Förbundsstämman 2021 – en resumé

Det har gått några dagar sedan förbundets årsstämma. Under den tiden har det kommit många frågor och jag har lovat alla medlemmar som har hört av sig att information kommer. Det har uttryckts åsikter i jaktpressen och på andra forum och det har förekommit en hel del spekulationer. Innan jag börjar så vill jag påpeka att detta är min sanning så som jag har upplevt det som lett fram till den punkt där vi nu befinner oss liksom den process som föregått valet av ny ordförande och stämman 2021. Det är alltså en subjektiv berättelse vilket kan betyda att någon annan har sin egen sanning. Om så är fallet ser jag fram emot att den/de berättar sin egen upplevelse.

Bakgrund
Många har ställt frågan vad det egentligen är vi bråkar om. Några har uppfattat det som att det finns politiska undertoner och några att det är personkemi eller någon generell åsiktsdifferens.
Min personliga uppfattning är att det i grunden finns två olika meningar om hur förbundet ska styras och vilket arbetssätt vi ska ha. Således bottnar det i ledarskap och ledarskapsstil.
Vilket då utgör grunden till att flera sökte en ny sorts ledarskap i Henry Sténson.
Stämman i Kiruna 2018 lär har varit den sista utan stora interna meningsskillnader under Torbjörn Larssons tid som ordförande. Min upplevelse är att vi under Larssons tid gått emot ett större ovanifrånperspektiv där de viktiga besluten och åsikterna formas högt upp i organisationen (läs ledningsgrupp / förbundsstyrelse ) och skall jobbas nedåt, samt en dragning åt en mer strategisk och övergripande styrelse där detaljerna lämnats till den operativa avdelningen, läs tjänstemannaorganisationen under Bo Skölds ledning.
Min känsla är att arbetet med att omforma SJF från en trasslig medlemsorganisation till en slimmad bolagsinspirerad åsiktsapparat startade med “Jakten på framtiden” och det stora arbete som genomfördes runt om i landet med workshops och förankring.

I varje stor fråga som inneburit konflikt inom förbundet de senaste tre åren har det också funnits två sidor. En som vill att länsföreningar, kretsar och medlemmar skall vara mer involverad i hur förbundet utvecklas och vilken inriktning vi ska. Som vill vara delaktiga i de stora besluten och ha en chans att påverka arbetet och som vill att det ska finnas ett naturligt samarbete mellan alla delar i förbundet.
Sedan har det funnits en sida som tycker att det viktigaste är att vara starka. Att inte ifrågasätta det som styrelse och ledningsgrupp kommer fram till eftersom dessa blivit utsedda att ta beslut för förbundets del. Det är viktigt att alla inser sin roll och sin uppgift och inte rör sig utanför den tilldelade rollen. Man har också inställningen att vi ska ställa upp bakom ledningen oavsett om det finns motsättningar eftersom huvudsaken är att vi visar enad front.

Jakten på framtiden
Det som jag uppfattade som ett genomgående önskemål i arbetet med Jakten på framtiden var “bättre kommmunikation”,  starkare medlemsperspektiv och fokus på viltet.. I min enfald tolkar jag detta som att man önskade sig bättre kommunikation mellan Förbundsstyrelse och Länsföreningar likväl som bättre kommunikation mellan tjänstemannaorganisationen och förtroendemannadelen. Jag är helt säker på att det var det jag förde fram och menade under våra workshops i alla fall.

I propositionen som lades fram under stämman i Kiruna 2018 så visade man upp ett gediget “strategiskt” dokument som innehöll den målbild vi skulle jobba emot. Där hade Medlem, Viltvård och Samhälle lika stora delar.
På vägen fanns det mätbara mål där en medlemsökning med 10 % stod i centrum men också annat som att 90% procent utav medlemmarnas skulle rekommendera andra att bli medlemmar och 300 000 jaktkortslösare årligen.

Jag anser att det saknades en del insikter t.ex. avseende den interna kommunikationen men som visionärt underlag hade det säkert fungerat. Men det som hände var en helt annan femma. Underlaget användes som en omvänd arbetsorder, där den operativa enheten fått i uppdrag att göra verkstad av detta. Med egen tolkning av vad som stod högst i prioriteringsordningen. Det stod snart klart att av målen så var det endast vissa mätbara mål som räknades. Helt plötsligt stod inte viltförvaltning högst på agendan längre utan jakten på medlemmarna. För medlemmarna var det inte heller viltet som var viktigast menade man utan att det fanns mycket jakt. Framför allt, vi skulle bli fler!
Vid vilken protest eller invändning som än framfördes var svaret - Det här ska göras. Ni har själva varit med och bestäm det! Det finns årsstämmobeslut på det.
Tidsrymden vi tittar på är 2018 till 2024. Begäran om att revidera och se över hur vi ligger till gent emot målbild och inte bara mätbara mål har avslagits flera gånger.

