Tornfalkar och fågelskådare i Länghem
bakgrund

Svenska Jägareförbundet

S Älvsborg

Foto: Lennart Appelqvist

God tillväxt för tornfalkar och unga fågelskådare i Länghem

13 personer i olika åldrar klättrar de 176 trappstegen upp till taket på Länghems vattentorn. Varför gör man denna klättring en blåsig junikväll?

2020-06-23

Pensionerade lärarna Mats Grönberg, Sten Fröjdlund och Lennart Appelqvist har som vanligt haft koll på utvecklingen av aktiviteterna i tornfalksholken på Länghems vattentorn under våren. Redan den 2 februari kom tornfalkshanen till holken och en vecka senare anlände honan. De brukar komma i månadsskiftet mars-april annars, men denna våren var ju allting annorlunda i naturen. Skulle det bli häckning i år också och skulle den starta tidigare. Svårt att veta, men idogt kikarspanande gav resultat, att nu rör sig ungar i holken. Ringmärkning av tornfalksungarna görs av Tranemo Naturskyddsförenings fågelgrupp och har skett på denna enda häckningsplatsen i Tranemo kommun de senaste 30 åren. När man ser att ungarna är stora nog att lämna spillning ut ur holken är det dags att klättra upp och ringmärka.

Förra året var Tommy Praetorius med vid ringmärkningen den 12 juni och direktsände i P4 Sjuhärad. I år tog Tommy sina döttrar Maja och Molly med upp och de fick hålla i en tornfalksunge. En annan ung flicka är Judith Grönberg, som varit med farfar Mats för fjärde året i rad. Hon är ju redan veteran vid 7 års ålder och vill inte missa ringmärkningen. 2 av äggen i holken hade inte kläckts, så dem fick flickorna som minne av den spännande upplevelsen.

Efter att Mats och Lennart lyft av holken från tornkanten börjar ordföranden i Tranemo Naturskyddsförening Björn-Åke Andersson eller ”Böna” som han är mer känd som i fågelskådarkretsar att plocka fram verktyg och ringar som ska monteras på fåglarna. Detta görs i vetenskapligt syfte och 2 av ungarna som ringmärkts i Länghem under åren har återfunnits. En hade omkommit i trafiken i Skåne och en hade blivit mat åt en kattuggla i Dalsland. Ringen är av aluminium och väger så lite att den inte stör fågelns beteende.

Om du hittar en fågelring eller en ringmärkt fågel kan du rapportera det till Ringmärkningscentralen Naturhistoriska riksmuseet antingen via ett internetformulär, via e-post, vanligt brev eller telefon. Återfynden ger mycket viktig information som används vid forskning om fåglar och fågelflyttning. Information om vad vi behöver veta, kontaktinformation samt en länk till internetformuläret finns på Ringmärkningscentralens hemsida.

”Böna” berättar för oss, om hur man kan se på ungarnas dun och fjädrar, hur långt de utvecklats. De fyra ungarna har fötts vid olika datum och hunnit få olika mycket fjädrar. Några fåglar har utvecklat vingpennorna så mycket att det snart är dags att på egna vingar flyga ner på Råddes eller Enets åkrar och fånga åkersorkar. Tornfalkarna lever till största delen av smågnagare samt en del grodor, skalbaggar och gräshoppor. Ulf Andersson, som driver lantbruk på Enets gård och har tagit med sig bekanta upp i tornet, tycker det är bra att tornfalken finns och fångar smågnagare.

Efter att ringmärkningen är klar och åskådarna fått fotografera fåglarna och den milsvidda utsikten klättrar vi ner igen. Alla är nöjda med en fantastisk upplevelse på hög höjd. Det dröjer inte länge förrän vi ser tornfalkshonan segla in i holken och kolla att allt står rätt till. Det verkar inte som att fåglarna störs av vårt besök. Fasadbelysningen på vattentornet verkar hellre inte störa häckningen. De kanske gillar lite disco light.

Årets fyra tornfalksungar
Årets fyra tornfalksungar

 

Böna ringmärker och berättar om ungens
fjäderutveckling för åskådarna, Lars Idborg, Borås fotograferar.

 

Judith Grönberg är van vid att hålla en falkunge.
Hon har varit med i fyra år och ringmärkt
tornfalksungar i Länghems vattentorn

 

Text och Foto: Lennart Appelqvist

 

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
Tillbaka till överblick