Historien tog sin början när länsstyrelsen i ett brev klassade norra Värmland som spridningszon till områden i Dalarna som saknar vargrevir.
– Uttalandet är olyckligt ur flera perspektiv. Dels går det att tolka på många olika sätt, dels antyder det att ett län med det kanske högsta vargtätheterna i Sverige ska börja omfördela vargarna inom länet, istället för att minska det totala antalet vargar. Så kan vi inte ha det, säger Torbjörn Lövbom.
Han är noga med att påtala att frågan egentligen är regional och ska hanteras i Värmland.
– Men det verkar tyvärr som att länsstyrelsen har missat att få ett beslut i Viltförvaltningsdelegationen i denna fråga. Jag förutsätter att alla länsstyrelser förankrar alla känsliga beslut runt viltförvaltning – och som påverkar många människor – innan man gör någonting, säger Torbjörn Lövbom.

Men vad vill Svenska Jägareförbundet?

– Vi har ett riksdagsbeslut som säger att vi ska minska förtätningarna i vargstammen. Det gör man inte genom att låsa fast förvaltningen i länsvisa minimimål. Här behövs en förändring.
Det Torbjörn Lövbom vill se att ett förslag som bland annat Jägareförbundet och många länsstyrelser ligger bakom införs.
– Detta går ut på att miniminivåerna per län försvinner och att det istället bara finns en miniminivå i det rovdjursförvaltningsområdet. Men detta kräver en ändring förordningen, vilket bara regeringen kan göra. Detta skulle medföra att länsstyrelserna faktiskt kan fatta beslut som minskar vargstammen där den är som tätast, säger Torbjörn Lövbom.

I övrigt vill han bara understryka att såväl domen i Högsta Förvaltningsdomstolen som riksdagsbeslutet för vargförvaltningen ger länsstyrelserna möjligheter att faktiskt kunna ta ordentliga tilldelningsbeslut inför vargjakten, som också bidrar till att minska koncentrationerna.
– Just nu är en fråga viktigare än de andra i vargförvaltningen. Och det är att minska tätheterna i vargstammen i de län som idag har stora problem, säger Torbjörn Lövbom.