Trots en hel del forskning om räv så finns det ganska stora kunskapsluckor. Exempelvis vet ingen bestämt hur många rävar vi har i landet.  Samtidigt finns det vissa skillnader mellan landets norra och södra delar. Det blir tydligt av avskjutningsstatistiken från Viltdata. Flest rävar fälls i Skåne, längst västkusten och runt Stockholm.

– Vi vet att jakt står för en stor del av rävens dödlighet. Men inte hur stor del. Vi känner till vilken annan dödlighet som finns, men inte hur stor den är, säger Bodil Elmhagen.

Den vanligaste dödligheten vid sidan om jakt beror på trafik, rovdjur, svält vid bristande tillgång till byten och sjukdomar. Särskilt i norra Sverige kan dödligheten hos valpar vara större när det är ont om smågnagare, och det syns faktiskt i avskjutningen som ökar efter bra sorkår men kan minska när gnagarna kraschar.

Det var i mitten av 1970-talet som rävskabben kom till Sverige, förmodligen via en rödräv som gått över isen från Finland.

– När det gäller rävskabb så var rävarnas motståndskraft väldigt dålig eftersom skabb inte funnits tidigare. Skabben spred sig över landet på bara några år och orsakade en kraftig nedgång i rävstammen på 1980-talet. De drabbade rävarna dog inte av parasiten i sig, utan det var snarare så att de frös eller svalt ihjäl efter att ha förlorat päls och blivit allmänt nedsatta. Men idag kan rävarna ofta läka ut skabb. De lokala utbrott som förekommer idag verkar inte påverka stammens storlek.

– Skabbepidemin visade också vilken betydelse stor rävens predation har på småvilt och rådjur. Samtidigt som rävstammen minskade ökade avskjutningen av hare, skogshöns och rådjur, för att sedan gå tillbaka till mer normala nivåer i takt med att rävstammen återhämtade sig.

Bland rovdjuren verkar lodjuret vara rävens värsta fiende.

– I Finland har man bra koll på viltstammarna via den vilttriangelinventering som mestadels utförs av jägarna. Från forskningen på vilttriangeldata vet vi att rödräven minskar om lodjursstammen ökar, och tvärt om. Så här finns ett tydligt samband. Det gäller särskilt i östra Finland där lodjuret mest lever av skogshare och annat småvilt, eftersom rådjuret i Finland varit begränsat till framför allt de sydligaste delarna av landet, säger Bodil Elmhagen.

När det gäller varg är det inte lika tydligt.

– Nej, den svenska forskningen visar att när ett nytt vargrevir etablerar sig minskar rävstammen i ett par år. Sedan har ökar rävarna igen. Förmodligen har de lärt sig att hantera den nya situationen.

Även kungsörn tar rävar. Men även detta område saknar forskning.

Kan du berätta något om rävar som inte alla redan vet?

– Det var en svår fråga. Jag gör ett försök. Om det finns väldigt bra mattillgång så kan närbesläktade honor föda upp ungar tillsammans i samma lya – trots att de normalt sett inte lever tillsammans. Detta händer ibland i södra Sverige och är ganska välstuderat i England.  Men rävarna lever inte i sociala flockar, som vargar som har en massa sociala beteenden, utan rävarna lever mer parallellt med varandra. De föder upp sina ungar på samma plats för att det verkar gynna dem, säger Bodil Elmhagen.

– Oftast är det ganska svårt att domesticera mer osociala djur som rävar, men det finns forskning från Ryssland som tyder på att det går. Via djur i hägn så börjande man 1959 att sortera ut rävar med olika beteende. De som visade lite större vilja att acceptera människor fick para sig med djur med samma läggning. Efter åtta generationer började rävarna agera mer som hundar. Men deras utseende hade också påverkats. De började se ut som hundar. Öronen blev hängande, färgteckning ändrades och några fick uppåtböjd svans. Forskningen har upptäckt vilka gener det är som styr både beteende, utseende och aktivitet i hjärnan hos hunddjur, säger Bodil Elmhagen.