älgar och björnar

Just nu sitter jag och samlar ihop mig efter en intensiv helg med jaktledarutbildning. Det är två intensiva utbildningsdagar som tar på krafterna, men det är roligt att se människor som är engagerade i de uppdrag de har fått. Ibland kan man känna att saker blir rutin, att man har sagt dom för många gånger. Men om de man möter är på hugget och vill lära och veta mer så blir man själv också inspirerad att göra bättre ifrån sig. Sen är det alltid roligt att vara på skjutbanan och testa lite gemensamma övningar och se att även det inspirerar de nya jaktledarna att förhoppningsvis föra dessa tankar vidare till sina respektive jaktlag.

Att använda skjutstöd är något som fortfarande inte är självklart, men vi blir allt fler som inser fördelarna!

Utbildningen i helgen var alltså veckans positiva inslag som i mångt och mycket väger upp det som inte är lika positivt. Förra veckan beslutades om kommande säsongs tilldelning av älg i länet. Man kan säga mycket om detta men det finns en del i denna hantering som gör mig orolig inför kommande säsonger med det nya systemet. Att de som sitter på markägarsidan i viltförvaltningsdelegationen utan att blinka kör över det som deras lokala företrädare har ställt sig bakom, ja det får man kanske acceptera. Den förtroendefrågan får hanteras inom deras egna led även om man kan tycka saker om ett sånt agerande. Däremot finns en del i resonemanget runt beslutet som på oroväckande tydligt sätt visar att man på beslutande nivå mer litar på simuleringar än verklighet. man ”förutsätter” vissa saker, stoppar in dessa förutsättingar i ett dataprogram och får ut ett resultat. Utifrån detta drar man långtgående slutsatser om framtiden utan att jämföra med historiken. Ett fullständigt huvudlöst sätt att hantera frågan, men trots det något man gör öppet och utan att förstå kritiken! Att man sen inte själv tror på modellen med licenstilldelning och ändå bygger upp en förvaltning som kommer att vara rätt tungrodd och kostsam runt just licenstilldelning är i sig fascinerande. För visst måste det vara en misstro mot systemet med licenstilldelning om man är bekymrad över att ”tilldelningen har varit gränssättande för avskjutningen”… smaka på den formuleringen och försök sen att få inspiration till förnyat arbete med tilldelningsarbetet! Trösten i bedrövelsen är ju trots allt att det är i skogen och under jakten som den egentliga förvaltningen sker. Tyvärr upplever jag ibland att överenskommelser på lokalplanet faller med enda anledningen att ”vi har ju fått en högre licens än vi ville ha, så då nyttjar vi väl den”. Förhoppningsvis gör kommande system att vi får många mer älgskötselområden, då blir de lokala överenskommelserna mer giltiga och onödig klåfingrighet från regionalt håll får mindre inflytande.

En annan intressant sak rörande älgförvaltningen är den pågående studien av björnpredation på renkalv. Från och med i år är också älgarna med i studien på ett lite mer organiserat sätt än tidigare. Att björn äter kalv på våren är ju känt sen tidigare, men inte riktigt i vilken omfattning. Att en björnhona på några dagar har tagit över 30 renkalvar visar ju i alla fall på deras potential!  Det ska bli intressant att fortsätta följa studien och se hur mycket kalv de tar och hur stor skillnad det är mellan olika björnindivider!

Nu är det bara att flytta fokus och förbereda sig för möte med eftersöksjägare och poliser från hela landet och se hur viltolycksorganisationen fungerar och kan utvecklas framöver. Förhoppning är att systemet ska underlätta arbetet för de som hanterar frågorna i fält och utför det praktiska jobbet  istället för att öka administrationen för dom. Det finns en bit kvar att gå för att nå dit som jag ser det!