Stadgarna

2017 togs beslut om att förnya stadgarna på alla plan i organisationen. Motiveringen till detta minns jag inte och jag var inte närvarande vid beslutet. På stämman i Kiruna beslöt styrelsen att inte lägga fram något nytt förslag utan det hänsköts till Stämman 2019.

Saxat ur krönika skriven strax före stämman 2019:
“Styrkan i organisationen är den breda förankringen som möjliggör lokal viltförvaltning och därmed välmående viltstammar vilket utgör själva hörnstenarna. Detta kan vara värt att minnas då reformivern skakar väggarna i förbundets högborg och centralisering och likriktning kan sägas genomsyra det nya förslaget till förbundsstadgar. Organisationen slimmas och effektiviseras, alla ska gå i samma takt och möjligen står vi snart inför den största förändring Jägareförbundet genomgått sedan det bildades, slutet på federationen.”

Helt kort, det största problemet (men inte det enda) med förslaget till nya stadgar var att det hade flyttat medlemmarnas juridiska tillhörighet från Länsföreningarna till Förbundsstyrelsen.
Kvar i Länsföreningen hade egentligen bara själva styrelsen varit.
In i det längsta hävdade främst Iacobaeus och Wälimaa  att det inte skulle utgöra någon som helst skillnad eftersom förbundet redan idag tog in alla medlemsavgifter.

Det sparades inte på timmar och pengar när det kom till att “förankra” förslaget. Frågor av det obekväma slaget var dock inte välkomna.

På ordförandekonferensen våren före stämman var förslaget på nya stadgar uppe för  genomgång. Mitt ihärdiga ifrågasättande fick Larsson att till sist med hög röst börja dela ut verbala käftsmällar i rask takt. Min upplevelse var att det hela framställdes på ett oärlig sätt eftersom man hela tiden hävdade att det inte skulle bli någon skillnad. På detta uttalande reagerade Torbjörn Larsson med att förklara hur osmakligt han tyckte mitt uppförande var och att då kanske det var lika bra att hela styrelsen ställde sina platser till förfogande eftersom jag anklagade dem för att ljuga. Behöver jag säga att det är svårt att få till meningsfulla, kreativa och konstruktiva debatter i vårt förbund?

Efter stämman 2019, där församlingen till sist var så enig att styrelsen drog tillbaka propositionen, tog man till en vedertagen teknik, utfrysning och isolering.
Ett sätt man utvecklat för att handskas med de människor, på alla plan, som uttrycker avvikande åsikter från våra ledare.


Jakttidsprocessen

Saxat ur brev skrivet (av mig) till länsordförandena i Region Syd efter den ordförandekonferens på Öster Malma där styrelsen presenterat sin inriktning/ inställning till Jakttidsremissen.  
Flera länsförbund upplevde att förbundsstyrelsen och de tjänstemän ansvariga för beredningen helt bortsett från de remissvar som lämnats utav länsföreningarna:

“Vi har alla svarat på jakttidsremissen, i vissa fall spretade svaren, i vissa fall var vi rörande överens. När det kom till jakten på rådjur hade en överväldigande majoritet svarat att det inte var önskvärt  med jakt i februari, 14 nej mot 3 ja. Ändå är det förbundsstyrelsens inriktning att få detta till stånd. Argumentet för att jakt på klövvilt i februari är bra och något styrelsen vill arbeta för sägs härleda  från de operativa mål som skapats utifrån ”Jakten på framtiden” som antogs på stämman 2018.  Enligt detta skall ”mer jakt åt medlemmarna” skapas. Det framfördes också att våra medlemmar  inte är intresserade utav våra farhågor utan ”våra medlemmar vill jaga – för de tycker jakt är kul” Är detta korrekt? Är det vad ni uppfattade?
I så fall undrar jag, är detta acceptabelt? Bör den demokratiska processen åsidosättas med  hänvisning till ”Jakten på framtiden”? “

“Vi svarar på remisser där ingen verkar bryr sig om svaren. Vi framför åsikter som ingen tycks vilja  höra och till sist tar orken slut och man yttrar sig inte längre. 

På VFD konferensen 13-14 februari presenterades förbundsstyrelsens inriktning avseende nya  jakttider. Några delegater framför åsikten att detta går på tvären med remissvar och spelar  skogsbolagen rakt i famnen och får svaret att ”detta har styrelsen röstat om, ta upp det med dem. På  ordförandekonferensen var det ingen som protesterade!” 

Ska det verkligen behövas kraftiga protester på ordförandekonferensen för att man efter två  remissrundor! över huvud taget ska överväga att ta hänsyn till svaren?

