LÄNSORDFÖRANDEN. För mig är viltförvaltning att tillvarata en naturresurs under lång tid.
Utgångspunkten är att ta reda på hur många djur som finns på ”min” mark, helst också köns- och åldersstruktur. Därefter bestämmer man vad man vill göra med dessa djur. Om man vill ha stammen oförändrad tar man ut lika många som föds. Om stammen ska sänkas tar man ut något fler, om stammen ska öka bör uttaget bli något färre djur.
Nu kommer bekymret: Vad vill man? Finns det en avskjutningsplan (älgen och kronviltet undantagna)?
Med ett mål att jobba mot blir det ganska tydligt vad som behöver ske under hösten. Tyvärr är viltförvaltning inte enkelt, eftersom det är fler än en människa inblandad. Mycket handlar om hur väl du kommer överens med dina grannar och kan acceptera och förstå deras inställning – för att sedan dra åt samma håll.
Ta en fika med grannen, snacka vilt och försök komma framåt med förvaltningen av viltet på era marker. Mer lokal förvaltning än så går inte att få. Det kan handla om antalet djur, kön, ålder, troféer, foder, bete, skog och jord. Att vara överens lokalt är en god grund för hög måluppfyllnad.
När ni ändå träffas, passa på att diskutera jaktformer, hundraser, etik, tillvaratagande, lyckade eller mindre lyckade jakter. Ja, allt det där andra som gör den svenska jakten så bra.
Glöm inte bort att viltet har en enda plats att vara på, och det är naturen. Där bor och lever det vilda, oavsett vad vi människor tycker.
Jonas Fransson
Ordförande Jägareförbundet Södermanland
Länsordförandes krönika i Svensk Jakt nr 8/2019
