Artfakta fjällgås

Fjällgås (Anser erythropus) klassas som Akut hotad, CR på SLU Artdatabankens rödlista år 2020. Internationellt klassas arten som Sårbar VU, både globalt och i Europa, och fjällgåsen är förmodligen den fågelart i Sverige som har den starkaste hotbilden globalt sett.

Exteriör beskrivning

Fjällgåsen är liten och elegant. Det är en mörkt gråbrun gås med en tydlig gul ring runt ögat, vit hög bläs, kort skär näbb samt svarta tvärrandiga fläckar över den ljusa buken. Könsdifferensen är väldigt liten. Fjällgässens typiska karaktärsdrag syns inte hos en ungfågel utan växer fram med tiden och vid 1 års ålder har både bläs och bukfläckar framträtt.

En fjällgås kan lätt misstas för dess större släkting, Bläsgåsen (Anser albifrons). Förutom storleken skiljer sig arterna även åt genom att bläsgåsen saknar den gula ögonringen samt att dess svarta fläckar på buken är betydligt större. På avstånd kan fjällgäss även lätt förväxlas med andra släktingar inom Anser familjen så som Grågås, Sädgås eller Spetsbergsgås. Fjällgåsen har ett gällt melodiskt, nästan visslande, kacklande ”kikyi-kikyi”. I fjällvärlden hörs detta kacklande lång väg. Lätet skiljer sig från det mer grovhuggna kackalndet som hörs från bläsgås.

På tidigt 1900-tal fanns fjällgäss över hela den norra delen av den palearktiska regionen. Idag finns endast några få splittrade delar av populationen kvar. Den världspopulation som idag finns uppskattas till 24 000–40 000.

Ekologi – Svenska populationen

Fjällgåsen häckar i par och är vanligen trogen sin partner livet ut. Könsmognad inträder vid två års ålder, men cirka hälften av honorna dröjer med sin häckningsstart tills de är tre år gamla. Vuxna fjällgäss uppvisar starkt ortstrohet till tidigare häckningslokaler och ungfåglar har hög trohet mot lokalen där de lärt sig flyga. Unga honor uppvisar en mycket hög trohet till sin födelselokal, medan hanarna kan bilda par med honor från andra populationer i vinterkvarteren och därigenom länkas över till andra bestånd.

Fjällgåsens häckningsområde innefattar regionen där björkskogen går över till att bli lågalpin. Dom föredrar fjällsjöar med flertalet små öar samt björk- eller videvegetation för skydd. Äggläggningen sker från mitten av maj när snöfria områden bildas och när isarna på sjöarna börjar bryta upp. Under sena vårar kan häckningen avbrytas eller ställas in vilket bidrar till att antalet ungfåglar kan variera kraftigt från en säsong till en annan.

Fjällgåshonan ruvar äggen i 25–28 dagar medan hanen vaktar och försvarar boplatsen. När gässens ägg kläckts hjälps paret åt att leda dom små genom fjällvärlden till fots. Efter en dryg månad är fjällgåsungarna flygga och i månadsskiftet augusti– september samlas familjegrupper för att tillsammans flyga söderut. Familjen håller sedan ihop hela hösten, vintern och början av våren vilket gör att ungfåglarna lär sig flyttvägar, rastplatser och övervintringsplatser av sina föräldrar.

Fjällgäss som har ungar ruggar på häckningsplatsen efter att äggen kläckts. Fjällgäss som inte häckat eller misslyckats med sin häckning samlas ofta i flockar i slutet av juni för vidare färd mot lämplig ruggningsplats. De senare åren har grupper av ruggande fjällgäss setts i Lillfjärden, Hudiksvall. Studier visar att fjällgäss ibland kan välja att flyga väldigt långt för en bra ruggningsplats.

När gäss ruggar byter de alla vingpennorna på en och samma gång vilket innebär att de då inte kan flyga. Detta är en känslig period i gässens liv. Eftersom en helt ny fjäderdräkt ska växa ut krävs det att gässen har ett näringsrikt bete. Samtidigt kan inte gässen ta för stora risker eftersom de är enkla byten för predatorer när de saknar flygförmåga. Kort vegetationshöjd är viktigt för att betet ska passa fjällgäss. I princip hela fjällgåsens kostcirkel består av enhjärtbladiga växter och av dessa är den största delen olika grässorter. Under sensommaren innan gässen flyger ner från fjället verkar dock kråkbär vara en favorit.

Rastplatser

I slutet av mars brukar de första rapporterna komma in på skådade fjällgäss på rastplatser i Skåne, Småland eller Östergötland. Frostnätter eller andra bakslag i väderförhållandena kan göra att vårflytten avstannar och gässen kan uppehålla sig här ett par veckor. Tids nog återupptar dom dock flytten vidare norrut.

I april/maj återfinner vi fjällgässen i områden närbelägna deras häckningsområden men där våren redan kommit så pass långt att bete finns. För en stor del av den svenska populationen är denna plats belägen i Västerbotten. Därifrån utför gässen sedan sonderingsflygningar för att undersöka när häckningsområdet är snöfritt och redo för häckning.

De lämnar häckningsområdet i slutet av augusti, rastar numera en längre tid på lokaler i södra Norrland och Mellansverige och anträder flyttningen till vinterkvarteren i Nederländerna och Tyskland i månadsskiftet september/oktober vilket oftast sker i en etapp.