bakgrund

Svenska Jägareförbundet

Vildsvin

Sus scrofa (lat)

Wildboar (eng)

Kännetecken

Vildsvinet har olika färg och storlek, framför allt beroende på ålder. Pälsen hos en vildsvinsunge är randig. Vid 3-5 månaders ålder övergår pälsen i en mer jämnt röd-brun färg. Successivt blir sedan vildsvinet mörkare, för att som fullvuxen ha gråbrun eller svart päls. Pälsen är yvig och tjock om vintern, för att under sommaren vara betydligt tunnare, korthårig och i ljusare ton.

Ett ettårigt vildsvin väger ofta omkring 60 kg. Ett fullvuxet vildsvin i Sverige blir omkring 1 meter i mankhöjd. Suggan väger då vanligtvis runt 100 - 150 kg, medan galtar blir större och kan väga uppemot 200 kg.

Spårtecken och läten

Vildsvinet är nattaktivt, men lämnar tydliga spår i markerna genom sitt bökande, gyttjebadande och kliande nedtill på träd.

Spillningens utseende varierar med födan - har djuret levt på säd kan spillningen bli en samlad korv fylld med strådelar.

Vildsvinets spårstämpel utmärker sig främst genom att lättklövarna ansätts bredare än övriga avtrycket av klöven. Utmärkande är också klövarnas tvärt avrundade framkant.

Utbredning

Vildsvin förekommer i delar av syd- och mellansverige. Antalet vildsvin har ökat i Sverige under de senaste decennierna, men de regionala och framförallt lokala variationerna är stora. Det finns allt från områden som saknar vildsvin till områden med täta stammar. Framtida utvecklingen i vildsvinsstammarna på lokal nivå är oviss. På nationell nivå kan man vänta sig en tillväxt i stammarna framför allt genom en etablering eller ökning i områden som saknar eller har få vildsvin.

Föda och fortplantning

Vildsvin är allätare, men det mesta av födan (omkring 90%) utgörs av vegetabilier.

Vildsvinssuggan föder normalt en kull per år. Kullstorleken beror bland annat på suggans ålder. En ung sugga föder i genomsnitt 3-4 kultingar, medan en sugga som uppnått tre års ålder genomsnittligt får 5-6 kultingar.

Vildsvinet och människan

Vildsvinets rykte som ett aggressivt och farligt djur saknar grund. Naturligtvis kan situationer uppstå, vilket gäller för många däggdjur, då vildsvinet försvarar sig. Riskfyllda situationer uppstår i första hand vid kontakt med vildsvin som skadats genom trafikolyckor eller jakt. För övrigt friluftsliv är riskerna i det närmaste obefintliga.

Vildsvinets bökande i jordbruksmark innebär ett problem för jordbrukare. Skadorna på betesvall och slåttervall sker mest under mars-juni samt augusti-november. Tyngdpunkten av skadorna på åkrar med havre och höstvete sker däremot i juli-september under mjölkmognaden.

De första vildsvinen invandrade till Sverige efter den senaste istiden, för 8 000 - 10 000 år sedan. Ungefär samtidigt som människan. Vildsvinet försvann sedan från olika delar av Sverige under 16- och 1700-talet. Under 1970-talet rymde sedan några vildsvin från hägn och bildade små bestånd några mil söder om Stockholm samt i Skåne. Därefter är 1988 en milstolpe eftersom riksdagen då beslutade att vildsvinet åter skulle ha hemortsrätt i den svenska fauna.

I början på 2010-talet fälldes omkring 60 000 vildsvin per år i Sverige.

 


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2013-02-22 2014-03-31