Idag publicerades, i Svensk Jakt, nyheten att Svenska Jägareförbundet förespråkar vårbocksjakt i  hela landet trots att jag i min telefon har en bild som visar 9 st nej mot 6 st ja, 2 alternativa svar  samt 4 som inte svarat. “
“Tillsammans utgör vi en federation med en representativ demokrati men verkligheten börjar ge sken av demokratur, en skenbar demokrati. Är det rimligt att de åsikter som framförs vid remissvar inte  hörsammas? Och är det rimligt att det vid en ordförandekonferens i Svenska Jägareförbundet  planeras för 4 timmars grupparbete dag 1 avseende hur vi ska få fler medlemmar kontra 1 timmes  genomgång av jakttidsremissen dag 2. “

Detta brev var förmodligen (jämte andra interna spektakel) orsak till nedanstående.

Saxat ur internt mejl, undertecknat Torbjörn Larsson och Bo Sköld, från mars 2020 då diskussionerna angående remissen pågick som mest:

“En annan del av diskussionen som pågår och som är av en helt annan dignitet handlar om  ett påstått demokratiskt underskott i Svenska Jägareförbundet. Sättet vi fattar beslut,  verkställer dem och förankringsprocessen som ligger bakom det arbete som vi alla i  förbundet genomför.

Principiellt är dylika diskussioner bra. Svenska Jägareförbundet ska vara en organisation  med högt i tak och där vi utvecklar och förfinar våra processer. Dock är det synnerligen oroväckande att det sker en sammanblandning av den jaktliga sakfrågan och påståendet om  bristande demokrati i förbundet. Årsstämman är förbundets högsta beslutande organ och  däremellan är det förbundsstyrelsen som fattar beslut i förbundets namn.”

“I sammanhanget är det också på sin plats att lyfta vilka roller, mandat och ansvar vi alla har i  förbundet. Skiljelinjerna mellan förtroendevalda och anställda till exempel. Stämman är  Svenska Jägareförbundets högsta beslutande organ. När stämman inte är samlad är det  förbundsstyrelsen som fattar beslut och för att genomföra besluten har styrelsen anställt en  generalsekreterare som leder tjänstemannaorganisationen. Den ordningen gäller i hela  förbundet. “

Rädda Älgen

En kampanj som lanserades från ingenstans utan förvarning och med märkliga jippon knutna till kampanjen. Denna kampanj skapade mycket osämja på lokala planet och försvårade länsföreningarnas arbete i hög grad på många ställen.
Kampanjen självdog efter mycket kritik och vi har fortfarande inte sett resultatet av de pengar man samlade in för att plantera tall.

Stämman 2020
Stämman genomfördes på Teams och var tekniskt under all kritik. Den föregicks också av en konflikt som kulminerade i vad jag, fram till årets stämma, trodde skulle utgöra det värsta spektakel jag sett. Konflikten är något för komplex för att hela historien ska få plats här men förbundsstyrelsens ledamot Rickard Axdorff råkade i onåd hos Larson pga en debattartikel som han varit med och författat. Han hade dock inte skrivit under den själv. Larsson hävdade att han var olämplig som styrelsemedlem och ansåg att valberedningen borde byta ut honom.
Axdorff som trots allt lagts fram som valberedningens förslag till styrelseledamot fick finna sig i att bli baktalad av såväl valberedning som den nyss omvalde ordföranden för förbundet (Torbjörn Larsson). Som att det inte räckte reste sig den ombytlige länsordföranden från Gävleborg och förklarade för hela stämman att han minsann blivit lurad att skriva på en debattartikel som Axdorff skrivit. Inte för att innehållet var dåligt men han skulle aldrig skrivit på om han vetat hur det låg till. Uppsalas ordförande menade att det var bättre att ha en tom plats i styrelsen än Axdorff.

Till slut föreslog presidiet! att Uppsalas Torsten skulle begära votering i frågan, vakant plats mot valberedningens förslag. Röstningsförfarandet var en parodi av gigantiska mått, somliga skickade SMS, några mailade, en del räckte upp handen, någon lyckades att få appen till att fungera och några kunde inte rösta alls men resultatet blev i alla fall 25 för Vakant Plats och 24 emot. Hälften av ombuden reserverade sig mot beslutet.

Valberedningens process, ordförandekandidaterna och stämman 2021

Hur ska vi komma vidare efter den maktuppvisning och totala brist på kompromissvilja vi upplevt under Svenska Jägareförbundets årsstämma i helgen?
Stämman kändes som en parodi, eller möjligen en tragedi. Turerna har varit många under de senaste månaderna och jag har full förståelse för att ni medlemmar runt om i landet har haft svårt att hänga med. Jag vill därför presentera en resumé:

