Torsdagen den 23 februari fattade regeringen beslut att utöka landets Viltförvaltningsdelegationer med två ledamöter, ytterligare en ledamot som representerar naturvårds- och miljöorganisationer och en ledamot som representerar natur/ekoturismföretagen (sedan tidigare finns en ledamot som representerar lokalt näringsliv och turism).

Naturvårds- och miljöorganisationer kommer framöver att ha dubbelt så stor representation i Viltförvaltningsdelegationerna som exempelvis skogsnäringen, ägare och brukare av jordbruksmark, eller jakt- och viltvårdsintresset.

Detta motiveras av miljöminister Karolina Skog (MP) med: ”När vi utvärderat viltförvaltningsdelegationerna har vi sett att vissa intressen varit underrepresenterade. Med dagens beslut ändrar vi så att det blir bättre balans i delegationerna.”

För att få kunskap om hur delegationerna fungerade genomförde regeringen förra året en undersökning som skickade ut till länsstyrelserna och delegationerna. Den som läst inkomna svar kan svårligen hitta motiv för en förändring av sammansättningen. Tvärtom. Länsstyrelserna tycker överlag att det fungerar bra.

Tanken bakom Viltförvaltningsdelegationerna är att skapa en lokal förankring i länen för vilt-förvaltningen och att flytta besluten närmare de som berörs. Ett annat syfte var att ge förutsättningar för en effektiv och adaptiv viltförvaltning på länsnivå. Genom att ge naturvårds- och miljöorganisationer dubbelt mandat i delegationerna rubbas den ”balans” regeringen säger sig vilja värna. Dessutom sker detta utan en trovärdig motivering eller ens stöd i de enkätsvar som avgivits av länsstyrelserna.

Såsom regeringen nu har beslutat anser vi att Viltförvaltningsdelegationen inte är representativ för viltförvaltningsintresset i länen. Trovärdigheten för delegationerna bygger på en rimlig representativitet av de intressen som påverkas av besluten. Den riktning och på det sätt som regeringen nu beslutar skulle aldrig accepteras i andra demokratiska eller representativa sammanhang.

Det är oacceptabelt att naturvårds- och miljöintresset nu ges större representativitet än skogsnäringen, jordbruket, markägarna, jägarna eller andra intressen i en delegation som ska hantera jakt- och viltförvaltningsfrågor.

Det kan finnas skäl att se över delegationernas arbetsrutiner för att förfina viltförvaltningsbesluten i länen, men då bör resultaten av pågående forskning först inhämtas. Att ensidigt gynna ett intresse i delegationerna leder inte till utveckling eller till bättre avvägda beslut, det man eventuellt kan uppnå är en ny konfliktyta på länsnivå.

Björn Sprängare                                                                      
Svenska Jägareförbundet                                           

Carina Håkansson 
Skogsindustrierna

Elisabet Salander Björklund                                          
Bergvik Skog   

Helena Jonsson
Lantbrukarnas Riksförbund                 

Gunnar Palme                                                               
Sveriges Jordägareförbund    

Gudrun Haglund-Eriksson
Svenska Fåravelsförbundet