Tre forskningsprojekt kring vildsvinet

Projekt ett

Först studerades lokal populationsdynamik och spridning hos vildsvinet i Björkvik i Södermanland. Där fångades och radiosändarmärktes närmare 70 djur mellan 1994 och 1997.

Utifrån flera tusen radiopejlingar av djurens aktivitet kunde man studera aktivitets- och rörelsemönster samt hur stora arealbehov olika individer och grupper har. Detta sattes i relation till marktypernas fördelning samt vilken utfodring som bedrevs. Det gick också att uppskatta hur snabbt populationen tillväxer per år, genom att samla in uppgifter på fällda svin i området.

Pejlingarna visade att aktiviteten inleddes vid solnedgången och pågick i 6-8 timmar. I medeltal förflyttade sig djuren en dryg halvmil/natt. Äldre granbestånd besöktes mest under näringssöken, men det mesta av födan kom ifrån foderplatser. Suggor och galtar sökte näring över lika stora ytor, medan vildsvinsgrupper utnyttjade betydligt större områden. Pejlingarna avslöjade också att galtarna i genomsnitt spred sig fyra gånger längre än suggorna eller genomsnittligt cirka 1,5 mil.

Populationsberäkningarna för området visade att tillväxthastigheten låg kring 13 %, det vill säga vildsvinstammen skulle fördubblas på 5-6 år.

Finansieringen skedde genom Naturvårdsverket och Jägareförbundets forskningstia.

Projekt två

Det andra projektet finansierades av WWF och belyste hur vildsvinet ökar den biologiska mångfalden genom att bidra till spridningen av växter. Avhandlingen som blev resultatet, visade att vildsvinen gynnar växtlighetens artrikedom på flera sätt.

Studierna fastslog att vildsvinen bökar mer i lövskog än i barrskog och gräsmark och mer i fuktiga marktyper än i torra, att döma av spåren. Djuren föredrar att böka i vissa områden och återvänder i stor utsträckning till just dessa, men inte varje år.

Avhandlingen visade att artrikedomen var ungefär 30 procent högre i de störda ytorna. Där identifierades 256 kärlväxtarter (blomväxter, ormbunkar med flera) mot bara 194 arter i ostörda kontrollytor inom området.

Mångfalden av kärlväxter ökade i alla biotoper men främst i vassar, alkärr, äldre tallskog och gräsmark. Arter med mycket små frön, som orkidéer och ormbunkar, verkade gynnas av störningen.

I avhandlingen undersöktes också i vilken utsträckning vildsvinen sprider frön, sporer m.m. som fastnat i deras päls. Studierna visade att ett fyrtiotal kärlväxter och tio mossarter endast kunde återfinnas i jord som hämtats intill djurens kliträd eller i gyttjebad, men saknades i prover tagna några meter därifrån.

Vildsvinet tycks alltså gynna floran i dubbel bemärkelse i de miljöer det uppehåller sig; både genom sitt bökande och genom att sprida frön.

Projekt tre

Det tredje projektet försåg vildsvinssuggor med GPS-sändare, vilket gav information om vildsvinets rörelser sett över året, vid olika väderlekar och i samband med mänsklig aktivitet som fordonstrafik, jakt, utfodring och odling av jordbruksgrödor.