När Artadatabanken utredde skogsharens tillstånd i Sverige har man delat in landet i tre regioner. Endast i den alpina regionen ansågs skogsharen ha gynnsam bevarandestatus. Detta rapporterade sedan Naturvårdsverket till EU.
– Vi har haft kontakter med myndigheterna och framfört våra åsikter. Främst går det inte att bedöma skogsharens bestånd utifrån enbart avskjutningsstatistik. När dessutom även avskjutningen av fälthare minskar i samma takt som antal registrerade stövare, så finns det fog för att anta att ändrade jaktliga traditioner avspeglar sig i avskjutningssiffrorna mer än en populationsnedgång. I mellersta Sverige har vi dessutom varg. Statistiken där visar kanske att endast ett fåtal släpper sina stövare, fortsätter Daniel Ligné.
- Vi ser det som självklart att skogsharen ska kunna jagas på samma sätt som tidigare.
– I det här fallet måste man också väga in den långa tradition och kulturhistoriska koppling som stövarjakten på hare är. Man kan inte döda en folkrörelse över en natt för att man gjort bristfälliga analyser.
Han menar att jakten på både skogs- och fälthare behövs.
– Förbjuds jakten på skogsharen, kommer det också bli färre fältharar skjutna. Och i södra och mellersta delarna av landet är fältharen och de milda vintrarna det stora problemet. Jakten på hare påverkar egentligen inte stammens storlek. Skulle jakten försvinna så kommer troligtvis även motivationen till viltvård och predatorkontroll försvinna, något som idag jägarna i de närmaste är ensamma att utföra, säger Daniel Ligné.