Äntligen har höstens jakter rullat i gång så smått. De första premiärerna är redan avklarade och vi tränar och planerar för de kommande jaktliga högtiderna under hösten. Jag har goda förhoppningar om att även det här jaktåret blir ett bra år.

Strax innan semestrarna drog i gång fick vi som de flesta känner till besked om att regeringen ändrat jakttiden för ripa. Vårens beslut landade fel och omfattande protester och opinionsbildning, bland annat från Jägareförbundet, gav ganska snabbt resultat. Tyvärr blev jakten på ejder lidande i beslutsfattarnas interna ekvation. Den frågan jobbar vi vidare med.

Att vi tillsammans kunde notera en framgång, även om jakttiden inte borde ha ändrats från början, är så klart glädjande.

Samtidigt är det i grunden olyckligt att protesterna behövdes. Jaktens villkor och kanske specifikt jakttiderna är frågor som borde kunna hanteras relativt enkelt.

Jakt är förvisso på flera sätt politik, olika intressen måste vägas mot varandra. Samtidigt måste biologin väga tyngst om man ska ha en logisk förvaltning. Vissa arter tål beskattning, andra behöver man vara försiktig med. Enkelt uttryckt så klart.

I beslut om exempelvis jakttider ska biologin ha stor betydelse, men även andra avvägningar görs. På gott och ont. I dag är det många som har synpunkter på förvaltningen. Det är oroväckande att vissa extrema organisationer försöker påverka jakttiderna. För något decennium sedan var det främst markägare och jägare som vägdes in i diskussionen.

Nu för tiden är det många fler som vill vara med och har synpunkter på förvaltningen. Allt för ofta tar känsloargumenten över och fakta ignoreras. Det är i grunden olyckligt.

Jag kan inte vara nöjd med att vissa jakttider blir föremål för politisk kohandel. Jag har respekt och förståelse för att våra beslutsfattare behöver väga olika intressen mot varandra i vissa fall och gällande vissa arter.

Frågan är så klart hur man klarar att balansera frågorna på ett rimligt sätt. Exempelvis kan ändringen av ripjakten inte på något sätt motiveras biologiskt eller faktamässigt. Det var ett politiskt övervägande. Det landade fel och man gjorde till sist om det. Det finns fler exempel vi kommer att behöva arbeta vidare med.

Svenska Jägareförbundet jobbar alltid med fakta och underbyggd forskning i diskussionen om förvaltningen. Det är den långsiktigt mest framgångsrika och trovärdiga vägen.

Vi kommer att fortsätta arbeta på detta sätt. För medlemmarnas, jaktens och viltets bästa.

Peter Eriksson
Ordförande Svenska Jägareförbundet

Förbundsledare i Svensk Jakt nr 9/2021