Skogsstyrelsens rapport till regeringen om Skogsbrukets kostnader för viltskador redovisar att klövviltet årligen orsakar skogsnäringen skador för 7,2 miljarder. Eftersom summan blev så hög och pekar ut viltet som ett enormt problem för skogsbruket valde Svenska Jägareförbundet att granska rapporten.
Förbundet har hittat många osäkerheter och tvivelaktiga antaganden och beräkningar i den.
– För att förstå felen i rapporten måste man granska den noga, känna till skogsbruket och räkna en hel del, säger Anders Nilsson, biträdande riksjaktvårdskonsulent.

Det största misstaget gäller virkets förädlingsvärde. Här har Skogsstyrelsen utgått ifrån att all råvara som sågas är svensk. Brist på sågvirke och massaved – kopplat till viltbetet – skulle enligt rapporten leda till kostnader på över 4 miljarder kronor.

– Men detta är inte sant. Idag importeras virke för att balansera behoven i sågverk och massabruk. Att göra teoretiska beräkningar med endast virke från Sverige och blunda för alla importerade miljoner kubikmeter känns skakigt och långt från trovärdigt. De kostnader som myndigheten lyfter fram uppstår inte, eftersom vi i Sverige både importerar och exporterar träråvara, säger Anders Nilsson.

Anders Nilssson

Ett annat fel är att myndigheten har utgått ifrån att det enbart står tallar på den marktyp som kallas tallmarker. I verkligheten står det i hög utsträckning gran på dessa markerna – i alla fall i södra Sverige.

– Skogsstyrelsen har sedan utgått ifrån dagens skadenivåer – när det finns lite tall – räknat med att skadorna procentuellt sett skulle vara lika stora om det fanns 100 procent tall på tallmarker. Det finns väl ingen som tror att skadorna skulle vara lika stora om viltet fick mycket mer föda. Vår uppfattning är att siffran 7,2 miljarder är grovt överskattad, säger Anders Nilsson.
Svenska Jägareförbundet riktar därför kritik mot att Skogsstyrelsen släppt en rapport med så stora tveksamheter, som därtill är baserade på förutsättningar och antagande som inte existerar.

– Skogsstyrelsen borde dra tillbaka rapporten. Den innehåller alltför många felaktigheter för att kunna användas, säger Bo Sköld.

Han är också tydlig med att förbundet är väl medvetna om att det finns en viltskadeproblematik lokalt och regionalt som behöver lösas. Förbundet anser att detta måste göras långsiktigt med ömsesidig respekt mellan markägare och jägare. Rapporten pekar också indirekt på några saker som är bra. Bland annat ger den stöd till den lokala och regionala viltförvaltningen som vi har idag
–  Men det känns orimligt att vi som ideell organisation ska behöva detaljgranska en rapport till regeringen. Vi måste kunna lita på uppgifterna från en myndighet, säger Bo Sköld.

Läs mer om felaktigheterna i Skogsstyrelsens rapport

Felen som är gjorda kan delas in i tre grupper.

1. Man blandar data som inte är kompatibla eller relevanta för varandra i analysen av kvalitets och tillväxtförluster. Detta får en tilltagande effekt i en nord-sydlig gradient där förlusterna i södra Sverige överskattas med mer än 100 procent.
2. Icke relevanta kostnader för viltskador eller dess storlek belastar kalkylen. I de mest extrema fallen belastar kostnaden idag motparten, dvs jägarna via fällavgifter.
3. Skogsstyrelsen har tänkt fel avseende nationalekonomiska och industriella konsekvenser. Vår industriella förbrukning balanseras genom basen av inhemsk skogsproduktion samt import, eller export, beroende på konjunktur och efterfrågan. Därigenom faller hela tanken om att en ökad inhemsk nettoproduktion av råvara skulle öka industrins förbrukning i motsvarande grad. Resonemanget är felaktigt och bör därför revideras. Möjligen kan en eventuell förlust av råvara istället beräknas avseende bytesbalans, snarare än BNP. Vidare så måste man i så fall ställa frågan om industrin med importpriset som grund, vilket ligger avsevärt högre, inte skulle kunna stimulera skogsägarna att leverera delar av den importerade volymen.

