Varg - Svenska Jägareförbundet
bakgrund

Svenska Jägareförbundet

Foto: Hans Ring

Foto: Hans Ring

Varg

Canis Lupus. Vargen tillhör familjen hunddjur. Våra tamhundar härstammar från vargen och man kan säga att dom är samma art. Vargen är en nygammal art i Sverige. Från att varit näst intill utrotad i landet så fanns år 2007 drygt 150 vargar i Skandinavien.

Vargar lever i flockar där nästan alltid alla djuren är släkt med varandra. Varje flock har en ledarhane och en ledartik och flocken håller ett revir. Vargarna i Skandinavien lever främst av älg men äter också andra djur. Det finns många olika åsikter om vargen och detta leder till många konflikter mellan olika grupper av människor.

Kännetecken

Vargen är den mest storvuxna arten inom familjen hunddjur (Canidae). Den liknar en mycket stor och högbent hund med lång kraftig nos, brett huvud, upprättstående något avrundade öron, grov hals, rak rygg och lång hängande buskig svans med svart spets, långa ben som ser smala ut men med mycket stora och kraftiga tassar. Den har samma tanduppsättning som tamhund (4 framtänder, hörntand, samt 6 kindtänder), men tänder och käkar är mycket kraftiga.

Vargen är generellt sett byggd för uthållig förflyttning. Foto: Johan HammarHos skandinaviska vargar är färgen mindre variabel än hos Nord-Amerikanska vargar och är oftast gulbrun med varierande inslag av grått och svart och smutsvitt

Vargen är generellt sett byggd för uthållig förflyttning. Foto: Johan Hammar

Strupen och undre delen av ”ansiktet” är vita, men det vita fältet går aldrig upp över ögonen (vilket det däremot ofta gör hos varglika hundar). Typiskt är också den roströda baksidan av öronen. Helt svarta vargar förekommer på många andra håll i världen, särskilt i Nordamerika, men den färgvarianten verkar inte finnas i Skandinavien. Kroppsvikterna varierar mycket mellan olika delar av världen. I den nuvarande skandinaviska populationen ligger vikten för vuxna hanar i intervallet 45 - 55 kg och för vuxna honor i intervallet 35 - 45 kg. Vargen är generellt sett byggd för uthållig förflyttning, huvudsakligen i trav, och kan utan svårighet förflytta sig flera mil på några timmar.

Vargspillning påminner mycket om hundspillning. Korvarna är 2-3 cm tjocka och man hittar ofta hår och benbitar i dem, vilket sällan går att hitta i tamhundens. Vargarna lämnar spillningshögarna väl synliga eftersom de fungerar som en allmän markering och säger att "jag var här".

När man hittat ett djur som slagits av rovdjur går det sällan att avgöra vilket rovdjur som varit framme genom att undersöka kadavret. Spår runt platsen måste samtidigt bedömas och när tamdjur har skadats måste alltid länsstyrelsens utbildade besiktningsmän besiktiga djuren för att ersättning ska kunna utgå.

Varg och tamhund är egentligen en och samma djurart vilket medför specifika problem vid inventering av just varg. Stora hundspår och vargspår är i det närmaste identiska och många hundar är till utseendet mycket varglika och flera hundraser kan yla som vargar.

Läten

Vargens ylande är mycket känt men vargen har ocskå flera skällande eller gläfsande lågmälda läten. Ylandet kan höras kilometervis (upp till en mil) medan de andra lätena bara är kontaktläten som används inom flocken. Ylandet är till för att markera för andra individer i flocken var den finns och för andra vargar visar detta att området är upptaget.

Vill du veta mer om vargen?

Läs mer om vargen

2008-12-04


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2013-03-20 2013-05-31