Svensk viltförvaltning bygger på lokalt engagemang, lokal kunskap och lokala förutsättningar. Utifrån detta balanseras intressen och beslut fattas om förvaltningen. Det gäller för älg och annat klövvilt och det borde i ännu högre utsträckning gälla för rovdjuren.
Nationella planer, beräkningar och beslut saknar alltför ofta förståelse för de lokala förutsättningarna och hur de som bor och verkar där påverkas.

2009 inrättades viltförvaltningsdelegationer (VFD) under varje länsstyrelse runt om i landet. Syftet var att dessa delegationer ska ha ett övergripande ansvar i den regionala och lokala viltförvaltningen. Sammansättningen gjordes för att spegla hela samhället, via folkvalda politiker, och en större grupp som på olika sätt representerade de olika intressenterna i viltförvaltningen. Jägarna och markägarna är kärnan i viltförvaltningen, men ska så klart ta hänsyn till andra intressen.
Tanken bakom inrättandet av viltförvaltningsdelegationerna var god och framåtsyftande. Dagens och morgondagens viltförvaltning kräver en vidare blick och förmågan att hantera fler viltslag och den inverkan de har på omgivningen. Då behövs även en regional funktion för beslut i dessa frågor. Här ska delegationerna ha en viktig roll.
Tyvärr har vi under senare tid kunnat konstatera att viltförvaltningsdelegationerna fungerar väldigt olika beroende på var i landet man befinner sig. Ibland fungerar de väl och ibland fungerar de markant mindre väl, rent av dåligt. Det är olyckligt.

Även om det givetvis finns och ska finnas regionala skillnader och möjligheter för landets landshövdingar att forma just sin delegation, är det av yttersta vikt att det finns en grundnivå som är enhetlig. Exempelvis vilka befogenheter delegaterna har och inom vilka frågor delegationen har beslutsrätt och förväntas fatta riktiga beslut.
Vi har till exempel ett aktuellt ärende där en VFD fattade ett beslut om miniminivåer i lodjursförvaltning som sedan revs upp av länsstyrelsen i samma län. Så kan omöjligen riksdag och regering ha tänkt att systemet ska fungera.
Svenska Jägareförbundet vill vara tydligt med att vi ser viltförvaltningsdelegationerna som en vital del av framtidens viltförvaltning. Samtidigt ser vi med oro att delegationerna allt för sällan fungerar så väl som de måste göra. Jägareförbundet förväntar sig att riksdag och regering snabbast möjligt ser över viltförvaltningsdelegationerna och stärker deras roll och funktion.