REPLIK. Stora rovdjur väcker känslor oavsett man anser att stammarna måste begränsas eller ska tillåtas växa fritt. De stora rovdjuren har ökat i antal till nivåer som ingen hade kunnat drömma om för 30 år sedan. Trots att stammarna har flerdubblats sedan dess får man av debatten idag intrycket av att rovdjuren är på väg att utrotas.
Självklart har Misha Istratovs rätt till sin åsikt, men tyvärr innehåller insändaren en del påståenden och faktafel om björnjakten som behöver bemötas.
Senaste inventeringen skedde inte 2017, den genomfördes 2022 i Dalarna, Gävleborg, Örebro, Västmanland, Uppsala och Stockholms län. Begränsade resurser gör att dna inventering sker i ett rullande system över landet. Men åren däremellan följs björnstammens utveckling via jägarnas observationer under älgjakten. Den metoden speglar väl förändringar i populationen. I Dalarna och Gävleborg visade den till exempel att stammen ökat vilket dna inventeringen 2022 bekräftade.
Istratov hänvisar till att många björnar skadskjuts med hänvisning till artikel från 2009. Mycket har hänt sedan dess. Svenska Jägareförbundet lanserade skjutprovet ”björnpasset” som numera är obligatoriskt i de flesta jaktlag. Skadskjutningsfrekvensen har sedan dess minska kraftigt och myndigheterna har på senare år snarare berömt jägarna.
Vidare antyder debattören att jägare medvetet bryter mot bestämmelser i beslut genom att peka på att några digivande honor och ungar fälldes vid jakten 2022. Mot bakgrund av att totalt 623 björnar fälldes är det väldigt få. Men framför allt är det inget regelbrott att skjuta dem om hona och ungar inte är tillsammans. I vissa fall kan till exempel ungarna ha försvunnit av andra orsaker. Ibland kan de ha helt enkelt ha separerats under jakten. En sak är dock klart, jägarna gör allt de kan för att följa regelverket.
Det är också fel att det skulle finnas nya bestämmelser som tillåter halvautomatiska vapen vid björnjakt. De har nämligen alltid varit tillåtna. Det nya är att vapen som inte ser ut som traditionella jaktvapen numera får användas vid jakt. Men rent funktionellt har vapentypen alltid varit tillåten.
"Att jägaren som fällt en björn tar tillvara såväl kött, skinn som kranium är väl självklart? Det gör det inte till troféjakt. Vad skulle alternativet vara? Nergrävning?"
Avslutningsvis försöker debattören och andra att skapa opinion kring björnjakten genom att kalla den för ren troféjakt. Även detta är fel.
I länsstyrelsernas beslut anges syftet med jakten. I norr är det hänsyn till rennäringen. Längre söderut där stammen är mycket tät handlar det om att ta socioekonomisk hänsyn. Björnstammen i bland annat Dalarna och Gävleborg är nu så stor att älgkalvar har svårt att överleva. Det påverkar möjligheten att kunna jaga älg och älgstammens utveckling.
Att jägaren som fällt en björn tar tillvara såväl kött, skinn som kranium är väl självklart? Det gör det inte till troféjakt. Vad skulle alternativet vara? Nergrävning?
Andra länder, som Rumänien, har som Istratov skriver mycket riktigt förbjudit björnjakt. Konsekvensen är en ökande stam och stora konflikter eftersom ett 50-tal människor angrips varje år varav många dödas.
Björnen är ett vackert och fascinerande vilt och acceptansen för den är stor. Ett jaktstopp som i Rumänien skulle snabbt kunna vända den inställningen. Därför är licensjakten en viktig del av bevarandet av björnen i Sverige.
Mikael Samuelsson
Ordförande i Svenska Jägareförbundets rovdjursråd