• Hösten 2020 inleder valberedningen sitt arbete med att finna en ny ordförande
  Man tar fram en “kravlista” som innehåller det som man upplever att en ordförande för Svenska Jägareförbundet behöver ha gällande egenskaper och erfarenhet.
• Valberedningen kontaktar länsföreningarna för att undersöka ifall de tycker att en intern eller en extern kandidat är lämpligast. Intern kandidat får i detta läge de flesta rösterna. Valberedningen får Henry Stenson som förslag av flera länsföreningar.
• De som förordar Henry Sténson, del av förbundsstyrelsen sedan 2018, gör detta för att man tror att det är nödvändigt att den person som skall leda förbundet framåt undviker de fallgropar vi hamnat i under de senaste åren. Man vill ha en ordförande som förstår vikten av att ge länsföreningarna utrymme att vara med och ta beslut, att kommunikationen inom förbundet blir bättre, både mellan länsföreningar och förbundsstyrelse men också mellan tjänsteorganisationen och länsföreningarna. Det är viktigt för länen att det finns en trygghet att det som kommuniceras både från förbundsstyrelse och från personal är att lita på. Flera fadäser de senaste åren gjort läsföreningarna vaksamma så som:
  - Stadgeförslaget från 2019 där man ville flytta medlemmarnas tillhörighet från länen till förbundsnivå,

- Rädda Älgen kampanjen som länen inte fick vara med och påverka,
- Jakttidsremiss-processen där man påstod att eftersom inget län protesterade under det att man presenterade styrelsens syn på jakttiderna (ordförandekonferens, Östermalma )så var detta lika med att alla länsföreningar var eniga med förbundsstyrelsens syn på vilka synpunkter som skulle sändas till Naturvårdsverket.
I och med detta valde förbundsstyrelsen tillsammans med beredande tjänstemän att helt bortse från alla de remissvar som länsföreningarna redan lämnat in till styrelsen.
- Stämman förra året var en katastrof där osäkerheten kring röstningsförfarandet kommer att förfölja oss som var med för tid och evighet. Många trodde nog då att värre än så här kan det inte bli men det skulle ju visa sig att vi hade fel.
- Man fick “pudla” avseende Jakttidsremissen och sedan slog man sig för bröstet över vilken bra och samstämd remiss man lämnat till Regeringen.
- Ingen information kring turerna med “Allmänna uppdraget” har kommunicerats mer än att förbundsstyrelsen till en början var “försiktigt positiva” till beslutet som kom den 7 januari.
- Värt att notera är att detta endast är de frågor som kommit till medlemmarnas kännedom. Det finns mycket övrigt att säga om den interna kommunikationen avseende ett antal frågor som inte nått pressen eller den breda medlemsbasen.

• Tiden går och signalerna från valberedningen är att man har för avsikt att presentera Henry Sténson som valberedningens förslag.
• Sedan börjar kalabaliken. Utan att detta vidare kommunicerats med de föreningar som förordat Sténson har Valberedningen bytt spår.
  I mejl från en av dem som arbetat emot Sténson förklaras hur detta har gått till. Referensgruppen med Björn Sprängare i spetsen har inte varit nöjd med valberedningens arbete. Sprängare och Sköld gav sig ut efter en egen kandidat att presentera. Man fann Per Klingbjer som man menade bättre motsvarade vad kravspecen angav. De första kontakterna och intervjuerna gjordes av Sprängare och Johan Lundberg, Gävleborg, före det att kandidaten presenterades för valberedningen.

I mejlet anges också att det krävdes en del bearbetning utav valberedningen för att de skulle byta spår. Det som till sist utgjorde argument till att valberedningen gick på Klingbjer var att han enligt uppgift hade “goda kontakter med regeringen” och att man ansåg detta var till fördel vid kommande upphandlingar och diskussioner kring “Allmänna uppdraget”.

• Klingbjer presenterades tidigt på året som valberedningens förslag till ordförande. Alla länsföreningar fick möjlighet att möta Per på Teams och ställa frågor till honom.
  Det som framgick utav frågorna under intervjun var:
  - Per hade endast 20% av en heltid, alltså en dag i veckan, att lägga på uppdraget.
  Han hade planer på att gå ner till 80% i arbetstid. (Dock verkade det som att han på den tiden fortfarande skulle sköta hela sin tjänst. På fråga till valberedningen om vikarie att täcka upp för resterande tid skulle anställas gavs aldrig något svar)

- Hans arvode skulle vara knappt 100 000 kr högre än vad det varit för tidigare ordförande med anledning av inkomstbortfall.
- På frågor om jäv (eg. intressekonflikter då det inte funnits risk för juridiskt jäv) som kunde uppstå med anledning av Pers arbete som direktör på Fackföreningsförbundet Naturvetarna svarade Per att han vid eventuell oro för jäv skulle delegera frågorna till övriga i styrelsen.
- På fråga om han kunde tänka sig att sitta i styrelsen även om det inte var som ordförande svarade Per, “inte med Sténson som ordförande”

• Eftersom det fanns ett starkt stöd för Henry så gavs även han utrymme till att svara på frågor samt presentera sig.
  - Henry uppgav att han kunde lägga den tid som krävdes av uppdraget eftersom han är i en sådan position att han själv kan bestämma hur hans tid disponeras.

