Björnjakten, och björnjägarna, är fortsatt ett ämne för granskning både utifrån och från jägarnas egna led, och kommer så att förbli inom överskådlig framtid.
Vad som gör björnjakten kontroversiell för ickejägare behöver knappast förklaras närmare, det är vårt största rovdjur och dessutom ett mytomspunnet sådant.

Vad som orsakar konflikter inom dom egna leden kan kräva en något djupare analys för att förstå och ett inte så litet arbete för att komma till rätta med.
För det första är det ett högst begränsat antal björnar som ska fällas under jakt varje år vilket leder till att relativt få någonsin får chansen att fälla en svensk brunbjörn och ändå färre har möjlighet att lägga den tid, energi och pengar som krävs för att få till en fungerande björnhund.
Antalet fungerande björnjaktsekipage ökar dock stadigt för vart år och därmed fylls tilldelningarna allt fortare från söder till norr.
En människa som satsat både sitt sociala liv och ansenliga summor pengar på att få till en fungerande björnhund vill av förklarliga skäl inte parkera hunden i hundgården efter 1 till 2 veckors jakt utan fortsätter oftast till andra områden där tilldelningen ännu inte fyllts, något som kan väcka ont blod hos lokala jägare som hellre haft området för sej själva och därmed fler chanser till en lyckad jakt.
Frågan är då om irritationen inte är en aning missriktad när den riktas mot den utifrån kommande jägaren och hans hundar som faktiskt bara hörsammat en inbjudan?
Frågan är om dom själva tackat nej till en inbjudan med motiveringen att dom helst inte vill trampa någon på tårna?
Vi tror att de flesta tolkar inbjudan som att det inte finns fungerande hundar på orten eller i vart fall inte tillräckligt för att fylla behovet...

Dom absolut flesta jägarna i det område som björnjakt bedrivs i har älgjakten som primär jaktform, dessa människor är oftast, av naturliga orsaker, mer intresserade av att det verkligen skjuts någon av dom tilldelade björnarna på just deras älgmarker än av vilken hund som jagade björnen, annars hade problemet aldrig uppstått...
Så långt allt väl, men när irritationen leder till beskyllningar som späder på den pågående etikdebatten och ger jaktmotståndare vatten på kvarnen börjar vi vara illa ute. 
Man glömmer gärna att nämna att det exempelvis rört sej om ett eftersök då bilar använts och utvilade hundar ersatt dom som tröttnat i septembersolen när man ondgör sej inför andra om "proffsjägarnas" framfart.
Att detta dessutom gärna sker på sociala medier där många utanför jägarnas egna led läser inläggen gör att det fort blir en sanning som sprider sig.

Jakten granskas som sagt hårdare än någonsin förr från omvärlden, en omvärld som krympt väsentligt med EU och internet och osämja mellan jägarna själva gläder självklart dom som vill stoppa jakten oerhört.
Vi ska utan tvekan följa lagarna och hålla en hög moral och etik i jakten, där har dom framgångsrika jägarna en möjlighet och en skyldighet att föregå med gott exempel och vara förebilder för andra, men det bör ses som en lika stor skyldighet att föra den interna debatten med fakta istället för att smutskasta andra jägare.

Sist men inte minst bör vi alla komma ihåg en viktig sak, för att kunna "fuska" genom bilåkning etc krävs en fungerande hund som klarar både att hitta en björn och jaga den och har man det bör det rimligtvis inte behövas något fusk.
Vi som är intresserade av jakt på björn bör sträva efter att bli eniga och gemensamt arbeta för att tvätta bort stämpeln av dålig etik inom björnjakten, annars är risken större än dom flesta anar att jakten snart nog ser helt annorlunda ut och vi alla förlorar möjligheten att överhuvudtaget jaga björn och uttaget ur stammen kommer skötas som skyddsjakt av statsanställda skyttar istället.

Vilken framtid vill vi se?

Styrelsen i Plotthundklubben
Johan Öhman
Anders Lindkvist
Larri Mann
Dennie Wallden
Maria Kohler