Svenska Jägareförbundet

Meny

Förbundsnyhet

Varg. Foto: Hans Ring

Juridisk röra runt vargjakten

Ingen har kunnat missa den juridiska röran som präglar vargjakten. – Tyvärr visar detta att vårt demokratiska system inte klarar av att hantera frågan. Och det blir människorna som lever med vargen som får bära alla kostnader och umbäranden, säger Torbjörn Lövbom, ordförande i Svenska Jägareförbundets rovdjursråd.

Torbjörn Lövbom. Foto: Madeleine Lewander

2016-01-25

I Sverige har vi en kort jakttid på vargar, cirka en och en halv månad. I slutet av februari börjar vargtikarna att löpa och då vill myndigheterna att jakten ska vara slut. Torbjörn Lövbom har sett denna ”moment 22-situation” växa fram under lång tid.
Han tycker det är svårt att inte göra en jämförelse med Finland där jakttiden pågår längre och uttag ur vargstammen är större.
– Detta faktum samt att man där klarat av de juridiska processerna visar att det går.

Men låt oss gå igenom detta. EU-rätten kräver, enligt ett avgörande av Högsta Förvaltningsrätten, att beslut som exempelvis vargjakt ska kunna överklagas till domstol.
– Problemet är att vi aldrig får något prejudicerande avgörande i sakfrågan. Detta kommer av att förvaltningsrätterna först ska avgöra frågan, vilket tar tid. Och när dessa beslut överklagats till Kammarrätterna har jakttiden gått ut.

Eftersom det då inte finns någon fråga att avgöra, eftersom jakttiden är slut, avskriver Kammarrätterna i regel alltid målet utan att avgöra frågan. Det innebär att domstolarna får göra om samma process varje år.
– Systemet medför att vi inte får igång jakten med nuvarande regler. Men det finns ett antal saker som regering och länsstyrelserna kan göra för att lösa situationen.
Högsta förvaltningsdomstolen menade att EU-rätten medger att frågan ska kunna prövas i domstol. Men inte i tre olika nivåer som vi har i Sverige idag.
– Kanske är det en väg att peka ut en Kammarrätt som behandlar alla jaktfrågor och avgör dessa snabbt. För frågan rör inte bara licensjakt utan även skyddsjakt. Men det finns även andra tänkbara lösningar, säger Torbjörn Lövbom.

Men det som gör honom mest upprörd är att den försiktighet som omger förvaltningen och att Art- och habitatdirektivet inte tar hänsyn till att vargens situation blivit mycket bättre i såväl Sverige som övriga Europa. Han tar bland annat upp exemplet med att vargen nu nått gynnsam bevarandestatus.
– Med hänsyn till all vetenskap har Naturvårdsverkets slagit fast att vargen har gynnsam bevarandestatus. Det finns ingen högre nivå som ”extra bra gynnsam bevarandestatus”. Vi har nått högsta nivån.
– I Art- och habitatdirektivet står det (för de rovdjur som har samma skyddsnivå som vargen) att man bara får jaga en begränsad mängd. Om denna beräknas på en procentstam, exempelvis 10 procent, så kommer vargstammen aldrig få begränsas av människan – eftersom stammen växer med en så liten avskjutning.
Torbjörn Lövbom menar att när ett land nått gynnsam bevarandestatus måste detta kunna balansera antalet djur mot en förvaltningsnivå. Inte utgå från att de alltid ska bli fler individer.
– Länsstyrelserna tycker att man ska kunna förvalta vargstammen, Naturvårdsverket tycker samma sak, regering och riksdag har beslutat att man ska kunna göra det. Det återstår en pusselbit och det är att få saken avgjord i domstol.
– Och nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Den juridiska cirkusen riskerar att aldrig komma till en prejudicerande dom eftersom jakten är avslutad när de ska avgöra frågan. Vi behöver långsiktighet och förutsägbarhet i förvaltningen. Inte denna röra. Jag vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta.
– Nu hoppas jag att förvaltningsrätterna inte sätter käppar i hjulen för jakten. Det vore högst olyckligt, säger Torbjörn Lövbom.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
Tillbaka till överblick