- Henry var nöjd med nuvarande arvode, det var ingen central fråga för honom

- På frågan om han trodde att han skulle kunna arbeta med sittande styrelse
                      eftersom man upplevde att denna hade lågt förtroende för honom svarade han att det
                      skulle de säkert kunna lösa tillsammans.
                      - På frågan om han kunde tänka sig att sitta kvar i styrelsen även med Per som
                      ordförande svarade han - Ja, absolut.

- På frågan om det kunde finnas risk för jäv eller på annat sätt hinder för honom att
                      driva förbundets frågor svarade han Nej.
                      Han berättade att han tidigare varit politiskt aktiv men att han inte längre var medlem
                      något parti. Han hade inte heller några pågående uppdrag som skulle kunna ha
                      någon inverkan på uppdraget. Han berättade även att som kommunikationschef på
                      ett par av Sveriges största bolag hade han god erfarenhet av att röra sig i
                      regeringens korridorer och också fortfarande en del kontakter där.

• Flera av länsföreningarna meddelade att utfrågningarna inte gett dem anledning att tvivla på att Henry var den bättre kandidaten. Inte minst med tanke på arbetstid, arvode och jäv.
• Flera av de länsföreningar som höll på Klingbjer lade vid möte fram att de tyckte det var tveksamt ifall Henry Sténson var lämplig att sitta kvar i styrelsen ens som ledamot. Konkreta skäl saknades.
• Valberedningen bad om att alla länsföreningar skulle ha respekt för processen och stämman och därför meddela alla förslag på alternativa kandidater före den 2 april 2021.
• Blekinge Jägareförbund lämnade den 2 april 2021 förslag på val av Henry Sténson som ordförande till Svenska Jägareförbundets årsstämma 2021
• Som ordförande skrev jag en debattartikel (https://svenskjakt.se/opinion/debatt/jagareforbundets-framtid-star-pa-spel/ ) som förklarade varför vi tyckte att Henry Sténson var den bättre kandidaten. Artikeln beskrev också att vi tyckte att Per Klingbjer verkar vara en kompetent person, vi upplevde bara att han i det nuvarande läget inte var rätt för Jägareförbundet. Ett traditionellt påverkansarbete där man lägger fram sina argument för sin position i en debatt med hopp om att flera ska tycka att man äger bra argument och sakskäl för sin ståndpunkt.
• Svar kom omgående från tre länsföreningsordföranden, K-G Abrahamsson, Västerbotten, Torsten Nilsson Uppsala samt Johan Lundberg, Gävleborg.

(https://svenskjakt.se/opinion/debatt/jagareforbundet-splittras-av-vilseledande-kampanj/)

Tongångarna är skarpa och det mest framträdande är hur jag och Blekinge Jägareförbund samt de som till äventyrs håller med oss framställs som “fientliga krafter”, olyckskorpar och lögnare. Vi blir uppläxade för att vi inte följer valberedningens förslag. Vi driver osakliga och vilseledande kampanjer. Exakt vad som är vilseledande eller vad dessa kampanjer går ut på redovisas dessvärre inte.

• Sprängare och Bucht ger sig in i debatten och läxar upp ospecificerade debattörer. Åsikter bör inte luftas offentligt. Innebörden tycks vara “Du skall icke ifrågasätta!”
  Men man kan ändå läsa deras inlägg som att de anser att “personangrepp” och “insinuationer” är dåliga saker. Sådant som man inte bör inlåta sig med.
  Att detta endast verkar gälla somliga är ju, kan man tycka, ett bekymmer.
  https://svenskjakt.se/opinion/debatt/ett-enat-jagareforbund-ar-ett-starkt-forbund/
• Jag författade då ytterligare en debattartikel med mer personliga tongångar eftersom det var svårt att låta dessa negativa omdömen och fördömanden stå oemotsagda.
  https://svenskjakt.se/opinion/debatt/fortroende-maste-fortjanas/
  Den förklarade mest hur jag ser på mitt uppdrag som ordförande för en länsförening och att jag inte upplever att det är riktigt att jag ska hålla tyst.
  Jag har fått lära mig den svåra vägen att tystnad i detta förbund tas för medhåll. Den som inte säger emot håller med men om du säger emot får du inte vara med. Hur ska vi lösa detta Moment 22?
• Det har kallats till många möten av valberedningen med företrädare för samtliga länsföreningar under våren. Åtskilliga gånger har försök gjorts att få fram exakt vad somliga hade emot Henry Sténson. Ingen har velat ge ett relevant svar. Luddiga förklaringar om att han inte är lämplig men ingen som har utvecklat vad denna olämplighet bestått utav.
• Viktigt är att Henry Sténson fortfarande fanns på listan över styrelseledamöter. Valberedningen tyckte att hans egenskaper var viktiga för styrelsen och ville att Henry skulle väljas om som ledamot.
• Vi fick ta emot mycket kritik för att vi bortsåg från valberedningens förslag. Det var ett “påhitt” som man menade skadade förbundet. Särskilt Abrahamsson, Lundberg och Nilsson var hårda i sina omdömen.
  Men de valde ändå att genom Johan Lundberg, själva föra fram en ny kandidat till styrelsepost. Vi som nominerat Henry hade av valberedningen blivit ombedda att ta fram ett annat namn till förbundsstyrelsen som kunde ta Henrys plats ifall han blev ordförande.
  
