En bakgrund till utredningen och de nya direktiven

Några av oss grottar ned oss i alla olika inspel i frågan om fjälljakten. Där finns inte ett utspel från politiker, jaktföreträdare eller renägande samer som inte lästs. De flesta jägare som är intresserande har inte den tiden. Därför kommer här ett försök till en uppdatering och ett sammanhang:

För några veckor sedan kom tilläggsdirektiv till den så kallade Renmarkskommittén. Det dröjde, eftersom regeringen behövde vänta in samiska intressen enligt den konsultationsordningen. Myndigheterna är skyldiga att konsultera samiska företrädare före beslut fattas i ärenden som kan få särskild betydelse för samerna.

Det kanske allra viktigaste resultatet av regeringens runda är att utredningens förslag kring småviltjakt och fiske inte ska stressas fram under stor tidspress under detta år. Istället ska förslagen lämnas efter sommaren 2023.

Utredningsdirektiven är nu också ändrade så att de speglar det tillkännagivande som majoriteten i riksdagen slagit fast. Utredningen ska nu inte bara ta hänsyn till samer, utan också övrig lokalbefolkning. Någon kan fråga sig varför detta sker just nu och varför den politiska hanteringen är så avgörande. Skälet är förstås den långdragna rättsprocess som avgjordes för två år sedan av HD i det så kallade Girjasmålet. Där gavs samebyns medlemmar ensamrätt till att upplåta all småviltjakt på vår gemensamt ägda mark ovan odlingsgränsen. Det var avslutningen på en mer än tio år lång process, som drivits av rennäringsföreträdarnas organisation SSR mot den svenska staten.

Domen är en komplicerad genomgång av historiska förhållanden, långt före modern tid. Den ger ensamrätten för just den här samebyn för just det här området och bygger den rätten på så kallad urminnes hävd. Kanske just för att läget är oklart och för att regler behöver vara någotsånär kopplade till den tid som vi lever i, bestämde regeringen att utreda behovet av nya lagar som reglerar småviltsjakten i fjällen.

Utredningen är en så kallad parlamentarisk utredning, istället för en utredning som styrts av någon utsedd tjänsteman. Kommittén består av folkvalda politiker i Sveriges riksdag, som ytterst kommer bestämma vad utredningen kommer fram till. När utredningen kommer med förslag kring fjälljakten så blir det i form av ett huvudförslag, med motförslag, tilläggsförslag och kanske reservationer från de olika partiernas företrädare. På så sätt kommer den regering som sitter vid makten under 2023 att kunna se vad som är möjligt och inte möjligt utifrån hur riksdagens mandat är fördelade. På den grunden kan de då lägga fram förslag på förändringar.

Utredningens sekretariat har skissat på två grundalternativ: Antingen ska Girjasdomen påverka ny lagstiftning för fjälljakten eller så ska den inte göra det.

Om utredningen skulle förorda att domen inte ska påverka lagstiftningen öppnas fältet upp för att fler medlemsorganisationer i SSR ska stämma staten för att få ensamrätt. Så har redan skett när Talma sameby nu också stämt staten. Då blir det upp till tingsrätter och hovrätter att tolka hur Girjasdomen ska påverka alla de olika samebyars områden som tillsammans utgör de statliga markerna i fjällvärlden.

Det andra alternativet är att skapa ny lag som hanterar det rättsläge som uppstått sedan HD meddelade sin dom. Utredningens sekretariat har identifierat sju olika tänkbara vägar att hantera frågan från att Samebyar ska ha full rätt att bestämma om jakten (och fisket) på det sätt som Girjas nu har rätt att göra, till att staten inlöser (exproprierar) den rätten för att i praktiken gå tillbaka till den ordning som gällt efter de folkvaldas beslut om en fri småviltsjakt för nästan trettio år sedan.

Frågan om att avskaffa den fria fjälljakten har rivit upp många sår i samhällena och vi ser hur motsättningarna ökat både mellan renägare och de icke-renägande samerna, och mellan renägarna och alla andra medborgare. De ursprungliga direktiven såg inte ut att lösa dessa. Som riksdagsmajoriteten skrev så ”ökar snarare de spänningar som finns än minskar dem”.

Nu har utredningen både lite mer tid att tänka och direktiv som bättre speglar de folkvaldas syn. Återstår för oss alla intresserade att berätta vad vi tänker. Varför det är nödvändigt att fortsätta ha en fjälljakt som en rättighet för alla svenskar och inte underställt godtycket hos ett litet fåtal.

Jonas Lundström

Initiativet med nyhetsbrevet kommer från Södra Norrbottens fågelhundsklubb, Övre Norrbottens fågelhundsklubb, Fågelhundsklubbarnas Arbetsutskott (FA), Malmfältens vorstehklubb, Bottenvikens vorstehklubb, Nedre norra fågelhundsklubb, Västerbottens fågelhundsklubb, Svenska vorstehklubben Jämtland/Västernorrland, Svenska vorstehklubben Södra och Jägareförbundet i Norrbotten.