Rovdjurens påverkan

Vargen är den potentiellt mest betydelsefulla predatorn på kronvilt. I områden där kronvilt (eller wapiti) och varg samexisterar, utgör ofta kronviltet vargens viktigaste byte. Ännu så länge är vargpredationen på kronvilt liten i Sverige, beroende på liten överlappning mellan de två arternas utbredning. I takt med vargens ökning och spridning kommer dock vargpredation på kronvilt sannolikt att öka i omfattning och betydelse. Lodjur tar kalvar, men kan också ta vuxna djur, även om det är mer sällsynt. Räv kan ta nyfödda kalvar, men detta är sannolikt av liten omfattning och inte alls av samma magnitud som rävens predation på rådjurskid. I de skotska högländernas hedlandskap tar kungsörn kalvar. Huruvida detta sker i någon utsträckning i Sverige är okänt, men förmodligen är omfattningen ringa.

Sjukdomar

Kronviltet är tämligen befriat från sjukdomar, men kan vara bärare av diverse parasiter. De vanligaste är hjärnhinnemask, lungmask samt en underhudsparasit. I regel medför dessa parasiter ingen fara för starka och friska djur. Hjärnhinnemasken kan finnas dels mellan muskler och dels i ryggmärgskanalen. När den finns i ryggmärgskanalen kan den ge upphov till rörelsestörningar och andra neurologiska symptom.

Underhudsparasiten är en rundmask som lever under huden. Man märker denna parasit genom att det avflådda kronviltets slaktkropp ibland har ”bölder” om någon eller några centimeters storlek. Kraftiga angrepp kan leda till avmagring, men det har normalt ingen livsmedelshygienisk betydelse och smittar inte heller till andra djur.

Vinterförhållande

Även om kronviltet klarar vintern ganska bra, kan kalla och snörika vintrar skörda offer. Vid ett långvarigt snötäcke djupare än 50 cm får kronviltet det svårt att sparka sig igenom snön och nå mark- och fältskikt och är då hänvisade till bete på buskar och träd. I synnerhet kalvar, ungdjur och gamla djur riskerar att duka under.

Strider under brunsten

Det händer att hjortar stångar ihjäl varandra, även om de flesta slagsmål slutar utan allvarligare skador. Hur stor andel av hjortarna som dör i slagsmål har vi inte bra data på i Sverige. Baserat på observationer under brunstinventering inom det skånska licensområdet kan det uppskattningsvis röra sig om kanske ca 3-5 % av de fullvuxna (≥ 6 år) hjortarna som dör till följd av slagsmål under brunsten.

Trafikolyckor

Kronvilt är till synes bättre på att hantera trafik än exempelvis rådjur, älg och vildsvin. De verkar ofta vänta till läget är fritt att korsa vägen – ett beteende som förmodligen kan tillskrivas deras stora försiktighet och allmänna skygghet. Ett undantag är om de stressas av något då de kan springa ut i trafiken. Ett annat undantag verkar vara handjur under brunsten som då har annat för ögonen och obetänksamt kan susa över vägar. I områden med mycket hög trafikintensitet och där kronviltet har anledning att passera vägar ofta – till exempel då skyddande daglega och attraktivt bete är på varsin sida av vägen – kan denna kombination leda till olyckor. Till slut tryter tålamodet och trängtan till det som erbjuds på andra sidan vägen gör att ”det får bära eller brista”.

Fastnar med hornen

En alltför vanlig dödsorsak bland större hjortar är att de fastnar med hornen i stängsel. Vissa år har antalet hjortar som dött i stängsel inom det skånska licensområdet varit lika stort eller till och med större än det antal stora hjortar som fällts under jakt. Hjortarna kan trassla in sig under vår och sommar när de är i bast, men det vanligaste verkar vara att hjortar dör i stängsel under brunsten. Det är då inte heller ovanligt att två hjortar under slagsmål fastnar i stängseltråd och går en gemensam, plågsam död till mötes.