Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, är inne på fjärde året av vildsvinsförsök. Hittills har man försett runt 100 suggor med gps-halsband för att kunna följa deras rörelser.
Nu börjar man få ut en del spännande data som gör att vi kanske får tänka om lite då vi jagar och planerar vildsvinsjakt. Det man kunnat se är att vildsvinens rörelsemönster varierar från några hundra hektar till runt 10.000 hektar. Medelområdet är runt 3.000 hektar, vilket gör att vi med vår ägarstruktur och storlek på jaktlag knappast kan förvalta en egen vildsvinsstam, utan det gör vi tillsammans med våra grannar.
Märkta kultingar
I försöket har man även märkt ett antal smågrisar, från dryga 5 kilo upp mot 20 kilo. Idealvikten ligger under 10 kilo, då kan man hantera djuren utan större risk att skada vare sig djur eller personal.
På Koberg utanför Sollebrunn i Västra Götaland deltog jag en förmiddag med att fånga vildsvin. Det finns tre fällor utplacerade på egendomen, man gillrar fällorna på kvällen och tidigt på morgonen är man på plats för att ”vittja”.
För vår del var det napp i alla fällorna, både av smågrisar med och utan öronmärken. En av de återfångade smågrisarna med gula öronmärken i båda öronen, nummer 697, hade märkts veckan innan, cirka fyra kilometer från dagens fångstplats.
Dennis Andersson som arbetar med jakten på Koberg hade denna morgon fått förstärkning av Britt-Marie Johansson. En snabb titt i fällan, sen var det ett rutinerat radarpar som på ett par minuter hade könsbestämt, vägt, mätt bröstomfång, halslängd och tagit dna-prov på varje smågris innan de släpptes lösa.
Flera gånger hördes suggan gå och fnysa för att visa sitt missnöje med att vi hanterade hennes smågrisar. Öronmärket har ett telefonnummer dit man ska ringa för att meddela om den hittats död eller skjutits. Det viktigaste är inte en exakt plats, om man inte vill uppge den, men åtminstone inom någon kilometer. Man vill gärna få inrapporterat vikt, passad, opassad eller slaktvikt. På Koberg har man under projektets tid märkt cirka 400 smågrisar med öronmärken så det borde finnas många ute i länet.
De smågrisar som märkts kommer att skapa en bild av hur långt djuren rör sig, var i förhållande till fångstplatsen de påträffas och hur lång tid efter märkningen detta sker. På så sätt kan vi få en förståelse för hur lång omsättningstid det är, samt få svar på om vi skjuter reproduktionen eller hur ser det ut.
Suggorna däremot ska absolut inte skjutas. De är tydligt märkta med ett brett halsband i tydlig färg och fyrkantiga öronmärken och är värdefulla för forskningen. Halsbanden faller av efter 14 månader och kan då samlas in av forskarna. Skulle suggan hittas kan hon ändå spåras via sina öronmärken.
Runt området Koberg är tendensen att det är väldigt få öronmärkta djur som återrapporteras, runt 20%. På Grimsö är det cirka 70%, vilket förvånar forskarna. Jakten är det som styr stammens numerär till stor del så därför är det viktigt att få med denna parameter i forskningen.
En uppmaning till alla jägare som skjuter eller hittar vildsvin med öronmärke, ring numret som står på märket. Du kommer att göra en stor insats för forskningen. Detta gäller oavsett om du hittar ett dött djur eller skjuter vildsvin på din åtel. Denna forskningsdata kommer att skapa en större kunskap om hur vi ska förvalta vildsvinen. Hjälp till att rapportera alla öronmärkta vildsvin.
