Runt om i landet arbetar Svenska Jägareförbundet kvinnliga nätverk för att stärka kvinnor i jakten, ge dem möjligheter att ta plats, få nya erfarenheter och lära sig av varandra. Precis som annan verksamhet inom Jägareförbundet bygger det på en vilja att dela med sig av sin kunskap, ett driv och en passion för jakten som får en att se möjligheter och engagera sig för det gemensamma intresset.

Lisa Johansson Saadio är JAQT-ansvarig för Jägareförbundet Dalarna. En vinterkväll fick hon höra talas om att Sveaskog upplåter sina marker bland annat till initiativ runt ”Det Första Jaktlaget”. Här föddes en idé.

Berätta mer Lisa, vad var det för tanke du fick där på soffan?

– Jag kände att wow det här vill jag göra någonting av för JAQT! Eftersom de upplät marken till unga jägare så tänkte jag att de gör säkert det för tjejer med, så jag ringer och frågar. Jag tog kontakt med Anders Johansson och Mikael Wallén på Sveaskog för att höra vad möjligheterna från deras sida var. De sa att de kunde erbjuda marken både för björn- och älgjakt och då tackade jag givetvis ja till båda och planen blev att börja med björn till premiären i augusti.

Hur gick du till väga?

– Jag har organiserat jakter tidigare så första steget var detsamma, att höra vad som var möjligt och vilka marker som fanns tillgängliga. Men i princip bestämdes allt vid det första mötet – att köra på premiärerna. Vi pratade också kring vad det fanns för boende och hur vi skulle lägga upp annonsen.

Nästa steg blev att åka ut och titta på marken. Vi har varit där tre gånger i sommar och gjort nya pass speciellt för björn. Dessutom blev det så stor uppslutning att det krävdes nya pass för den sakens skull.

Annonsen kom ut slutet av våren på Jägareförbundet hemsida och på JAQT-sidor på Facebook, både den nationella JAQT-sidan och olika länsföreningars.

Hur var intresset?

– Från början satte vi sista anmälningsdag till 1 augusti. Men det bara strömmade in anmälningar! Vi blev tvungna att tidigarelägga anmälningsdatumet och jag såg att de tio bäddar vi hade inte skulle räcka. Vi hade väl räknat med att några i närområdet skulle kunna bo hemma, men det var bara att försöka hitta mer boende.

Jag tog kontakt med Marco Hassoldt på Camp Ängra. Där fanns det 19 bäddar kvar – jag tog allihop! Det blev ett lyckosamt drag. När man anordnar jakt så är ju allt runt omkring också viktigt, att till exempel bo tillsammans och kunna äta ihop på kvällarna. Allt det kunde Ängra hjälpa oss med. I deras lada kunde vi samlas, ha genomgångar och äta. Det var fantastiskt god stämning i en supermysig miljö. Hela arrangemanget blev toppen.

Samarbetet med Camp Ängra är jag väldigt tacksam för, det gjorde det möjligt att genomföra på den här nivån. Marco och Camp Ängra har ju dessutom en väldigt spännande historia att berätta – anläggningen var bara ett 50-tal meter från att försvinna i lågorna under den stora skogsbranden i Ängra 2018.

Hade du någon föraning om att arrangemanget skulle vara så populärt?

– Nej det trodde jag inte. Jag har arrangerat flera älgjakter och då har anmälningarna kommit lite då och då allt eftersom. Men på två dagar bara strömmade anmälningarna in. Därför kände jag så starkt att jag måste hitta mera boende.

Berätta om upplägget inför premiären den 21 augusti.

– Förutom det rent administrativa så var det stora under sommaren att göra nya pass, björnen går inte där älgen går. Det var fantastiskt roligt att vara ute på marken och förbereda. Så hörde grannmarkerna talas om initiativet och de tog kontakt och ville upplåta sin mark med. Så de gick också in en dag och gjorde nya pass.

Marco fick förtroendet att planera maten och den biten gjorde han och hans sambo med bravur så vi kunde helt fokusera på att få jakten att fungera. När man är så här många jägare som är nya på markerna måste man ha en plan B. Passen kunde de se i WeHunt och första dagen såg vi till att passarna åkte ut till pass i mindre grupper med någon att hjälpa dem om det behövdes. Dag två behövdes ingen hjälp.

Varifrån kom jägarna?

– De 27 jägarna från JAQT kom från allt från Östersund till Göteborg. Hon som hade längst att åka satt också kvar längst och drack kaffe och grillade korv. Då har det engagerat!

Dessutom var det tio hundförare med och några från Första Jaktlaget.

Och hur gick jakten?

– Det gick ju fantastiskt. Det fälldes en björn på måndagen och en på tisdagen. Delar av Första Jaktlaget och hundförare var kvar även på onsdagen, då fälldes en till. Det hade inte kunnat bli bättre.

Har man 10 000 hektar och man är så många både passare och hundförare och med ett bra samarbete med lagen runt omkring – då finns förutsättningarna för en lyckad jakt.

Björnjakten fick ju väldigt mycket uppmärksamhet från media i år och ni fick bland annat besök från SVT. Hur var det?

– Jättebra och roligt att det uppmärksammas. Reportrarna som besökte oss hade hört talas om att det var sån uppslutning så det var jätteroligt. De intervjuade både mig och Micke och gjorde också ett besök ute på pass.

Vad tyckte jägarna själva om jakten?

– Redan efter första dagen var det några som sa, snälla Lisa kan du anordna detta igen! Många sa att det varit magiska dagar och ett minne för livet. Vi fick dessutom beröm för organisationen. Det var underbart att höra och så roligt att det skapats nya kontakter, erfarenheter och minnen.

Efter en sån här succé – blir det fler JAQT-björnjakter?

– Vi har redan börjat spåna på kommande år ja.

Du har själv varit engagerad i JAQT sedan flera år. Vad är dina bästa tips för andra JAQT-medlemmar ute i landet som bär på ett frö till en idé?

– Det är bara att köra på din tanke och din plan! Skogsbolagen är ofta positiva till att det anordnas arrangemang för tjejer, så var inte rädd för att ta kontakt med stora markägare och berätta om en tanke eller idé och våga förankra den. För min del känner jag också ett stort stöd och mandat både från Jägareförbundet nationellt och länsföreningen. Du har fullt stöd bakom dig, så bara kör!

Ett tips är att ha någon med dig. Det är alltid bra att vara två och bolla idéer och tankar med varandra. I vårt fall har Mikael Wallén varit mitt bollplank sen januari när jag först tog kontakt. Nu var det ju dessutom två jakter så det är skönt att vara två för det är klart att det ligger mycket jobb bakom, men också fantastiskt att kunna driva igenom.

Ett stort tack vill jag rikta till Sveaskog som upplåtit marken och de andra markägarna som lade till sin mark. Utan dem och Camp Ängra hade det inte kunnat bli någonting. De har stått bakom och hjälpt till att göra detta möjligt!