjakt på räv kring hönsgård, öar, holmar ooch så vidare.
De rekommenderade hagelstorlekarna är som för annat större vilt, US 3-5 med ett skjutavstånd på maximalt 25 meter. Vid jakt med kulvapen används vitt skiljda kalibrar, kultyper och laddningar beroende på syfte, såsom att undvika onödig sönderskjutning av rävens skinn eller att åstadkomma mesta möjliga effekt i djurkroppen.
