Det borde vara självklart. Riksdagen, landets högsta beslutande organ, beslutade 2013 att koncentrationerna av varg ska minska i de områden där stammen är som tätast.
Så har inte skett.
Tvärtom har stammen tätnat, och antalet vargar är långt fler än det GYBS-spann på 170–270 djur som beslutades av riksdagen.
Den dom som Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, meddelade för ganska exakt ett år sedan pekar också i en lika tydlig riktning: Förvaltningen måste ta hänsyn till lokala förhållanden.
För några veckor sedan röstade dessutom Europaparlamentet, med överväldigande majoritet, för att kommissionen ska se över hur denna "konfliktart" ska förvaltas. Man vill se mer flexibilitet och regionala hänsyn.

Signalerna från den politiska och juridiska nivån är således kristallklara. Vargen ska förvaltas likt annat vilt och ansvariga myndigheter ska tillämpa en adaptiv förvaltning som tar lokal och regional hänsyn.
Ändå är det till synes självklara på intet sätt självklart.
Fem län har fått licensjakt på varg, det är bra och riktigt. Tilldelningen är dock en helt annan fråga. De fåtal vargar som medgetts i några län är på tok för lite och kommer på intet sätt att minska koncentrationen eller tillväxten av stammen, inte heller öka tilltron till förvaltningssystemet.

Just brist på tilltro till systemet är en viktig faktor bakom exempelvis den illegala jakten på varg. Det måste vi komma till rätta med.
Att olika beslutsfattare under allt för lång tid tycks ha varit oförmögna att korrekt tolka de folkvaldas beslut, experternas rekommendationer och de påverkades protester är en pågående skandal.
Att missa dagens signaler från såväl HFD som Europaparlamentet torde dock vara omöjligt.
Det finns nu ett gyllene tillfälle att få till stånd en långsiktig och accepterad förvaltning av vargen. Detta får inte missas.

Jägareförbundet har i decennier arbetat för en rimlig förvaltning av vargstammen i Sverige. Vårt mål är välkänt, maximalt 150 vargar i Sverige och en lokalt förankrad 
förvaltning där jägare har inflytande.
Vi har uppnått en del, men är långt ifrån nöjda. Vi kommer att enträget fortsätta arbetet med att få till stånd en förvaltning byggd på fakta och med en rovdjursstam i balans med såväl annat vilt som medborgarna.
Nu är det dags för beslutsfattarna att lyssna, inte bara på medborgare och jägare utan även på folkvalda i såväl riksdag som Europaparlament samt på juristerna i domstolarna.

Torbjörn Larsson