Även om älgen i dag oftast dominerar stort i vargens val av föda kan andra arter av klövdjur såsom kron- och dovhjort, ren, rådjur och vildsvin vara ett vanligt inslag där dessa förekommer.
Vargens effekter på andra djurpopulationer
Rådjur har visat sig vara det näst viktigaste bytesdjuret efter älgen i Skandinavien och kan i vissa av de mer sydligt belägna vargreviren dominera över älg. Forskningen har hittills fokuserats på att undersöka effekterna av vargens predation på älgpopulationen.
I ett forskningsprojekt finns uppgifter från 366 älgar som dödats av varg under vintern i 11 olika vargrevir i Skandinavien, med tyngdpunkt i Dalarna och Värmland. Det har då visat sig att vargar främst slår yngre älgar.
Av de 366 undersökta älgarna var 64 % kalvar och 16 % ettåringar. De två yngsta åldersklasserna utgjorde alltså 80 % av de vargdödade älgarna. Av de kvarvarande älgarna ingick 9 % i åldersgruppen 2-10 år och hela 11 % i den äldsta åldersklassen, 11 år och äldre. Andelen kalv bland de vargdödade älgarna under vintern varierar mellan mycket i olika revir. I vissa vargrevir är nästan alla älgar som slås kalvar medan i andra revir utgör andelen kalvar mindre än 40%.
En förklaring till dessa skillnader mellan olika vargflockar skulle kunna vara att andelen kalvar i älgstammen varierar. Men inget sådant samband kunde dock påvisas vid en jämförelse med andelen kalvar från älgobservationer gjorda under jakten (Älgobs- det vill säga Jägareförbundets metod för älginventering) eller resultat från flyginventeringar. En alternativ förklaring är att vargarna helt enkelt jagar på olika sätt i olika flockar. Effekten på älgstammen blir mindre ju större andel kalv flocken tar.
De undersökningar som har gjorts visar på att de älgar som slås av varg inte är i dålig kondition utan är lika välmående som de älgar som skjuts under jakten. Detta beror troligen på att älgarna i Sverige överlag har en god födosituation och att det därför är ovanligt med sjuka eller svältande älgar.
Den genomsnittliga vargflocken i Skandinavien tar en älg med 2,5 till 6,2 dagars (medel 3,9 dagar) mellanrum under vintern.
Under sommarperioden är det kortare tid mellan slagna älgar. Under sommarhalvåret är kalvarna mindre och flocken måste därför döda ett större antal för att ha mat till flocken. I det genomsnittliga vargreviret (800-1 000 km2) i Skandinavien slås i medel 100-130 älgar om året.
I områden i Sverige utan rovdjur och med stabila älgstammar kommer normalt hela den årliga tillväxten att skjutas under jakten minus en mindre del som måste sparas för att kompensera för de älgar som dör i trafikolyckor, sjukdom, ålder och liknande (i genomsnitt ca 5% av vinterpopulationen). I områden med rovdjur måste jakten minska om man vill undvika att tätheten av älg minskar.
Effekten av varg på älgstammen beror på hur stora områden man studerar. Den mest lämpliga storleken på områden för beräkningar av vargens inverkan på älgstammen och jaktuttaget är enskilda vargrevir. Flera faktorer påverkar hur stor effekt vargen har på älgstammen och de fyra viktigaste är: hur ofta älgar tas av varg, hur många älgar det finns, hur stort vargreviret är och hur många älgkalvar det föds per år.
Forskarnas beräkningar visar att vid älgtätheter omkring 15 älgar per 1000 ha kan fortfarande jägarna skjuta 2,2-5,2 älgar per 1000 ha beroende på älgstammen i ett vargrevir. Vid tätheter ner mot omkring 10 älgar per 1000 ha minskar dock det möjliga jaktuttaget till ca 2,3 älgar per 1000 ha i det genomsnittliga vargreviret.
Vid lägre älgtätheter omkring 5 älgar per 1000 ha finns det inget utrymme för jakt om det finns en större vargflock i reviret. Vid låga älgtätheter och en stor vargflock kan älgstammen minska snabbt på grund av att hela tillväxten (det vill säga kalvarna) och ytterligare vuxna djur försvinner. Slutsatsen är att förekomst av varg under vissa betingelser kan utöva en stor inverkan på jakten på den lokala älgstammen och till och med omöjliggöra en hållbar älgjakt.
Om man istället beräknar vargens uttag på älgstammen på länsnivå blir bilden annorlunda. För de län där det finns etablerade vargstammar stod vargen för ca 10 % av den kända dödligheten i älgstammen. Om dödligheten av varg beräknas på hela landet och antalet vargar år 2005 (101-115 individer) så slog vargarna ca 2 930 älgar.Samma år sköts totalt 90 814 älgar och ytterligare ca 4 000 älgar trafikdödades i landet. Vargens uttag i älgstammen i hela Sverige uppgick därmed till ca 3 % av det totala uttaget från jakt, trafik och varg.
