LÄNSORDFÖRANDEN. Under de senaste åren har jag märkt att många tar stressen och tempot från vardagen med sig ut i skogen. I samband med det är det lätt hänt att man genar i kurvorna och glömmer bort etik och moral.
Jakten ska gå snabbt och effektivt och det ska också vara så bekvämt som möjligt.
Hunden ska ”sköta sig” och inte springa för långt bort och ”förstöra” jaktdagen för oss. Om den ändå sticker iväg kan man ta bilen för att komma närmare, allt för att inte ”förlora” en dyrbar semesterdag.
Genom att sätta ut kameror som bevakar viltförekomst åt oss kan jaktområden där det för dagen verkar tomt på vilt väljas bort.
Ibland handlar stressen också om en tävlan om att fälla fler eller större vilt än någon annan i jaktlaget. Resultatet av det kan bli att det där skottet som borde hållits inne brinner av.
Jakt är ett fantastiskt sätt att njuta av naturen och vara en del av den. Att verkligen vara här och nu.
Jakt för mig är att med mina mänskliga sinnen, ofta i samarbete med min hund, försöka överlista viltet. Det är också att utmana mig själv; det ger en fantastisk tillfredsställelse när jag efter en jaktdag är trött, både fysiskt och mentalt. Det behöver inte, och ska inte, gå fort.
Vi måste ständigt fortsätta prata etik och moral.
Varför jagar vi?
Hur jagar vi?
Hur använder vi all ny teknik?
Ger vi viltet en ärlig chans genom vårt beteende?
Birgitta Isaksson
T.f. ordförande Jägareförbundet Norrbotten
Länsordförandes krönika i Svensk Jakt nr 12/2019
