Sedan slutet av juli ett mjältbrandsutbrott i trakten av Omberg, mellan Vättern och Tåkern i Östergötland. För jägarna är råbockspremiären i Ombergstrakten inte hotad. Bedömningen från myndigheterna är att jakt i området kan utföras utan särskilda restriktioner. Risken att smittas av mjältbrand från vilt som rör sig och beter sig normalt är mycket liten.
Många funderar på eventuella risker med att jaga i området, då mjältbrand även kan drabba människor.
Enligt Folkhälsomyndigheten går det bra att vistas i områden som inte är belagda med restriktioner. Det finns ingen risk att smittas som människa om man inte är i närkontakt med självdöda eller sjuka djur. Det är dock viktigt att respektera de avspärrningar som finns inom området.
Fynd av sjuka djur - kontakta SVA!
SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) råder jägarna runt Omberg är att kontakta SVA (SVA:s dagjour 018-67 40 00), om man ser eller avlivar ett uppenbart sjukt vilt djur, eller om man hittar ett dött vilt i området, så en bedömning kan göras för varje fall. Ange gärna GPS-koordinater och skicka gärna in ett foto på kroppen.
Det underlättar SVA:s bedömning och vidare hantering. Man ska inte röra eller hantera kroppen själv. Eventuell provtagning och hantering av kroppen görs i så fall av utbildad personal. Om man trots detta ändå har råkat komma i kontakt med ett dött djur – kontakta smittskyddsenheten i Region Östergötland.
Information till berörda
SVA, Jordbruksverket, Folkhälsomyndigheten och andra myndigheter är involverade i att kartlägga och begränsa mjältbrandssmittan i området. Myndigheterna har under utredningen kontakt med djurägare, markägare och jägare i området, liksom med de lokala eftersöksjägarna via Viltolycksrådet.
De lokala jakträttsinnehavarna får också särskild riktad information från myndigheterna för hur man bedömer risker och möjligheter att bedriva ordinarie jakt i området.
Vilda djur bidrar inte till smittspridning
Vilda djur bidrar under dagens svenska förhållanden troligen inte till en större spridning av mjältbrand, eller att utbrottet underhålls i området. Genom avspärrning av kända smittade betesområden, snabb rapportering och hantering av nya fall samt vaccination av tamboskap i området förväntas det att mjältbrandsutbrottet kommer att klinga av.
KONTAKT
Erik Ågren, bitr. statsveterinär, Viltsektionen SVA, tel. 018-67 42 78, e-post
Ann Lindberg, statsepizootolog, Avdelningen för epidemiologi och smittskydd, SVA, tel 018-67 42 10, e-post
DET HÄR HAR HÄNT!
Mjältbrand har i sommar konstaterats vid Omberg i Östergötland på ett flertal tamdjur som nötkreatur, får och häst, men även hos en älg som hittats död i området. Prover från rådjur som hittats döda i eller nära området analyseras också, men ännu har smitta inte konstaterats på annat vilt.
Mjältbrandsutbrott förekom regelbundet i Sverige fram till mitten av 1900-talet. Smittan misstänks i första hand komma från någon mjältbrandsgrav i området, då mjältbrandssporer kan överleva i jorden i över 100 år. Grävarbeten eller annan djup markförändring (torrsprickor kombinerat med starka vattenflöden, till exempel i samband med översvämning) kan leda till att sådan gammal smitta kommer i dagen.
Idisslare hör till de arter som är mest känsliga för mjältbrandssmittan, som de får i sig via kontaminerat bete, foder eller vatten. En våldsam allmäninfektion uppstår, och ett smittat djur dör mycket snabbt. Rovdjur och även människor är däremot vanligen mycket mer resistenta mot smittan.
VIKTIGA LÄNKAR