I dag kan skogsskador orsakade av älg vara ett problem på vissa håll i landet. För att minska älgskadorna vill därför skogsindustrin att man minskar älgstammen ner till 5-6 älgar per 1000 ha. Jakt kan därför knappast bedrivas i skadedrabbade områden som också hyser fast etablering av varg. Kraftiga minskningar i möjligheterna att få jaga älg kan ge ett motstånd mot varg och leda till förstärkta konflikter mellan olika naturintressen då älgjakten ofta är mycket viktig för lokalbefolkningen i vargrevir. Älgjakten är också en viktig inkomstkälla till markägare då jägare ofta betalar arrende (hyra) för att få jaga på marken. Älgjakten i Sverige omsätter miljardtals kronor årligen vilket har visats i en forskarrapport som publicerades 2007 inom forskningsprogrammet Adaptiv Förvaltning.
I de sydligaste delarna av vargens nuvarande utbredningsområde (södra Svealand) och än längre söderut (Götaland) förekommer förutom älg även höga tätheter av rådjur, och lokala populationer av kronhjort, dovhjort och vildsvin. Vid etablering av varg i dessa områden kan man förvänta sig att dessa mindre arter av klövvilt kommer att dominera vargens bytesval. Vargens inverkan på älgstammen i dessa områden kommer således att bli lägre, och troligen betydligt lägre än vad som beskrivits ovan. Lodjuret kommer också i större omfattning bli en konkurera om födan om varg ställer om till rådjur. Vildsvinen är stapelföda för vargen i stora delar av Europa. I Sverige har vildsvinen och vargen börjat mötas i utbredning och lite är känt hur dessa arter kommer reagera på varandra under svenska förhållanden.
Vilken art av bytesdjur som kommer att dominera vargens val i sydliga revir och hur stor inverkan predationen kommer att ha på dessa bytespopulationer kommer att bestämmas av lokala förutsättningar och tätheter av de olika bytesarterna. Norr om dagens huvudsakliga utbredningsområde av varg förekommer stora populationer av tamren. Om etablering av varg tillåts i dessa områden kan vi förvänta oss att ren kommer att utgöra en stor del av bytesdjuren tillsammans med älg.
Det är oftare varg i Skandinavien lyckas i sin jaktförsök på älg än i Nordamerika. I Skandinavien lyckas ungefär hälften av alla jaktförsök på älg medan motsvarande siffra i Nordamerika ligger på var femte till var tionde försök. Det finns ingen klarlagd orsak till detta men en möjlig förklaring är att älgarna i Skandinavien inte är vana vid vargattacker. Efter en frånvaro av varg under 120-150 år har beteenden för att försvara sig mot vargangrepp försvunnit. I Nordamerika har vargangrepp varit den huvudsakliga dödsorsaken hos älgar oavbrutet i tiotusentals år.
En alternativ förklaring är att den mänskliga jakten på älg i Skandinavien. Att fly är ett bra sätt att komma undan mänsklig jakt och att stanna slåss är ett bättre sätt att möta ett vargangrepp. En älg som väljer att möta en hund genom att stanna och slåss löper större risk att skjutas vid jakt medan denna taktik klarar vargangrepp bättre.
Vargar och tamdjur
Under perioden 1997–2005 har antalet tamdjur (ej ren) angripna av rovdjur varierat mellan 226 stycken (år 1999) och 581 stycken (år 2002). Under 2005 angreps totalt 158 tamdjur (får och nöt) av varg.
Den sammanlagda ersättningen beviljad av länsstyrelserna för skador orsakade av stora rovdjur på tamdjur 2005 uppgick till 633 000 kr. Av den totala ersättningen beviljad för skador på tamdjur (ej ren) 2005 var 296 000 kr (47 %) för skador orsakade av varg. Som jämförelse kan nämnas att den sammanlagda ersättningen för skador på gröda av orsakade av fredat vilt (huvusakligen tranor och gäss) uppgick till 1,5 miljoner kronor för 2005.
Att vargar dödar hundar är inget unikt för Skandinavien. Under perioden 1997 - 2005 har det totala antalet angripna hundar av rovdjur varierat mellan noll (1997) och 51 (2005) och den totala ersättningen varierat mellan 0 kr (1997) och knappt 319 000 kr (2005). Av de 51 hundar som attackerades av fredade rovdjur under 2005 angreps 29 (57 %) av varg, vilket resulterade i sjutton dödade, tio skadade samt två saknade hundar. Av den totala ersättningen för skador på hund, beviljad under 2005, var 208 000 kr (65 %) ersättning för skador orsakade av varg.
Djur i lösdrift är mycket svåra att skydda mot rovdjursangrepp, vilket gör varg i renbetesland till ett svårt problem. Förutom att vargar i renbetesområden kan gå hårt åt vissa renflockar och därför kan drabba enskilda samer, splittrar de renflockarna och skapar stort merarbete.
