Nyligen beslutade ministerrådet i EU om ”Nature restoration law” (Naturrestaureringslagen). Såväl den svenska regeringen som Svenska Jägareförbundet var emot förordningen, eftersom man såg andra lösningar på problemen.

Innehållet i förordningen kräver att alla medlemsländer ska arbeta med återskapande av jordbruksmark, skog och vattenvägar, det vill säga restaurera natur. Bakgrunden till reglerna hänger ihop med att den biologiska mångfalden minskar över Europa.
Tidigare har en stor del av EU:s arbete för hotade arter handlat om att skydda djur, arter och natur. EU verkar dock ha skiftat hållning, en aning – från skydd till restaurering. Nu vill man i stället stoppa förlusten av habitat, det vill säga biotoper där det exempelvis finns goda förutsättningar för växter och djur; miljöer som gynnar allt från insekter och fjärilar till harar och fåglar.
Genom restaureringslagen ska det skapas bättre förutsättningar för naturen och därmed allt levande.

Inte all natur

Behöver all natur restaureras? Nej, de områden som EU främst blickar mot har brukats hårt under lång tid, vilket ibland medfört att vissa arter håller på att försvinna från dessa miljöer. I många europeiska länder minskar exempelvis arterna i odlingslandskapet. Såväl fåglar som pollinatörer och harar störtdyker i populationssiffrorna, vilket på sikt kan leda till att många arter försvinner från jakttabellen eller – ännu värre – utrotas. Även marina djur och olika fiskararter riskerar samma sak.
Även i Sverige finns arter som uppvisar liknande mönster. Detta gäller både växter, insekter och djur som jagas (eller har jagats), exempelvis ejder, brunand, skogshare, rapphöna och årta.

Vad händer nu?

Lagen som EU har antagit är en förordning, vilket innebär att reglerna börjar gälla direkt över hela unionen.
Varje EU-land ska alltså utifrån sina förutsättningar skapa en plan för hur de ska genomföra naturrestaureringen. De har bara ett år på sig att ta fram ett första utkast. Sedan kommer en period där planen ska diskuteras med EU-kommissionen, innan allt är klart. Detta får ta ytterligare ett år. Det är alltså i denna plan som målsättningarna sätts och hur man ska angripa utmaningarna.
Den svenska staten har alltså en stor uppgift framför sig. Bland det första uppgifterna är att bestämma vilken nivå eller mål man sätter. Satsar man på att återskapa naturen till samma nivå som när vi gick med i EU eller ska något annat årtal gälla?  Hur ska detta mätas? Vad behöver man finansiera från Sverige och vad kommer från EU-medel?

Svenska Jägareförbundet

Naturrestaureringslagen påverkar även Jägareförbundet, som redan har börjat arbeta med frågan. Den viktigaste uppgiften initialt är att säkerställa reglernas syfte – att det handlar om att öka biologisk mångfald, inte att begränsa jakt eller annat brukande. 
– Från Svenska Jägareförbundets perspektiv är det viktigt att myndigheter och politik inser att förordningen inte handlar om att skydda natur eller begränsa brukandet av jord eller skog, utan säkerställa att det finns förutsättningar, biotoper och miljöer som gynnar mångfalden, säger förbundsordförande Peter Eriksson.
Han anser också att Sverige inte ska sätta orealistiska mål för hur omfattande naturrestaureringen ska bli.
– Utifrån förbundets perspektiv bör Sverige använda EU-inträdet som utgångspunkt. Det ger flexibilitet och handlingsutrymme.
Vissa åtgärder för att restaurera natur kan kanske liknas vid viltvård, vilket förbundet välkomnar. Men det finns också risker att jord- och skogsbruk påverkas på ett negativt sätt. Det finns således möjligheter att vissa jaktbara arter, som idag visar vikande bestånd, kan stärkas, men också risker med minskad lönsamhet för många landsbygdsföretag.
– Vi kommer att arbeta för att få tolkningarna av förordningen så bra som möjligt. Vi vet att det finns det krafter som vill använda detta för andra syften. Därför är det viktigt att såväl politiker som myndigheter utnyttjar den flexibilitet som finns i förordningen och slår vakt om den svenska modellen för brukandet, säger Peter Eriksson.