Svenska Jägareförbundet har under mycket lång tid varit en central aktör i svensk viltförvaltning. Utan förbundet och dess medlemmars insatser hade inte mycket hänt eller utvecklats.
Erfarenheter och engagemang som har gett Jägareförbundet unik kunskap – och en unik roll i förvaltningen.
Samtidigt har vi varit, och är givetvis, helt beroende av vad staten och myndigheterna bestämmer för riktning och regelverk för allt som berör vår verksamhet. Från hur vi kan hantera viltkött, till vilka vapen vi använder eller vilka inventeringsmetoder som ska gälla.

Sannolikt var det enklare förr. Färre regler, färre viltarter och kanske kortare beslutsvägar. Tittar man sig omkring i dag kan jag snabbt konstatera att ytterst få saker går enkelt och snabbt. Det är mycket sällan effektivt.
Vi nåddes nyss av beskedet att den småskaliga försäljningen av vildsvinskött skjuts fram ännu en gång, eftersom EU hade synpunkter på förslaget. Jägareförbundets hemställan, som det hela bygger på, skickades in 2017 och har bejakats av alla regeringar sedan dess. Ändå är vi fortfarande inte i mål.
Tittar vi på den vapenlagsutredning som presenterade sitt förslag i maj kan det konstateras att utredaren i flera fall avvikit grovt från ambitionen att ”förenkla” för jägare och sportskyttar. Nu tar det ännu mer tid innan jägarkåren kan ta del av utlovade leveranser.

Sneglar vi på Renmarkskommitténs arbete finns det oändligt mycket att sucka över, men att tilläggs-direktiv flagrant ignoreras borde få statsförvaltningens varningsklockor att ringa högljutt.
Ett annat exempel är beslutet om ny licenstilldelning av säl som presenterades under våren. Med ett penndrag försvann möjligheten att licensjaga två av tre sälarter – och tilldelningen av den kvarvarande arten halverades.
Ingen kan riktigt motivera varför, eller på vilket sätt, den numerärt betydande sälstammen gynnas av detta jaktstopp. Obegripligt och på sikt skadligt för förvaltningen.
Oförmågan att hantera den fortsatta bekämpningen av den invasiva arten stenmård i Bromöllatrakten är ett annat haveri. Där tycks det saknas förmåga att flytta resurser mellan olika konton för bekämpning av just invasiva arter. Beklagligt och olyckligt.

Ibland finns det politiska avvägningar som går emot oss, ibland är det myndigheter som ställer upp hinder i vägen och inte sällan är det EU:s olika regelverk som sätter käppar i hjulen.
Det är så klart trist att bra förvaltning stoppas av stundvis oförklarlig byråkrati eller diffusa beslut. Samtidigt är det den verklighet vi har att hantera, oavsett om det gäller arbetet med vargförvaltning, säl eller klövvilt.
Ditt fortsatta stöd som medlem är avgörande för att förbundet ska kunna ta sig fram och navigera vidare i detta landskap.

Peter Eriksson
Ordförande Svenska Jägareförbundet

Förbundsledare i Svensk Jakt nr 7/2024