De senaste årens vargjakter har blivit en parodi. Regeringen har velat ha igång jakten, riksdagen har velat samma sak. Naturvårdsverket och länsstyrelserna har fattat beslut som skulle innebära jakt.
Och sedan har det tagit stopp i domstolarna, i alla fall för några län.
– För vanliga människor är detta obegripligt. Hur kan vi ha ett system där vi får jaga varg i vissa län, men inte i andra där det finns fler vargar? Hur kan domstolar ta olika beslut utifrån exakt samma underlag?

Antal vargar
Björn Sprängare vill i dagsläget inte lägga tid på att prata om hur många vargar som borde fällas. Den frågan är viktig, men den är underordnad behovet av ett trovärdigt och fungerande förvaltningssystem.
– Regeringen har ändrat systemet för överklagningar av rovdjursbesluten. Nu ska dessa gå till en och samma förvaltningsrätt och därefter till en kammarrätt. Vi hoppas naturligtvis att detta leder till att myndighetsbesluten verkställs. Och vårt fokus måste vara på att få systemet att fungera. Annars lägger vi resurserna på fel saker.
Även om Björn Sprängare tycker att 24 vargar är på tok för lite illustrerar han sina tankar med ett exempel.
– Om myndigheterna beslutar om en mer omfattande jakt, men den stoppas varje år så är inget vunnet. Istället behöver vi normalisera vargjakten. Detta måste bli ett myndighetsbeslut som alla andra – som verkställs, säger han.

Hänsyn till människorna
Jägareförbundets ordförande Björn Sprängare har ett långsiktigt perspektiv.
– Mitt mål är att vi ska förvalta vargstammen regionalt med hänsyn till de människor som berörs. I första hand ska den ner på den nivån som gällande riksdagsbeslut anger, mellan 170 och 270 individer. På sikt arbetar vi för vår egen målsättning på maximalt 150 vargar. För att komma dit bör vi jägare inte driva på konflikten mellan de som vill bevara och de som vill förvalta utan istället hitta smörjmedel som gör förvaltningen inte hakar upp sig.

Omfattande arbete
Svenska Jägareförbundet arbetar brett i frågan. Opinionsbildning, intressebevakning, möten, debattartiklar och mycket annat. Mycket av arbetet sker i tysthet.
– Vi har naturligtvis dialog med både politiker, myndigheter, forskare och andra organisationer. Vi kan inte stå kvar på samma punkt. Vi måste hjälpa till och lösa frågan – inte låsa fast den. Jag tror att vi har goda möjligheter att nå en lösning men det brådskar. Den nyligen publicerade rapporten som visar att allt fler anser att illegalt dödande av rovdjur är att betrakta civil olydnad visar behovet av att få till fungerande förvaltning – och det måste ske snabbt, säger Björn Sprängare.