  Det blev så att “det andra laget” lade fram ett namn, Erik Ågren, men man nöjde sig inte med att detta skulle vara en ersättare till Henry ifall han blev vald till ordförande. Nej, man ville att Erik Ågren skulle ersätta Henry helt i styrelsen. Henry skulle alltså fullständigt ut ur styrelsen var nu det spår man slagit in på.
  
  
• Så hoppar Per Klingbjer av sin kandidatur som valberedningens förslag till ordförande. https://www.jaktjournalen.se/per-klingbjer-hoppar-av/

Utåt kom ingen större förklaring till detta mer än att själva processen och den stora debatten var orsaken.

• Inom förbundet målades en annan bild upp, undertecknad med flera debattörer pekades genast ut som direkt ansvariga för Pers avhopp.
  Man menade att otillbörliga kontakter tagits med Pers arbetsgivare och att vi hade betett oss dåligt i debatten. En länsordförande blev direkt utpekad och påhoppad under det möte valberedningen höll med länsföreningarna efter Klingbjers avhopp. Länsordföranden hade i ett privat samtal med Klingbjers arbetsgivare, som han förövrigt också känner privat från helt andra sammanhang, ställt frågan om hur arbetsgivaren såg på Klingbjers kandidatur till ordförandeskapet och framfört sina funderingar om de jävssituationer som skulle kunna uppstå. Detta samtal, som av Klingbjers supportrar kallats smutsigt och ett riktigt lågvattenmärke, tillsammans med de debattartiklar som publicerats i Svensk Jakt och Jaktjournalen anses vara vad som drev Per Klingbjer att hoppa av. För den som verkligen hade varit driven att vara ordförande för Svenska Jägareförbundet tror jag inte att detta hade haft någon som helst betydelse. Det är min uppfattning att Henry fick stå ut med betydligt mer än så, ändå såg vi inte honom svaja en enda gång.
• Personligen (egen åsikt) tror jag att Per Klingbjer valde att hoppa av på grund utav att uppdraget inte beskrivits för honom i tillräcklig grad.
  Förmodligen hade ingen talat om för honom att det kunde uppstå en opposition eller att många sedan tidigare tyckt att en ordförande behöver vara närvarande och en synlig person i debatten om våra viktiga frågor och att det därför skulle krävas mycket mer än 20% av en heltid för att sköta uppdraget.
  Jag tror att Pers arbetsgivare kanske hade synpunkter på att uppdraget skulle ta mycket tid och det kunde betyda försvårande omständigheter ifall dess direktör tog ställning i frågor som berör medlemmar i andra organisationer som företräds av Naturvetarna. Men det är som sagt en personlig reflektion.
• Jag vägrar att ikläda mig rollen som utsedd “sabotör” eller kampanjledare i en förtalskampanj. Jag skulle vilja att de som påstår detta i så fall tar fram fakta om hur, när, var och i vilken form detta har skett.

Det är min uppfattning att jag och flera utav de länsföreningar som förespråkade Sténson som ordförande i större utsträckning framhöll Klingbjers bra egenskaper och förtjänster än vad de gjorde som önskade Klingbjer som ordförande.
Det är också min uppfattning att de var alldeles för upptagna att kampanja mot Henry Sténson och oss som förordade honom för att stötta och föra fram sin egen kandidat. Kanske hade Per Klingbjer stannat som kandidat om han hade känt ett större stöd från sina supportrar.

• Klingbjers avhopp förde i alla fall med sig att 11 länsföreningar tog ställning mot Sténson. Något annat sätt att se det finns inte. Efter den punkten var ingen av de andra 11 villiga att över huvud taget diskutera eller leta efter kompromisser. Det uppstod ett stabilt motsatsförhållande där ett djupt dike grävdes mellan länsföreningarna med 11 stycken på varje sida.
• Den som trodde att det hela var avgjort i detta läge trodde fel. Av någon anledning, fortfarande inte klargjord eller på något vis specificerad, var Henry fortfarande inte lämplig som ordförande de andra länens läger.
• Försök gjordes att reda ut vad problemet bestod utav men det visade sig omöjligt. Endast mycket vaga och konstiga argument sipprade igenom.
  - Henry var en intern kandidat, de önskade sig en extern.
  - Henry hade inte tillräckligt goda kontakter i maktens korridorer.
  - Henry hade inte utmärkt sig i styrelsen
  - Henry hade fel partifärg för att kunna påverka “Allmänna uppdraget”

- Henry var sedd som en bråkstake i styrelsen eftersom kan kritiserade

- Henrys fru skrev saker på Facebook som någon inte tyckte om

- Man hade inte förtroende för Henry.

