Svenska Jägareförbundet och landets jägarkår befinner sig för stunden i spänd väntan. Vi inväntar beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD), på en överklagan från Länsstyrelsen i Värmland gällande vargjakten 2016. Utfallet kan få långtgående konsekvenser för förvaltningen av våra stora rovdjur. Enligt uppgift har en föredragning av domarna skett i HFD och beslut kan komma när som helst.
Vi delar Länsstyrelsen Värmlands ambition och strävan att strida för sin sak och ta ansvar för alla i länet som påverkas negativt av vargkoncentrationerna. Men risken finns att den strävan kan få omvända effekter.
Det är därför som Svenska Jägareförbundet är djupt bekymrade. En negativ HFD-dom kan få prejudicerande effekter och stänga licensjakten på varg under lång tid. Det skulle även kunna innebära att förvaltningen av andra stora rovdjur påverkas. Länsstyrelsen i Värmlands syfte är att få igång vargförvaltningen, men konsekvensen kan bli den rakt motsatta.
Det spelas just nu ett högt juridiskt och taktiskt spel och som kan få stora konsekvenser för svensk rovdjursförvaltning. Utfallet i HFD riskerar i värsta fall att kullkasta våra folkvaldas planer för rovdjursförvaltningen och befästa den juridiska cirkus som vi de senaste åren tvingats bevittna.
Det finns ett antal konsekvenser i den nuvarande svenska rovdjursförvaltningen, som borde få oss alla att nyktra till. En konsekvens, illegal jakt, har undersökts av Erica von Essen. Under sina djupintervjuer med jägare i glesbygden framkom att många känner sig marginaliserade, att deras problem inte tas på allvar och att deras åsikter ignoreras i rovdjursförvaltningen. Illegal jakt blir i deras perspektiv en form av ”civil olydnad”. Just nu verkar det demokratiska underskottet och juridiska processer endast leda till marginalisering och ”civil olydnad” med dess negativa konsekvenser.
Borde vi inte i Sverige sträva efter en legal normaliserad jakt istället för att motarbeta den i domstolar och skapa incitament för illegal jakt?
En annan konsekvens av vår icke fungerande rovdjurspolitik utöver personligt lidande, förändrad livsstil, förlorad jakt och vargdödade hundar är andra samhällskostnader. I Värmland t.ex. ökade länsstyrelsens utbetalningar till tamboskapsägare för vargangrepp från 30 000 kronor 2012 till över 600 000 bara två år senare. En ökning med över 2 000 procent.
Det finns även några positiva signaler, en är att EU-kommissionen verkar planera ett arbete för att kunna öka flexibiliteten i uttolkningen av art- och habitatdirektivet. Vi hoppas förstås att en ökad flexibilitet innebär att vargen inte anses vara strikt skyddad när den samtidigt har gynnsam bevarandestatus.
Vi har under hösten arbetat för att bli en part i HFD-avgörandet, men inte fått något positivt besked. Detta innebär att de organisationer som vill stoppa licensjakten har kunnat yttra sig och skicka in kompletterande inlagor. Den sida som vill ha licensjakt har inte fått samma möjlighet. Vi anser att detta är märkligt i såväl juridiskt som demokratiskt perspektiv.
Förbundet har också arbetat via EU och internationellt för att få fler länder att förstå vilka utmaningar det är att leva med varg. Vi har analyserat risker, vi har nagelfart beräkningar, vi har haft möten med många intressenter, skrivit inlagor, debatterat, försökt påverka politiker och myndigheter. Alla trådar vi sett har vi dragit i. Vargfrågan är en av de viktigaste frågorna för förbundet just nu. Därför lägger vi stort engagemang och gör allt i vår makt för att få ordningen i frågan.
Förbundet och landets jägare hoppas givetvis på en positiv julklapp. Sverige behöver en legal normaliserad rovdjursförvaltning och vi behöver det omgående!
