Debatt ur Norrländska Socialdemokraten: Regeringen beslöt den 22 mars att ändra rennäringsförordningen så att det inte längre är möjligt att utestänga utländska jägare från småviltsjakten i fjällen de första två veckorna. Bakgrunden är att turistföretag anmält att nuvarande regler kan diskriminera de som inte är bosatta i Sverige.
Vi bejakar EU och alla de möjligheter det ger oss.
Det är helt enkelt så att man inte kan säga att en svensk som bor i Köpenhamn inte får jaga men att en dansk som bor i Malmö får göra det. Det strider mot EG-fördraget om fri rörlighet för tjänster.
Vi måste använda andra kriterier än i vilket land man är bosatt för reglering av jakten och jakttrycket. Förändringen är omdebatterad och jag vill ta tillfället i akt att ge min syn på frågan
Jag har under hela den tid vi arbetat med frågan sökt alternativ som försäkrar oss kontroll över jakten även i framtiden. Det beslut regeringen tagit är det som ger oss den bästa möjligheten på sikt.
I sammanhanget kan det också vara värt att förtydliga att detta, precis som alla andra beslut regeringen tar, är ett beslut regeringens alla fyra partier står bakom.
Det viktigaste för mig har varit att vi själva även i fortsättningen ska kunna bestämma över vår jakt. Om vi inte gjort denna ändring hade Sverige kunnat ställas till svars inför EG-domstolen där det är stor risk att vi förlorar.
Hade det skett hade det inte längre varit vi själva som fattat besluten om vår jakt. Min och regeringens övertygelse är att det beslut vi nu fattat är det bästa för svensk jakt och svenska jägare.
I debatten hävdas att jakt inte är en tjänst. Det har jag inte påstått. Frågan handlar om indirekt diskriminering.
Företag som erbjuder jakttjänster kan inte erbjuda tjänsten till bosatta i andra EU-länder på grund av föreskrifterna att man måste vara bosatt i Sverige. Det är denna indirekta diskriminering som inte överensstämmer med EG-direktiven.
Jag är medveten om de problem som varit med upplevt högt jakttryck. Det handlar framförallt om de första två veckorna.
Jag har tagit kontakt med min norska ministerkollega för att diskutera förutsättningarna för att de startar sin jakt en vecka tidigare. Om vi då senarelägger jaktstarten en vecka kan vi undvika mycket av problemen.
Jag har samtidigt varit noga med att vi ska ta regionalpolitiska hänsyn i frågan om upplåtelse av småviltjakt. Företräde bör fortfarande ges till personer som har jakten och fisket som en väsentlig del av sin försörjning eller som bor i fjällnära områden.
För mig känns det naturligt att se fjällänen som fjällnära område. De innebär i så fall att det kan finnas möjlighet att sälja årskort till boende i de tre fjällnära länen.
Det är också rimligt att utvärdera om upplåtelse kan göras utifrån erfarenhet av jakt och kunskap om förhållandena i området eller att man har en jaktguide som har den kunskapen.
Det är Jordbrukverket tillsammans med länsstyrelserna som utformar förordningar och upplåtelseformer som reglerar fjälljakten. De har hittills gjort ett mycket bra arbete för att hitta former för hur vi kan hantera förändringen av fjälljakten.
Jag har stor tilltro till deras förmåga att finna lösningar som fortsatt ger möjlighet till en bra jakt med hänsyn till rennäring och miljön.
Jag har också för avsikt att uppdra åt Jordbruksverket att följa vad ändringen innebär för jakttrycket, miljön, rennäringen och den öppna fjälljakten. Det förefaller naturligt för mig att verket även analyserar hur man inom EG-fördragets ram kan säkerställa lokalbefolkningens möjlighet till småviltjakt i fjällen.
Jag vill också lyfta fram möjligheterna att utveckla jaktturismen och arbetstillfällen kopplad till den. Det finns behov av ökad sysselsättning i glesbygden.
Förändringen ger förutsättningar för att fler ska kunna få arbete inom alltifrån hotell och affärer till turistföretag.
Eskil Erlandsson, Jordbruksminister (C)
Ur Norrländska Socialdemokraten. Publicerad: 2007-04-04
