Viltartens benägenhet att repa och under våren flänga granbark, är det som gjort att vissa betraktar kronviltet som en skogsmarodör. Detta är visserligen fakta, där vi omdanat naturen och placerat granåkrar vägg i vägg med frodiga grödor på åkermarkerna. Jag har sett dessa skador och de är inte trevliga. För markägaren är det naturligtvis ett stort ekonomiskt bakslag.
Ett par frågor som dock fler borde ställa sig är: Hur ser artens leverne ut i andra miljöer? Hur kan vi agera för att leva i samklang med arten?
Stora delar av Sverige består av andra miljöer än kombinationer av granåker och jordbruksmark. Skogsmark dominerad av tall och/eller löv täcker stora delar av vårt land och där passar kronviltet alldeles utmärkt.
Skadorna på uppväxande skog är med en väl anpassad populationsstorlek hos kronviltet synnerligen ringa, då favoritfodret i stor utsträckning utgörs av bärris, lav och ljung. Skogsområden med rejäla inslag av gran går utmärkt det också, så länge skogen inte står för nära jordbruksgrödor eller utfodringsplatser med felaktigt foder.
Gläds åt att den inhemska arten dykt upp hos er. Starta inventering så fort djuren etablerat sig och skapa en förvaltningsplan. Njut sedan av jakten på ett av vårt lands vackraste och mest svåröverlistade villebråd.

Jimmy Pettersson
Ordförande Jägareförbundet Södermanland