FÖRBUNDSLEDARE. Växande viltstammar måste förvaltas – med jakt. Det är grundläggande i all viltförvaltning, men principen tillämpas inte på sälarna. Svenska Jägareförbundet fortsätter att arbeta för att få en förändring till stånd på det här området, skriver förbundsordförande Peter Eriksson.
Det finns en grundläggande hållning när det gäller vilda djur. All förvaltning kräver beskattning. I klartext innebär det att oavsett vilken art man förvaltar, krävs förr eller senare att man på olika sätt måste begränsa eller reglera stammens storlek.
Det gäller i grunden allt vilt, såväl vargen som älgen och allt annat jaktbart vilt i vår natur.
Går det bra för en viltstam och den växer, behöver den förvaltas. Går det dåligt och populationen minskar mycket, behöver jakten begränsas. Detta är grundläggande principer som lagt fundamentet för Sveriges viltförvaltning.
Sedan finns det viltslag där dessa principer av olika skäl inte tycks fungera. Stora rovdjur är kanske det mest uppenbara exemplet. Vargstammen har ökat länge i landet och ingen kan påstå att förvaltningen fungerar väl. Lodjurens utveckling är snarlik, med minst sagt oförutsägbara och ryckiga förvaltningsbeslut.
Längs den svenska kusten finns tre sälarter. Vikaren längst upp i Bottenviken har periodvis haft det tufft, men såväl knubb- som gråsäl har de senaste decennierna haft en positiv tillväxt. Inventeringen är komplex, men den totala numerären ligger enligt de senaste siffrorna runt 100 000 sälar. Med allt vad det innebär för fisken i Östersjön och tillgången på mat för sälarna.
Lägg därtill den växande skarvpopulationen och fisket, så får du en delförklaring till situationen i bland annat Östersjön.
Sälpopulationerna borde generera ett årligt uttag på några tiotusental djur – om man har för avsikt att förvalta stammen. Så har det dock inte fungerat. Licenstilldelningen har rört sig om enstaka tusental och dessutom med en mängd omfattande restriktioner.
Ofta har licensbesluten ändrats betydligt från år till år, vilket har skapat otydlighet och minskat engagemanget bland jägarna. En förvaltning kan aldrig bygga på ett litet fåtal entusiaster, oavsett hur skickliga och engagerade de är.
Sälfrågan är dessutom behängd med absurda internationella regler som uttryckligen förbjuder försäljning av sälprodukter. Detta globala handelsförbud, som Sverige hade undantag från fram till 2015, är gammalt och bygger i grunden på oetiska jaktmetoder som användes i Kanada.
Att det är omöjligt att fullt ut ta vara på bytet påverkar givetvis viljan att jaga ytterligare en säl negativt – den blir försvinnande liten.
Svenska Jägareförbundet har tillsammans med andra påverkade länder och deras jägareförbund länge arbetat för att upphäva handelsförbudet för sälprodukter. Flera signaler tyder nu på att man även på EU-nivå har insett det orimliga i förbudet och påbörjat ett arbete med en förändring, med stöd av regering och myndigheter i Sverige.
Vi hoppas att förbundets arbete får genomslag på alla nivåer och att vi kan börja förvalta sälstammarna längs våra kuster, på samma sätt som vi förvaltar allt annat jaktbart vilt.
Peter Eriksson
Ordförande Svenska Jägareförbundet
Förbundsledare i Svensk Jakt nr 5/2024