- Henry hade fört en valkampanj

- Henry hade föreslagit sig själv som ordförande
(Vilket är helt fel! Henry föreslog inte sig själv som ordförande och var inte den som förde frågan på tal. Fråga gärna valberedningen. Jag uttalade personligen redan förra året, före stämman 2020 att Sténson vore den bästa kandidaten för uppdraget och bad också vid den tidpunkten en person att undersöka ifall Henry Sténson kunde tänka sig att kandidera vilket han efter tvekan och betänketid sa att han kunde om det visade sig att det fanns länsföreningar som önskade sig det)
Alltså inte mycket att jobba med. I mina ögon landar det i Jantelagen och en enorm prestige snarare än en omsorg om förbundet.

• Valberedningen väljer nu att utse Henry till sin kandidat, han var ju ändå den som man först tänkt att nominera.
• 9 dagar före stämman presenteras en ny kandidat från “det andra laget”. Jonas Paulsson, tidigare ordförande i Skåne. På nytt möte med valberedningen uppger Skåne att man, trots att kandidaten är från Skåne, inte kan stödja detta eftersom medlemmarna är emot det. Det var inget den andra sidan brydde sig om. På frågan vilka egenskaper som gjorde att man ansåg att Jonas var den bättre kandidaten fick vi inget svar. Det enda som uttalades var att de 11 med Johan Lundberg i spetsen hade fullt förtroende för sin kandidat. Vid detta laget var det klarlagt att de andra 11 länsföreningarna skulle få majoritet och all vilja att motivera sina beslut saknades. Detta är demokrati sade de. Nu kan vi gå till omröstning.
• Britt-Marie Nordqvist fick nog, avsade sig sin plats i förbundsstyrelsen och gick hem på stående fot. Inte för att hon skulle fått stanna så länge ändå. Hon var inte aktuell för omval. Orsaken till detta har heller aldrig redovisats utan bakgrunden sades vara att några länsförbund uttalat “att hon inte utmärkt sig i styrelsen och inte fungerade så bra”.
• Ett antal försök att diskutera och medla gjordes. Det diskuterades kompromisser, där ett brett stöd för Jonas kunde bli verklighet om de bara drog tillbaka kravet på att Henry skulle ut ur styrelsen. Flera av länsföreningarna hade också lämnat förslag på att Birgitta Isaksson som efterträdare till Henry och försök gjordes för att man också skulle acceptera henne som styrelseledamot med tanke på fjällfrågorna som nu seglat upp som stora moln på horisonten. Inget försök gav något som helst resultat eller reaktion mer än solid sten tillbaka. De hade majoritet.
• Rykten började cirkulera om att det kanske inte var lämpligt att välja Jonas till ordförande. Det skulle finnas försvårande omständigheter.
  Inom kort briserade nästa nyhet, Paulsson drog tillbaka sin kandidatur och avgick från styrelsen med omedelbar verkan.
• Med det som sedan framkom visar det sig att det i styrelsen och ledningsgruppen absolut måste funnits personer som känt till det som ledde fram till Paulssons avhopp.
  Hur man kunde låta honom kandidera med den vetskapen är obegripligt. Det måste vara uppenbart att en sådan offentlig position medför risk för genomlysning utav ens person. Med tanke på detta är det också svårt att förstå hur man övertalade honom att ställa upp till att börja med.
• Nya försök till medling görs. Valberedningens lista utgörs nu av namn som båda sidor föreslagit och med Henry Sténson som ordförande. Den grupp av länsföreningar som stödjer Sténson beslutar att stå bakom valberedningens förslag i sin helhet men det finns utrymme till kompromisser. Kontakter tas för att se om det går, att före lördagens stämma komma överens. Det gör det inte.
• Nästa rubrik kommer sig av att förbundets Generalsekreterare Bo Sköld kliver av. Han anger den hemska processen med att tillsätta en ny styrelse och ordförande som orsak. Något som åtminstone jag har mycket svårt att förstå. Vad jag vet har han inte varit inblandad i något inlägg i debatten så lång över huvud taget.
• Stämman inleds den 5/6 - 2021. Det står snart klart att detta kommer att bli en plågsam tillställning. Det råder full förvirring i presidiet men det är inte värre än att man hinner håna smålänningar då man tror att micken är avstängd.
• Då ordförandefrågan kommer upp på bordet är kaos det enda möjliga sättet att beskriva situationen på.
• Kalmar inleder med en plädering till Sténsons fördel.

Valberedningen presenterar sitt förslag samt motivering. De talar tydligt om att Sténson tidigt var deras kandidat före det att Klingbjer föreslogs och sedan antogs.

De anda 11 länsföreningarna drar sedan ännu en kanin ur hatten och presenterar sitt förslag på ny ordförande - Peter Eriksson. Peter Eriksson redan har suttit i styrelsen i 9 år och har under de senaste åren fungerat som 1:e vice ordförande.
Vad som får honom att under de här omständigheterna att kandidera är svårt att säga och förstå.

