Rapporter

Fyra rapporter om svenska fjällgäss

Foto: Niklas Liljebäck

Schekkerman, H. & Koffijberg, K. 2020. Annual survival estimation and population modelling for Swedish Lesser White-fronted Goose. Sovon-rapport 2020/90.

Överlevnaden året efter utsättning av uppfödda fjällgäss var betydligt lägre än hos vuxna fåglar och ungproduktionen är inte tillräckligt hög för att kompensera för dödligheten. Det innebär att utan fortsatt förstärkning genom utsättning kommer populationen att minska med omkring 15 % varje år. Till obalansen bidrar både låg överlevnad och dålig föryngring.

Utsättning av uppfödda individer har varit viktig åtgärd för att förhindra ytterligare nedgång efter kraschen 2011–2013. Det finns tecken på att överlevnaden ökat något under de senaste åren. Om utsättningarna fortsätter kommer populationen till en början att öka ytterligare, men sedan stabiliseras på en nivå kring ungefär 180 fåglar, beroende på utsättningens storlek.

Diez-del-Molino D, von Seth, J., Gyllenstrand, N., Widemo, F., Liljebäck, N., Svensson, M., Sjögrem-Gulve, P., & Dalén, L. 2020. Population genomics reveals lack of greater white-fronted goose introgression into the Swedish lesser white-fronted goose. Scientific Reports Volume 10.

Hela genuppsättningen hos 21 fjällgäss från de svenska, ryska och norska populationerna sekvenserades och jämfördes med arvsmassan från andra gåsarter, inklusive bläsgås. Det fanns inga tecken på förekomst av främmande inslag hos den svenska vilda fjällgås-populationen vare sig kärn-DNA eller mitokondriellt DNA. Det är därför högst osannolikt att förstärkningen av den svenska populationen mellan 1981 och 1999 har medfört något inslag av främmande gener i den vilda populationen.

Svenska fjällgäss skiljer sig tydligt från de ryska och norska populationerna och uppvisar jämförelsevis låg genetisk variation och hög grad av inavel. Den jämförelsevis lägre variationen indikerar en minskad möjlighet till förmågan att anpassa sig till förändringar i miljön. Det andra förstärkningsprogrammet med start 2010 kan ha resulterat i en förbättring av den genetiska variationen och minskning av inavelsgraden.

Liljebäck, N., Koffijberg, K., Kowallik, C., Månsson, J. & Andersson, Å. 2021. Use of foster parents in species conservation may cause conflicting objectives: hybridization between Lesser White-fronted Goose Anser erythropus and Barnacle Goose Branta leucopsis. Ornis Svecica, 31, 125–138.

Ett bevarandeprogram för fjällgås som startade under sent 1970-tal använde sig av vitkindade gäss som fosterföräldrar. Mellan 2003 och 2013 producerade blandade par av fjällgås x vitkindad gås minst 49 hybridungar. Totalt fick 1,7 % av alla utsläppta fjällgåshanar med fosterföräldrar hybridungar i par med honor av vitkindad gås. Som följd av detta beslöts att eliminera fjällgåshanar i blandpar, liksom deras ungar.

I Holland rapporterades hybrider årligen från och med 2003/2004. Det största antalet sågs mellan 2008/2009 och 2013/2014 (maximum 8–15 fåglar per år). Endast en observation gjordes i Finland och i Norge sågs ingen hybrid. I fjällgåsens häckningsområde (och utsättningslokal) i Arjeplogfjällen sågs aldrig någon hybrid eller något blandpar.

Inga bevis hittades för att hybriderna någonsin utgjorde ett hot mot fjällgåspopulationen som häckar i Fennoskandia. Men varje projekt med utsättning av fåglar och användning av fosterföräldrar måste noga beakta risken för att hybrider uppkommer mellan målarten och fosterföräldern.

Kruckenberg, H., Moonen, S., Kölzsch, A., Liljebäck, N., Müskens, G.J.D.M. 2023. Migration routes and stepping stones along the western flyway of Lesser White-fronted Geese (Anser erythropus). Bird Conservation International, 33, e42, 1–8.

Denna studie baseras på sändardata från fyra fjällgäss som fångades och försågs med sändare (2015, 2016) i Hudiksvall. Alla fyra följda fåglar uppehöll sig i kärnområdet i Arjeplogsfjällen samt övervintrade i Nederländerna. Data från de sändarförsedda fåglarna har bearbetats och analyserats. Slutprodukten pekar ut ett antal olika rastplatser längs med flyttvägarna och nya lokaler av stor betydelse för fjällgässen synliggörs i både Sverige, Danmark och norra Tyskland.

Av dessa nya platser utses Roden Fed i danska Lolland som en plats av hög relevans då fjällgässen, under vårflytten, uppehöll sig där i cirka 4 veckor. Av de 22 identifierade rastplatserna saknade 7 av dem SPA-skydd och av de 14 platser som hade SPA-skydd så var inte fjällgås listad som en prioriterad art i 6 av dem. Artikeln tydliggör att kartläggning av viktiga rast- och övervintringsplatser för en liten och hotat population är av största vikt. Ett strukturerat och effektivt skydd för dessa platser kan motverka hot som att fjällgäss skjuts av misstag eller försämring av habitat. En fullständig tabell över alla rastplatser och deras status idag vad gällande SPA-skydd finns att läsa i artikeln.

Alla de sändarförsedda fåglarna inledde höststräcket från samma plats (Hjälstaviken), de flesta år lämnade de även platsen under samma natt, vilket tyder på en flockvis koordinerad start av flytten. Studien visade även att vår- och höstflytten skiljer sig åt i både hastighet och i valet av rastplatser, vilket är i enlighet med tidigare forskning på andra gåsarter.

Studien kunde inte hitta starka bevis på överlappning mellan den svenska och den norska populationen av fjällgås och menar därför att den svenska populationen kan anses som en separat bevarandeenhet.