En grundförutsättning är att jordbrukare, skogsbrukare och jägare har en bra dialog. Då kan man tidigt fånga upp problem och sätta in genomtänkta åtgärder mot till exempel skador på skog och gröda eller olyckor i trafiken.

Beskattning

Det föds ungefär lika många hjortkalvar som hindkalvar, som regel en liten övervikt åt hjortkalvar. Hjortarna lever i och för sig ett hårdare liv än hindarna, och har en kortare medellivslängd, men könsfördelningen i en kronviltstam bör dock ändå inte avvika alltför kraftigt från 50:50. I kronviltförvaltning bör man därför sträva efter en ungefär jämn könsfördelning, möjligen med ett litet överskott av hindar. Då de fullvuxna hjortarna (6 år och äldre) spelar en betydelsefull roll i kronviltets ekologi och i samspelet under brunsten, är det viktigt att dessa finns i tillräcklig mängd i populationen. En enkel tumregel är att 10 % av stammen bör utgöras av fullvuxna hjortar, dvs hjortar som är i ålderskategorin 6-12 år.

Det möjliga jaktuttaget beror dels på övrig dödlighet, dels på populationens tillväxttakt, vilket i sin tur påverkas av t.ex. könsfördelning, åldersfördelning och födotillgång. Det påverkas även av vilka typer av djur man väljer att fälla. I en kronviltstam ligger det uthålliga jaktuttaget i regel på ca 20 %. Om man önskar ett årligt, genomsnittligt, uthålligt jaktuttag på fem djur, bör man således ha 25 djur före jakt som man är ensam om att jaga på.

Förutsättningar för jakten

Med undantag av Skåne (se nedan) bedrivs jakt på kronvilt antingen inom så kallade kronhjortsskötselområden eller som allmän jakt på kalv. I områden där det finns en etablerad stam kan marker gå samman och ansöka om registrering av ett kronhjortsskötselområde hos länsstyrelsen. I skötselområdet ska en skötselplan upprättas i vilken en långsiktig målsättning beskrivs, en avskjutningsplan läggs fram samt en åtgärdsplan för hur man avser motverka eventuella skador på skog och gröda. Det är frivilligt att gå med i ett kronhjortsskötselområde. Väljer man att stå utanför, eller om det inte finns några bildade skötselområden i trakten, får man endast jaga kalv under allmän jakttid. Utanför kronhjortsskötselområden är den allmänna jakttiden på kalv 16 augusti fram till andra måndagen i oktober (vakt- eller smygjakt) samt 1-31 januari. I kronhjortsskötselområden är jakttiden 16 augusti till 31 januari. Under perioden 16 augusti till andra måndagen i oktober får endast hind och kalv fällas och då under vakt- eller smygjakt.

I Skåne finns så kallade kronhjortsområden inom vilka jakten på kronvilt begränsas genom licenstilldelning. För att få jaga kronvilt inom ett kronhjortsområde måste man ansöka om licenstilldelning hos länsstyrelsen. För att få licenstilldelning krävs att man har minst 200 ha väl arronderad mark. Licens delas ut i form av kalv, hind, hjort upp till och med 5 taggar, hjort upp till och 8 taggar samt valfritt djur. Det krävs således licens på ett valfritt djur för att få fälla en hjort med mer än 8 taggar. En hindlicens får bytas mot en kalv och en hjort upp till och 5 respektive 8 taggar får bytas mot en hind eller en kalv. Utanför kronhjortsområdena råder allmän jakt (såväl kalvar som vuxna av båda könen). Såväl inom som utanför kronhjortsområdena är jakttiden från och med andra måndagen i oktober till 31 januari.

Jakten och störningar

Kronviltet är störningskänsligt. Studier i Sörmland har visat att kronhindar vid drevjakt med klövviltshundar med en mankhöjd om 45-55 cm, mycket väl kan fly 10-15 km. Liknande resultat har setts i Danmark där man också kunnat konstatera att ju mer störning kronvilt utsattes för, bland annat i form av jakt, desto större hemområden använde djuren. Kronvilt är också kända för att kunna stå kvar i såten under jakten, men lämna den efter avslutad jakt och vandra iväg långt när det blivit mörkt på kvällen. De är även duktiga på att läsa av tecken på jaktförberedelser och då lämna området och sätta sig i säkerhet innan jakten hinner påbörjas. Likaså är de mästare på att hitta luckor i passkedjan. En viktig del i en framgångsrik kronviltjakt är därför minutiösa förberedelser och att skyttar kommer på pass utan att kronviltet ges en chans att märka att det är jakt på gång. I Kolmården har det visat sig att första jaktveckans drevjakter närmast kan fungera som en signal till äldre handjur att lämna brunstlokalerna och vandra iväg till vintervistena, för att sedan inte återvända förrän till nästa års brunst.

Jaktformer

Störningskänsligheten hos kronvilt gör det klokt att överväga omfattningen av olika jaktformer, som bedrivs på en jaktmark. Denna bedömning får göras i varje enskilt fall utifrån bland annat etik, jaktmarkens beskaffenhet och förvaltningsmål för kronvilt och andra viltarter.

Under inledningen av säsongen nyttjar man med fördel vakt- och smygjakt. Det är jaktformer som kan bedrivas rikligt, eftersom de innebär liten störningen på kronviltet. Men har också fördelen att de ger möjlighet till en bra urvalsjakt. Tryckjakt är en metod som innebär relativt liten störning och kan vara effektiv, speciellt när det är spårsnö.

Generellt innebär jakt med hund mest störning. Därför bör man ransonera antalet tillfällen kronviltet störs av hundar per jaktsäsong. Därtill bör man tänka över vilka hundar som används: Egenskaperna på enskilda hundar påverkar graden av störning. Man får anta att hundar med kort och långsamt förföljande innebär minst störning och vice versa.

Liten störning av kronviltet leder förhoppningsvis både till att fler djur väljer att uppehålla sig på jaktmarken, men även till att de exponerar sig mer i dagsljus. Potentiellt kan också skador på skog minska, om kronviltet får mer lugn och ro till att beta i öppen mark.