Nu när dovhjorten brunstar kan man fråga sig om stammarna har tillräcklig andel handjur. Tillräckligt för djurens välbefinnande och vår förvaltning. Genom inriktningen på avskjutningen styr de lokala dovjägarna både stammens ålders- och könssammansättning.

Hög avskjutning av handjur vanligt problem

Ett högt jakttryck på stammens handjur riskerar etiken. Få handjur i förhållande till hondjur leder till brist på handjur vid brunsten. Detta främst för att få handjur leder till låg medelålder. Och låg medelålder innebär att de fullvuxna djuren, som så väl behövs i fortplantningen, saknas i tillräcklig mängd.

Vilken blir effekten av detta? Man kan anta att effekterna är flera. En är att urvalet för selektion av de starkaste anlagen minskar. Detta både för att konkurrensen bland handjuren och hindarnas möjligheter till partnerval minskar.

Dessutom torde ansträngning på de handjuren som deltar i brunsten bli onödigt hög, vilket till exempel gör dem sämre rustade för en krävande vinter som följer.

Man kan också tänka sig att en del hindar blir parade senare än optimalt, eftersom de få handjuren helt enkelt inte hinner med. Följden blir att några kalvar får en senare födsel och därför sämre livsbetingelser.

Goda exempel att följa

Under senare år har älg- och kronviltstammarnas könsfördelning rätats upp på många håll. Där har förståelsen för nyttan av jämnare könsfördelning och mogna handjur fått genomslag. Och där har också glädjen av att se och fälla mogna handjur ökat påtagligt. Är det inte dags att följa dessa goda exempel på fler håll? Och inte minst bland de som är förunnade att ha dovhjort att förvalta.

Målsättningen är grunden

Grundstenen som på många håll saknas är målsättningen för den lokala stammen. För utifrån målen med stammens täthet, ålders- och könsfördelning klargörs avskjutningens inriktning.