Population - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Lodjur. Foto: Madeleine Lewander

Population

Lodjursforskarna framhåller några orsaker och följder kopplade till senaste decenniernas dynamik i lodjursstammen. Att lodjursstammen tillväxte så starkt under 1990-talet kan bland annat förklaras av de starka rådjursstammarna som växte fram i slutet på 1980- och början på 1990-talet.

Den senaste inventeringen av lodjur under vintern 2014/15 visar att det finns cirka 1 020 lodjur i Sverige. Resultaten visar att lodjursstammen ökar i norra Sverige.

När sedan rådjursstammarna vek nedåt igen gjorde även lodjurstammarna så. Orsaksambanden är dock komplicerade och skiljer sig åt mellan områden. Även om lodjursforskarna håller för sannolikt att den växande lodjursstammen bidragit till rådjursnedgången var, under denna period, skabbepidemin inom rävstammen en annan viktig faktor för rådjurstillgången. Denna låg bakom mycket av ökningen, men senare sannolikt även bakom mycket av minskningen av rådjursstammarna, i olika grad för olika delar av Sverige.

I renskötselområdet är renen det viktigaste bytet för lodjuret. Lodjursforskarna har gjort ett antal olika beräkningar av lostammens årliga uttag ut renstammen, som bygger på olika antaganden. Dessa beräkningar pekar på att lostammen årligen dödar mellan 15 000 och 25 000, under 2000-talet.

En lohona med ungar tar i genomsnitt sex renar per månad under vintern. Preliminära studier visar att motsvarnade siffra för en hane är knappt 4 renar per månad.

Tillgänglig föda per lodjur är högre i lodjursforskarnas norra studieområde, beläget mellan Stora och Lilla Luleälv, jämfört med i det södra studieområdet i Bergslagen. Tillgänlig föda i form av rådjur respektive ren är ungefär desamma mellan områdena. Dock är tätheten av lodjur högre i söder. Men en skillnad mellan områdena är att renarna är migrerande, medan rådjuren är stationära.

Lodjurets utbredning och status

Under tidigt 1800-tal var lon tämligen vanlig i Sverige. Hundra år senare fanns bara små restpopulationer kvar- ett resultat av jakt och förföljelse. Därför fridlystes lon 1927.
Efter fridlysningen, ökade antalet lodjur och 1943 tilläts åter jakt. Från mitten av 70-talet minskade stammen igen över hela landet. Därför förkortades den allmänna jakten 1983. Tre år senare fredades lodjuret i större delen av landet och 1991 återinfördes en fridlysning.

Sedan 1987 har mer än 30 lodjur med skabb hittats döda och dessutom har två fall av kattpest (felint parvovirus) registrerats.

Två inventeringsmetoder används för förvaltningen

Den ena, områdesinventering, utförs genom en stor insats av jägare med lokalkännedom, när snöförhållandena är de rätta för spårning. Den andra metoden, snooking, är mer lågintensiv och utförs genom att personal vid länsstyrelser åker ut och kvalitetssäkrar allmänhetens inrapporterade spår. Syftet med inventeringarna är att visa på lodjursstammarnas storlek i olika delar av landet. Lodjur förekommer mer eller mindre över hela landet.


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-22 2016-02-22 Markus Olsson