Jägarna har på det mest uppenbara sättet fått betala ett högt pris för vargpolitiken. Svenska Jägareförbundet har därför under lång tid kritiserat förvaltningen och ansvarig myndighet eftersom vargen inte förvaltas tillsammans med näringarna, jakten och människorna som bor i närområdet.

– När det gäller skyddsjakt har det blivit en praxis att vargen ska han angripit jakthundar minst tre gånger innan länsstyrelserna beviljar skyddsjakt. Men vem vill släppa sin hund när man vet att det finns en varg som attackerar hundar, undrar Mikael Samuelsson.

Han menar att hundanvändningen och jakten minskar i vargområdet beroende av två orsaker. Dels att hundar attackeras, dels att det finns färre vilt att jaga.

– Skyddsjakt är ett väldigt viktigt instrument i förvaltningen. Det behövs tydliga och enkla regler så att skyddsjakten används. Idag är det alldeles för svårt att få skyddsjakt på problemvargar.

Mikael Samuelsson menar att det Naturvårdsverket främst behöver vara tydlig med vägledningen till länsstyrelserna.

– Syftet med skyddsjakten är att den ska ”förhindra allvarlig skada”. Det innebär att skyddsjakt kan och bör användas innan någon skada uppstått. Men länsstyrelserna använder en gammal praxis som i många fall kräver faktiska skador innan det kan bli aktuellt med skyddsjakt. Här behöver verket förtydliga att skyddsjakt inte ska användas sparsamt. Den ska användas så ofta som det behövs.

– Naturligtvis ska översynen av tillämpningen också gälla oskygga vargar och angrepp på tamdjur. En bättre tillämpning av skyddsjakten kan även öka förtroendet för vargförvaltningen. Därför vill vi samarbeta med Naturvårdsverket så att skyddsjakt på varg används som ett aktivt redskap i förvaltningen, säger Mikael Samuelsson.

Skrivelsen skickas in av Svenska Jägareförbundet och Svenska Kennelklubben.