Varje år presenterar Skogsstyrelsen den nationella älgbetesinventeringen som bland annat visar färska betesskador på tall. Först ut är resultatet för Götaland. Älgstammen har minskat kraftigt sedan det nya älgförvaltningssystemet infördes. I Götaland ser vi en stadig minskning av älgstammen. Älgobsen per jägartimme minskar med 19 % och avskjutningen har minskat med ca 30 % sedan nya älgförvaltningssystemet trädde i kraft.
Skogsstyrelsens resultat visar att årsskadad tall har ökat från 14,1 % år 2020 till 15,4 % år 2021. Det är positivt att andelen tall ökar på magra- och mellanmarker. Inom några år hoppas vi se positiva trender i betesskadornas utveckling baserat på den ökade försäljningen och föryngringen av tall i Götaland.
Viltförvaltningen kräver en god lokal samverkan mellan markägare och jägare om vi ska nå det mål som är uppsatt, när det gäller viltstammarnas kvalité, avskjutning och betesskador.
- Det är olyckligt att man ger viltet, och i synnerhet älgen, skulden för de höga skadorna. Vi kan konstatera att orsakerna till betesskadorna är komplexa. Det finns mycket vi kan göra när det gäller ståndortsanpassning och skogsskötsel, för att både skapa foder åt viltet och växande produktiva ungskogar, säger Karin Stoeckmann länsansvarig jaktvårdskonsulent i Blekinge län.
Vid framtagandet av det nya älgförvaltningssystemet beslutades det att utgå från att skapa en älgstam av hög kvalité i balans med foderresurserna. Förvaltningen ska vara lokalt förankrad och ekosystembaserad. Älgskötselområdena är navet i den lokala älgförvaltningen och bidrar med en stor del av den inventeringsdata som är viktig i förvaltningen tillsammans med älgbetesinventeringen. Alla inventeringsmetoder är lika viktiga.
- En sänkning av viltstammarna är inte den enda lösningen. Älbetesinventeringen kan inte vara det enda som ligger till grund för viltförvaltningen och det måste finnas förståelse och acceptans för den lokala viljan, säger Jesper Einarsson jaktvårdskonsulent i Svenska Jägareförbundet.
De lokala samråden på älgförvaltningsområdesnivå är oerhört viktiga. Det är där jägare och markägare möts för att samverka kring vilka nivåer på betesskador som anses vara acceptabla samt vilken nivå på älgstammen som är önskvärd. Här finns inga givna normer för vilka skadenivåer som gäller, allt bygger på lokal samverkan mellan jägare och markägare.
Svenska Jägareförbundet kommer fortsätta analysera årets älgbetesinventering på både läns- och älgförvaltningsområdesnivå.