Capreolus capreolus (lat)

Roe deer (eng)

Kännetecken

Rådjuret är vårt minsta hjortdjur. Det har långsmal kropp och en mankhöjd på ungefär 70-75 cm. Pälsen är rödbrun under sommarhalvåret och gråbrun under vinterhalvåret. Baktill har djuret ett område med vit päls, så kallad akterspegel. Vid observationer på långa avstånd i speciella ljusförhållanden kan rådjur och kronhjort förväxlas, trots den stora skillnaden i kroppsstorlek.

Spårtecken och läten

Rådjurets spårstämplar består av smala och spetsiga klövar. En klövhalva är ungefär en centimeter bred hos ett vuxet djur. Rådjurets bett på vegetation ger ett avslitet intryck. Råbockens revirmarkering ger skavd trädstam och uppstampad mark. Råbocken gnider nämligen horn och huvud mot små träd och stampar samtidigt i marken.

Ett annat spårtecken är den så kallade häxringen. Det är en cirkelformad stig som uppkommer när bocken jagar geten som en del i uppvaktningen under brunsten.

Spillningen ser ut som små bönor, cylindriskt avlånga med avrundade spetsar. Upp till 15 mm långa. De avges ofta i små högar. I områden där även dovvilt förekommer ska man ha i åtanke att det finns överlapp i utseende mellan dessa arters spillning. Under sommaren kan spillningen vara mjuk och klumpa ihop sig till större bollar.

Rådjuren har ett lågmält kontaktläte som påminner om en kort vissling. Det används t.ex när endera geten eller dess kid påkallar uppmärksamhet. Den som inte vet vad det är för ljud kan anta att det rör sig om en fågel. Rådjuret har också ett varningsläte, vilket är ett kraftigt skall. Det utstöts ofta när rådjuret inte identifierat vad som närmar sig.

Utbredning

Rådjuret är väl spritt och förekommer i alla Sveriges län.

Föda och fortplantning

Rådjuret strävar ständigt efter att plocka den bästa födan. Under sommarhalvåret väljer rådjuret att beta av flera olika örter och svampar samt bärris och ljung. Under vintern äter rådjuren fortsatt av bärris och ljung. Där snödjupet blir högt betar också rådjuren från buskar samt barr- och lövträd. Totalt kan rådjuren inom ett område beta på mer än 100 växtarter under ett år.

Brunstperioden infaller i slutet på juli – början av augusti. Rågetterna får ungar i maj-juni. Kullen består oftast av ett–tre kid.

Arten och människan

Rådjuren är vanliga i Sverige och ger därför stort värde för allmänheten, inklusive för jakten och övrigt friluftsliv. Rådjurens bete orsakar dock också skador för skogsbruket, i trädgårdar och odlingar. Dessutom sker olyckor till följd av kollision mellan rådjur och motorfordon.

Rådjursjakten har högt rekreationsvärde och avskjutningen ger årligen en stor mängd kött. För jägare och gourméer har rådjur därför ett extra värde.