2009 beslutade riksdagen om att införa Viltförvaltningsdelegationer (VFD). Detta skulle vara ett beslutande miniparlament med representanter från olika intressen och politiska partier. Delegationerna skulle verka inom länsstyrelsen och besluta om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen.
– Men det fungerar inte som det var tänkt. Rollen för VFD varierar också mellan länen. Och ofta får inte delegationen den betydelse och roll som gällande förordning syftade till. Formuleringen ”övergripande riktlinjer” tolkas väldigt restriktivt, i praktiken upplever delegaterna att länsstyrelsens tjänstemän helt styr rovdjursförvaltningen.
– Vi hävdar att delegationen tydligare ska kunna påverka viltförvaltningen genom att exempelvis säga att vargstammen ska minskas i länet. Därefter blir det länsstyrelsens roll att försöka uppfylla Viltförvaltningsdelegationens beslut, säger Mikaels Samuelsson.

Men så fungerar det inte. Många upplever istället att länsstyrelserna gemensamt tar alla viktiga beslut i samverkansrådet och att viltförvaltningsdelegationernas roll förminskats till i ett rundningsmärke.

2013 beslutade riksdagen, med en stor majoritet, om ”En hållbar rovdjurspolitik”. Riksdagens beslut klargjorde flera nya och viktiga principer för rovdjurspolitiken.
– Riksdagen beslutade att gynnsam bevarandestatus för varg ska vara mellan 170–270 individer. Att koncentrationerna av varg ska minskas där stammen är som tätast. Och att vargarna i huvudsak ska finnas där de gör som minst skada. Väldigt lite av detta har infriats, säger Mikael Samuelsson. I själva verket har vargstammen blivit större och koncentrationerna ökat.
En annan viktig aspekt var att tamdjurshållningen inte påtagligt skulle försvåras och socioekonomisk hänsyn skulle tas. Även här har det gått åt fel håll. Djurägare känner stor vanmakt och överväger att sluta med djurhållning och många jägare vågar inte längre jaga med lös hund.
– Enskilda människors olycka har tillåtits bli samhällets lösning.

Svenska Jägareförbundet menar därför att riksdagspolitikerna måste ta tag i frågan.
– Det har gått åtta år sedan det senaste beslutet. Vargförvaltningen blev heller inte som beslutet angav. Det har gått 11 år sedan Viltförvaltningsdelegationerna kom till. Men dessa har för otydlig roll och mandat för att kunna göra något avtryck i viltförvaltningen.
Mikael Samuelsson menar därför att rovdjursfrågorna måste upp på bordet igen.
– Alla beslut måste följas upp och vid behov förändras. Tittar vi bara på vargförvaltningen så är det lätt att se hur långt ifrån intentionerna vi är idag. Det behövs ett omtag och förtydligande vad målet med vargstammen är och hur vargförvaltningen ska fungera, säger Mikael Samuelsson.