• Skåne, som är en stor länsförening med 12 000 medlemmar, vill att stämman ajourneras för att ombuden ska beredas möjlighet att få information om vem Peter Eriksson är, vad han står för och för att överlägga med sin styrelse. Man anser att det är ett mycket märkligt beteende att presentera en ordförandekandidat fem i tolv utan att denne på något vis gett sig tillkänna och tagit kontakt med ALLA länsföreningar.
  En begäran och åsikt som vi i den oupplysta gruppen kunde sympatisera med.
  Detta förslag handskades presidiet minst sagt styvmoderligt med. Man vägrar till att börja med att genomföra en votering, presidiet tycker att handuppräckning räcker och de lägger rätt stor energi på det. Skåne blir upprörda och får medhåll från flera länsföreningar.
  Det blir till sist votering, där voteringsverktyget inte fungerar optimalt (om man beskriver det snällt), och stämman bestämmer att ingen ajournering skall ske.

Presidiet vill helst gå till röstning, det vill de andra 11 länsföreningarna också.

• Under stämman görs för sista gången åtskilliga försök att få svar på vad det är som gör att man anser att Sténson inte skulle utgöra en god ordförande, enda svaret som lämnas är att det inte finns förtroende för honom.
  Men förtroende för Sténson är inte det enda som saknas. Saknas gör också respekten för kollegorna i de andra länsförbunden, respekten för stämman och för äkta demokrati där själva debatten är viktig för att åhörarna skall kunna avgöra vad de tycker med anledning av de synpunkter, ställningstaganden och åsikter som framförs. Jag drog parallellen - tänk om riksdagen fungerade så här? Att majoriteten aldrig behövde förklara sina beslut eller ställningstaganden. Vi är flest, så var så god och tryck på knappen! Vi är helt ointresserade av vad du tycker.
  Kanske måste vi byta styrelseskick i förbundet. Den representativa demokratin har i vilket fall satts ur spel och fungerar inte under dessa förutsättningar.
• Stämman fortsatte i samma stil och man röstade bort dem som man kunde anta hyste någon som helst sympati för Sténson som icke önskvärda.
• Efter de många avhoppen hade valberedningen föreslagit Birgitta Isaksson, ordförande i Norrbotten. En mycket uppskattad ordförande med stor kunskap om fjällfrågorna som nu ligger högt upp på dagordningen. Hon är driven, har gott kontaktnät, är kunnig och målmedveten. Henne ville man inte heller ha utan i stället valde man in en äldre, förvisso trevlig, herre från Dalsland med motiveringen “Vi behöver inte mer representation från norr, det räcker”
• Att det var nog med representanter från norr var inget man reflekterade över när K-G Abrahamsson, Västerbotten, en av de mest drivande i “det andra laget” föreslogs som styrelseledamot för att fylla Peters plats. Vi föreslog givetvis Henry som ersättare på den platsen men dagen slutade som den började.

De andra 11 visade att de hade 100% makt och 0% kompromissvilja.

Att idag se hur rubrikerna säger saker som “ena förbundet” och “läka såren” är som att be offret förlåta förövaren medan ögat fortfarande är blått. Nej, det kräver nog mer än så.

Framför allt, vad händer nästa gång det blir dags att rösta i en viktig fråga i förbundet?
Stadgarna till exempel?

Det finns åtskilligt mer att berätta från det gångna året och tiden dess för innan men det skulle bli en hel bok!
(vilken jag just nu sitter och funderar på om jag kanske skulle skriva ändå).

Till dem som undrar om det verkligen är på detta sättet vi läker förbundet, genom att peta i såren, kan jag bara säga att inget sår läker om du inte tvättar bort skiten först först.

Det här är min historia, den får gärna ifrågasättas och rättas men inte ändras, den är min. Jag har säkert fått tidsföljden om bakfoten vid något tillfälle, det är en lång historia. Jag svarar gärna på frågor (men inte på oförskämdheter eller hot) Den som har en annan åsikt är hjärtligt välkommen att presentera sin egen upplevelse!

Nu är frågan, hur fortsätter vi?

• Länsföreningens styrelse har beslutat att vi efter denna redogörelse kommer att bjuda in till frågestund och åsiktsinsamling för alla medlemmar via Teams.
  
  
• Efter det kommer vi att hålla kretskonferens för att gemensamt bestämma hur vi går vidare.
• Sedan återkoppling till medlemmarna. I vilken form bestäms under kretskonferens.
  
  

Om du vill lämna synpunkter, förslag eller ställa frågor redan nu så går det bra att skicka mejl på jagareforbundet.blekinge@gmail.com. Vi besvarar alla mejl så fort vi kan.


Med vänliga hälsningar

/Linda Mattisson Olsson
Ordförande, Jägareförbundet Blekinge