Förädlingsvärdet

Skogsstyrelsen (SKS) antar att sågverken och massabruken måste stå stilla och inte kan förädla träden eftersom älgarna ätit upp dem. Det är inte sant eftersom vi har en fri marknad där man kan köpa virke ifrån till exempel Baltikum precis lika lätt som från en svensk skogsägare. Ifjol importerade Sverige flera miljoner kubikmeter skogsråvara, men exporterade också råvara. Inga industrier behöver därför stängas ned på grund av älgarna och det uteblivna förädlingsvärdet på drygt 4 miljarder stämmer inte. Rapporten pekar på att förlusten av viltbete är 6,4 miljoner kubikmeter. De senaste 40 åren har nettovolymen i svenska produktionsskogar ökat med i snitt 25 miljoner skogskubikmeter årligen, enligt Riksskogstaxeringen.

Skador på tallar som i verkligheten är granar

SKS tar andelen skador på tallar och sedan applicerar man denna skadenivå på all mark där det borde stå tallar. Eftersom majoriteten av tallmarken i Götaland istället föryngrats med gran blir detta helt orealistiskt. Man lastar älgen för skador på tallar som inte finns i verkligheten. På dessa marker står det granar som älgen inte gör någon skada på, älgen gör istället nytta genom att beta lövträd som annars skulle konkurrera ut granarna man planterat.

Olagliga antaganden

När man gör prognoser för avverkningar brukar man tvingas använda ”jämnhetskrav” så att inte modellen avverkar all skog genast. Modellen vill gärna avverka så mycket som möjligt direkt och få sätta in pengarna på banken med en trygg ränta, inte att låta skogen stå och riskera stormskador, barkborrar och annat elände. SKS har i sin modell inte använt ”jämnhetskrav” vilket gör att modellen avverkar stora mängder direkt och sedan blir det ungskogar av den avverkade marken där man tillämpar samma skadenivåer som idag. Detta är helt orealistiskt eftersom samma mängd älgar skulle ha mångdubbelt fler tallar att äta av i detta scenario. Dessutom är det olagligt att avverka på det sätt som SKS simulerat eftersom vi inte vill att Sverige ska bli ett enda stort kalhygge.

Räknar inte intäkter från jakten

SKS har helt bortsett från de jaktarrenden som jägarna betalar till markägaren varje år. Markägaren får varje år betalt för jakten. Därför är jaktintäkterna väldigt viktiga för markägaren eftersom det är en årlig intäkt. Intäkterna för en avverkning kan ligga 100 år framåt i tiden. Avverkningen ska därför jämföras med 100 år av jaktintäkter och den avkastning det gett.

”Glömmer” älgens positiva bidrag

SKS har i modellen antagit att man endast röjer den unga skogen en gång. Det är orealistiskt redan med dagens älgtäthet. Ska man röja endast en gång är man helt beroende av att älgen och annat klövvilt betar på lövträden så att de inte växer förbi och dödar barrträden. Skulle vi, som SKS vill, kraftigt minska älgstammen måste man också ta hänsyn i modellen till att man måste röja sina unga skogar flera gånger vilket kostar pengar.

Kalkylen belastas med felaktiga kostnader

Att kostnaden för ett inventeringssystem (ÄBIN) läggs som kostnader för älgskador är inte rätt. Kostnaden för inventering hade varit den samma även om skadorna varit mycket lägre. Kostnaden för inventeringen får vi på grund av att vi människor valt att inventera, det kan vi knappast lasta älgen för. Att sedan belasta kalkylen med kostnader för administration kring älgförvaltningen är inte hederligt. Jägarna betalar fällavgifter för de älgar de skjuter och dessa bekostar administrationen. Denna administration är dessutom lika dyr oavsett hur mycket älgar det finns.  


Talespersoner för Svenska Jägareförbundet i denna fråga är:

• Biträdande riksjaktsvårdskonsulent Anders Nilsson 
• Riksjaktsvårdskonsulent Daniel Ligné