För cirka 15 år sedan började Svenska Jägareförbundet att lyfta fram fördelarna med att inrätta en Viltmyndighet. Organisationen såg brister i myndigheternas kunskaper om viltförvaltning och att de inte lyckades ställa om mellan bevarande och förvaltning. Förbundet lyfte också fram behovet av att samla allt ansvar som rör vapen, jakt och viltförvaltningen till en myndighet, som lyder under ett statsråd i regeringen.
Polismyndighetens ointresse och oförmåga att korta ned de orimligt långa väntetiderna på vapenlicenser fanns med som ett tungt vägande skäl.
Önskemålet om en ny myndighet bottnade alltså i behovet av en utvecklad och förbättrad viltförvaltning.

De borgerliga partierna kom tillsammans med Sverigedemokraterna överens om att bilda en ny myndighet i samband med Tidöavtalet. En utredning startades. Uppgiften var att föreslå hur en Viltmyndighet kan inrättas. I maj lämnade utredaren Susanna Löfgren över resultatet. Där lämnade hon två förslag. Hon förordade en Viltmyndighet utan ansvar för vapen, men lämnade också ett förslag där vapenhanteringen fanns med.
Svenska Jägareförbundet anser att en myndighet utan vapenfrågorna blir bakbunden och saknar förmåga att underlätta vapenlicenshanteringen för jägarkåren. Men även förslaget där vapenhanteringen ingår når inte upp till kravbilden som förbundet har på en ny myndighet.
– Tyvärr har fokuset i utredningen alltför mycket landat i problemformuleringar och påstådda kostnader för viltet. Det finns en obalans i utredningen. Viltets positiva delar har fått alldeles för lite utrymme. Det saknas också fakta och ansvarsfördelning som vi tycker är helt avgörande för att en ny Viltmyndighet ska kunna fungera, säger Peter Eriksson.
Han understryker att det finns bra förslag i utredningen. Men när det kommer till det mer övergripande – helheten – saknas fortfarande en hel del.

Utredarens huvudförslag för vapenhanteringen är att den ska ligga kvar hos Polismyndigheten.
– För oss är detta en röd linje. Får inte Viltmyndigheten ansvaret för vapenhanteringen så är det ingen mening att inrätta en ny myndighet. Då blir synergieffekterna för små.

Men det finns fler saker som Svenska Jägareförbundet saknar.
– För oss är det viktigt att den ansvariga myndigheten ska reglera jakten. Men det är lika viktigt att den ska främja jakten, civila skjutbanor och civilt vapenägande. Jakten behöver mindre byråkrati och den ska ses som ett hållbart brukande.
– Utredningen borde därför tydligare lyft fram behovet av en enklare viltförvaltning med mer folklig förankring och delaktighet av jägarna. Krav på att utveckla det ideella engagemanget runt jakten och stärka den lokala viltförvaltningen är saker som borde utgöra grundfundament för Viltmyndigheten.

Svenska Jägareförbundet ser med andra ord risker med att bilda en ny Viltmyndighet även om den inkluderar vapenhanteringen eftersom utredningen inte innehåller det underlag som krävs. Det kan leda till att jägarnas inflytande minskar och att viltförvaltningen blir sämre och dyrare
– Det har hänt mycket på 15 år. Naturvårdsverket hanterar idag viltförvaltningen på ett ganska bra sätt. Kompetensen om jakt har ökat, dialogen med oss och myndigheter har förbättrats. Om förvaltningen ska bli ännu bättre räcker det inte att inrätta en ny myndighet. Det krävs detaljerade planer, krav på utveckling och tydlig styrning.

Peter Eriksson menar att det krävs betydligt mer analyser och fakta, samt högre ambitioner för att utveckla viltförvaltningen och den biologiska mångfalden.
– Vi anser fortfarande att en Viltmyndighet med rätt roll, fokus och mandat kan förbättra viltförvaltningen. Men det går inte att skapa en sådan med enbart denna utredning som underlag, säger Peter Eriksson.

Läs hela förbundets remissvar.