Jag är på väg hem från Almedalen. Efter alla möten och debatter har en fråga fastnat. Tillsammans med Göran Greider och Maria Wetterstrand diskuterade jag frågan vad ska vi ha naturen till?

Vi kom fram till att vi är dömda att leva av naturen, men vi håller på att glömma bort det. Växande välstånd och befolkning gör att vi måste bruka naturen mer, det går inte att leva på luft och kärlek. Vi påverkar naturen och naturen påverkar oss. Det blir tydligt genom klimatfrågan.

Svenskarna ser sig som ett folk som lever i och av naturen. Sanningen är dock en annan. Sverige är Europas snabbast urbaniserade land. Svenska barn besöker naturen hälften så mycket nu som för 15 år sedan. Var fjärde svensk är så rädd för vildsvin, eller björn, att det påverkar hur ofta de besöker naturen.

Vänner till mig lever idag på att hyra ut gummistövlar och hålla handen på stadsbor som vill ut i friska luften. Tittarsuccéer som Jordskott och Ängelby beskriver en läskig och farlig natur, jag blev tvungen att sluta titta på dem för att våga gå ut med hundarna sena och mörka kvällar.

Vi står inför en stor utmaning – betonggenerationen. Urbanisering och invandring har gett oss den första generationen som inte har far- eller morföräldrar på landet eller föräldrar som fötts på vischan.

Vad spelar då det för roll? Jo, har man varit ute på skollov hos mormor och morfar så har man skördat av naturens överskott. Man har plockat blommor, bär och svamp. Man har metat abborre, mjölkat kor och kanske jagat älg.

Forskning visar entydigt att har man någon gång tagit med sig något hem från naturen så förstår man också brukande av den, som jord- och skogsbruk eller jakt och fiske. Man vet att vi skördar av räntan men spar kapitalet.

Det är nya blåbär och kantareller i backen nästa år, nya abborrar vid bryggan och den älgko vi sköt kalven för har nya kalvar. Mjölken kommer från något annat än kyldisken och köttet från något annat än en plastförpackning.

Ny forskning visar att det är viktigt för barns utveckling att vara ute. Barn som regelbundet är i skogen är mycket mer empatiska, friska och engagerade i hållbarhets- och miljöfrågor. För alla oss som är oroliga för hur det ska gå med moder jord är det helt avgörande att ungarna är ute i skogen så att nästa generation också värnar vår planet.

Kantarellerna har precis kommit och vi har det bästa blåbärsåret på länge. Abborrarna är på hugget just nu och strömmingen går till utanför Oxelösund. Det är bara att skörda av överskottet i vår fantastiska natur!

Så, du som läser detta ska få ett uppdrag av mig. Ta nu med valfri unge ut i naturen. Skörda, skåda, ströva och njut. Världen kommer att bli en lite bättre plats för varje unge som upptäcker naturen och förstår att bruka utan att förbruka. Jag lovar!